Igår hade jag väldigt speciella gäster. Mina två ungdomsvänner Tanya och Malin var här på besök med sina två bedårande prinsessor. Det är ju rätt farligt att träffa bebisar då suget kan bli enormt efter en egen liten sötnos. Ibland kan man också bli avskräckt, när man träffar bebisar. När de gråter mycket, kinkar och är svårhanterliga. Det är rätt bra, för då kan man tänka att man passerat den där tiden och äntligen fått ett liv, där man själv inte är näst intill utplånad, för att man står mitt uppe i vaknätter, kräksjukor och allt annat som gör att livet nästan mister sin guldkant.

Mina gäster igår lyckades dock inte avskräcka mig ett enda dugg. Det var gurglande bebisar, mammor som berättade om sköna, sovande nätter, om de mest lätthanterliga barn de har. Mammor som hade tid med relativt djupa, intressanta debatter över en kopp te som sträckte ut sig till hela dagen. Med andra ord, helt livsfarliga gäster för mig. Det kommer att dröja innan jag vågar bjuda hem dessa gäster igen… 😉

Malin med Tanya ´s lilla Amani

Tanya med Malin ´s lilla Makida

Prinsessan Amani med kinder som inte går att låta bli att pussa på…

Prinsessan Makida med ögon som står högst upp på varje fotomodells önskelista…

Behöver jag säga att jag drömt om bebisdoft, skrattande, gurglande bebisar med de lenaste sammetskinderna man kan tänka sig?

Några av de ämnen som avhandlades under dagen vid köksbordet och som jag i vissa delar kommer att skriva om i bloggen den närmsta tiden:

• Den ökända sexturismen i Gambia
• Föräldraskap när man får ett s.k. sladdbarn
• Illuminati och Killuminati
• Män och faderskap
• Tonårsrevolter
• Familjerelationer
• Och mycket, mycket annat…

Läs även andra bloggares åsikter om bebis, bilder, sladdbarn,