Sunday- bloody Sunday

Jag har jobbat helg. Det har varit en lugn helg. I Lördags morse när jag kom hem från jobbet, stelfrusen och trött så hade Isatou (16), Mabou (snart 8 ) och min extradotter Hareg (snart 18) överraskat mig med en rejäl storstädning. Det låg fyra trötta tonåringar och Mabou och sov i hemmet och jag blev så glad över det där med städningen och ett lugn föll över mig.

Helgen fortsatte med mest bara jobb.

Lördag kom Jai (18) och passade Mabou och jag har saknat henne så det var skönt att se henne en liten stund. Trots att vi bor nära varandra nu sedan hon flyttade så har vi knappt sett röken av varandra, eftersom vi har väldigt olika arbetstider.

Idag söndag tänkte jag ha en riktig slappardag och gladdes över att slippa gå ut i kylan. Men mitt på dagen blev jag lite rastlös och försökte få Mabou med mig att gå ut i snön, utan att lyckas. Han ville absolut inte gå ut!

Tänkte då överraska mina barn med den enda maträtt som alla mina barn gillar, nämligen lövbiff med pommes och bea. Men näha, då dög inte ens det. Isatou insisterade på att få laga maten då hon lärt sig en ny maträtt av min väninnas dotter, som också är Binta ´s vän och danskompis, Mathilde, som vi åt hos när vi var hemma hos dem och flätade håret nyligen. Det var grillad kyckling med hemgjord, friterad klyftpotatis, sås och sallad.

Mitt i matlagningen så ropar Isatou på mig, för att jag ska kolla vilken temperatur det ska vara på spisen när hon friterar. Jag reser mig hastigt upp från stolen och ska springa iväg till köket. Det jag inte räknat med var att en stor väggspegel som Hareg tydligen hade använt för att sminka sig och inte ställt tillbaka, skulle stå mitt i vägen för mig…

Jag kör foten rakt in i spegelkanten med en enorm kraft. Och skriker. Jag säger skriiiker! Mina barn är vana att höra mig skrika när jag slår i fötterna i något, skillnaden den här gången var att jag inte kunde sluta.

Jag skrek. Och skrek. Och skrek. Till slut tyckte jag själv att det var konstigt att jag inte kunde sluta skrika. Så jag försökte sluta skrika, men då kom det en massa fula, fula, elaka, dåliga ord från min mun:

”Vad-är-det-för-jävla-idioter-som-ställer-väggspeglar-på-golvet-och-det-är-fan-i-mig-inte-första-gången. Vi-har-nästan-inga-hela-väggspeglar-hemma-längre-eftersom-idioter-plockar-ner-dom-från-väggarna-och-inte-hänger-tillbaka-dom-så-de-ramlar-och-går-sönder-eller-så-slår-man-i-fötterna-på-dem-så-både-fötter-och-speglar-går-sönder! Vilken-jävla-idiot-har-inte-orkat-ställa-tillbaka-spegel-jäveln-den-här-gången?” Jag-har-aldrig-varit-hemma-hos-någon-människa-som-har-sina-väggspeglar-på-golvet-så-varför-tycker-man-att-man-kan-ta-ner-speglarna-från-väggen-hemma-hos-oss-och-inte-hänga-tillbaka-dem?”

Ja, ungefär så lät det och det fortsatte i sanningens namn en bra stund till för att det gjorde rent ut sagt förbannat ont!

Det hör lite till saken att den här väggspegeln stod undanställd i Isatou ´s garderob, just för att den redan var kraschad i kanten sedan sist någon inte orkat hänga upp den på den vägg man tagit ner den ifrån. (Vad är det för fel med att sminka sig vid de speglar där de hänger? Eller i badrummen där det också hänger speglar?)

Det kröp fram att det var Hareg som använt den i helgen när hon sminkat sig och sanningen att säga så var det nog rätt tur att hon inte var här när jag skadade mig. Skadade mig var precis vad jag gjorde.

Först rev jag upp en rejäl flik mellan lilltån och tån bredvid den, så det droppade stora bloddroppar här. Sedan måste jag ha stukat den om den nu inte är bruten.

När de hemmavarande barnen insåg att det här inte var en ”vanlig feltrampning” utan att det både var ett upprivet sår och en stukning, så började de pyssla om mig. Hämtade plåster, bandage och torkade upp blodet.

Isatou tyckte absolut att jag skulle åka till sjukhuset, men hennes kompis menade att även om tån är bruten så gör man inget, eftersom hon och hennes mamma brutit varsin tå och man då inte gjort något, så jag försöker stå ut med den här förbannade smärtan, så får vi se…

Men jag kan meddela alla ungdomar som brukar komma och gå här hemma att det är färdignedplockat med väggspeglar och ska man sminka sig så får man banne mig stå upp och göra det vid en av de väldigt många speglar vi har här hemma!!

För övrigt så oroar jag mig för hur jag ska lyckas ta mig till ett möte i Enköping i morgon, med skadad fot, som jag inte ens kan sätta ner ordentligt och när jag stödjer mig på hälen så gör det sååå ont! (Ja, liiite synd om mig kan ni allt tycka!) Och nej, jag kan inte hoppa över det här mötet!

Isatou har naturligtvis meddelat Hareg om min skada och hon har förstås bett om ursäkt och sagt att hon ska gottgöra mig.

Gottgöra hoppas jag i detta fall innebär att hon köper en ny fot till mig. Så jag sitter nu här med min onda fot och väntar på en ny, oskadad fot! Tack på förhand!

Det blev en riktigt bloody sunday!

Min skadade fot

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

11 svar på ”Sunday- bloody Sunday

  1. Du kanske ska till läkaren och hämta kryckor i alla fall? Du kanske behöver gipsas?

    Fyfan vad ont det måste ha gjort. Det räcker ju med att bara ”storma” tån i ett bordsben och man svimmar nästan.

    Hoppas det gör mindre ont i morgon….och att du inte får 7 års olycka nu.

  2. Aaaaaj! 🙁 Stackars dig!! Och stackars Hareg! Jag vet hur det känns att vara ansvarig för andras fotoloyckor, man önskar att man kunde ta smärtan själv istället! Jag spräckte nästan en tå på min son med en dörr en gång.

  3. Pingback: Halta Fatou, födelsedag och dansmöte…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Sunday- bloody Sunday […]