Det kom ett Nallebud…

Hon är en kvinna som fått gå igenom många svårigheter de senaste åren. Först miste hon sin dotter som tog sitt liv, med allt vad det innebär. Sedan fick hon själv en svår sjukdom. Vissa människor prövas hårdare än andra, det är helt klart.

Dessa svårigheter är ju inte en del av hennes personlighet, eftersom man inte väljer svårigheter att komma in i ens liv, även om man tvingas leva med dem.

Det som gör hennes personlighet helt fantastisk och vad som får en att vilja vara hennes vän är något större än så. Mitt i alla sina egna svårigheter så visar hon en enorm omtanke för andra människor. Dessutom är hon en kvinna som inte ger upp. Hon är en kvinna som trots sina egna svårigheter söker lycka, glädje och kärlek i livet.

Hon har också vågat ta emot lyckan, för det är inte alla människor i sorg som faktiskt har den förmågan. Inte minst har hon visat det genom att hon vågade tro på livet och kärleken igen och skaffade ett till underverk/barn, trots att hon hade fyra barn och trots att hon förlorat ett.

Hon har också visat att hon vågar ta emot lycka genom att glädjas åt sin äldsta dotters bröllop, resor hon gör med sin familj och inte minst den fantastiska omtanke hon sprider i bloggvärlden. För någon som har det svårt, eller ont, eller för tillfället besvärligt, är hon inte sen med att sända ett ord till tröst.

Vi har träffats några gånger och vi hörs av med jämna eller ojämna mellanrum, men jag är så oerhört stolt över att få vara hennes vän.

De flesta av er har säkert förstått att jag menar bloggaren Ludmilla. Läs gärna hennes historia som inte bara är intressant och sorglig, utan också en historia med hopp och glädje, klokhet och empati och som dessutom är väldigt välskriven! En blogg som inte är det minsta ”sliskig”, som en del bloggar med ämnet sorg har en förmåga att i stunder kunna bli.

Det kom ett litet Nallebud hem till mig. Det var den sötaste Nalle jag sett. Den låg nedstoppad i en söt liten ask med röda silkeslakan i. I handen höll den en ros och ett tyghjärta och ett litet kort med ett hjärta på, med följande text: ”Jag tänker på dig! Du är värdefull. Glöm inte det! Kram Ludmilla

På hemsidan till Nallebudet uppger man också följande:

”Nallebudet donerar 2 kr per nalle till välgörenhet. Stödet går till Hopp, riksorganisationen mot sexuella övergrepp på barn samt barnhemmet the Step i Nepal. The Step

Jag blev så glad när jag fick det här nallebudet. Dels för att det var ovanligt, gulligt och fint. Men framför allt blev jag så otroligt glad över omtanken.

Jag skrev igår om Bloggfrukosten jag var på med kvinnor som inspirerar. Sällan har jag dock mött en kvinna som kan inspirera så mycket som Ludmilla!!

TACK Ludmilla! Du har ett hjärta av guld och jag önskar dig allt gott i livet (jag tycker du fått mer än din beskärda del av svårigheter redan!)

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

11 svar på ”Det kom ett Nallebud…

  1. Nallebud är en väldigt bra ”uppfinning”! Jag har själv både fått och skickat några såna.

    Ludmilla delar verkligen med sin av både glädje och sorg. Vi är många som önskar henne allt gott i framtiden.

    Kram Gunilla

  2. Ludmilla både berör och inspirerar! Så söt nalle du har fått! Det får mig att tänka på att du också har mycket som inspirerar och berör!

  3. Gunilla: Jag hade inte ens hört talas om det innan, men det var verkligen fint!

    Ja, Ludmilla är saklig och personlig i en perfekt kombination! Kram!

    Tizzel: Tack! Det var fina ord! 🙂

  4. Ludmilla är en sådan superkvinna! Hon är nästan som en idol för mig, eller i varje fall en väldigt god förebild. 🙂 Att hon orkar tänka på andra trots att hon har det minst sagt tufft själv!

  5. Ludmilla verkar ha en nästan övermänsklig styrka. Vad fint att orka tänka på andra när man själv har det jobbigt! Önskar henne och hennes familj allt gott.

  6. JD: Ja, hon inspirerar verkligen många. Är öppen även om svåra ämnen och har ämneskunskaper som förklarar mycket. Och ett hjärta av guld!

    fröken Bovary: Ja, vad man tycker om det står ju en fritt förstås. Nallen i sig är ju en symbol. I ddet här fallet en symbol för en gammal tradition att viktiga meddelanden levereras av en personlig budbärare. Nallen är i detta fall budbäraren. Men jag förstår inte riktigt hur visad omtanke kan vara något att ”reta sig” på?

    ToniLoves: Absolut! Att våga lyfta fram smärta, men också ta emot lycka och kärlek är stort!

    mari: Ja, verkligen en stor bedrift!

  7. Jag kommer in och läser både inlägg och kommentarer och blir alldeles generad…

    Tack snälla för så fina ord!

    Jag vill dock påpeka att jag inte är övermänsklig på något sätt. Jag tror att det är lätt att tro att man inte skulle klara saker och ting när man inte är där själv. Men, när man väl är där så har man ju inget val. Eller hur? Man måste ju!

  8. Sirkka: Ja, visst är det?!

    Ludmilla: Nej, det är klart du inte är övermänsklig, men du har ändå en fantastisk personlighet som både går igenom svårigheter, vågar ta till dig av lyckan och ändå har förmågan att inte glömma andra. Det är stort!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.