Underhåll för ensamstående

Igår fick jag en förfrågan på Facebook om att gå med i gruppen: Höj underhållsstödet NU, för ensamstående mammor och pappor!

Jag har blivit lite mer aktsam när jag går med i grupper på Facebook, då de ibland visat sig ändrat namn och fokus och ibland inte har stämt faktamässigt, men den här gruppen kunde jag inte låta bli att gå med i!

Jag sökte den information som gick att tillgå och jag blir riktigt förvånad, när jag ser, svart på vitt, hur oerhört lite underhållsstödet för ensamstående föräldrar har höjts på så många år.

Tanken är väl att föräldrar ska dela på det ekonomiska ansvaret för sina barn. Om man går skilda vägar, av olika skäl, så anser jag ändå att man ska dela på det ekonomiska ansvaret. I många fall fungerar det naturligtvis väldigt väl. Föräldrar som kan komma överens om en rimlig delning, så att båda föräldrar har möjlighet och skyldighet till samma ekonomiska ansvar för sina barn.

Ibland kan det också vara så att barn bor halva tiden var hos sina föräldrar och då borde det vara rimligt att man delar på det ekonomiska ansvaret. Ibland kan det också vara så att en av föräldrarna har en väldigt god inkomst och den andra föräldern en väldigt låg inkomst och då kan man söka ett särskilt underhållsbidrag så att barnet kan ha ”liknande standard” som det är van.

Men i många fall så bor också barnet med en förälder. Kanske har man delvis umgänge, ett väldigt dåligt umgänge och i många fall inget umgänge alls.

Man talar ofta om föräldrars rätt till sina barn och det är förstås en poäng, men en poäng som jag ofta tycker att man glömmer är ett barns rätt till sina föräldrar.

Man kan tvinga sig till att en förälder får umgänge med ett barn om den andra föräldern sätter sig emot. Det är bra för barnet att det inte är upp till en förälder att avgöra om den andra föräldern är lämplig för umgänge eller delad vårdnad, utan att sådana beslut i så fall tas av en tredje part. Det är bra ur barnets synvinkel. Det som INTE går är att tvinga en förälder till umgänge, om den avsäger sig ansvaret. Inte ens ur barnets perspektiv. Vilket i och för sig kan verka givet att man inte vill lämna över ett barn till en förälder som inte själv vill ha ett umgänge, men om man ska tala om det hela ur barnets perspektiv, så är det ändå lite underligt, kan jag tycka.

Optimist som jag är tror jag ändå att de allra flesta föräldrar känner ett naturligt ansvar för sina barn. Både när det gäller att ta hand om och skydda sina barn.

Vad gäller ekonomin så får jag en känsla av att många som inte har så nära relation till sina barn inte heller inser hur mycket det faktiskt kostar att ha barn.

Om man delar det ekonomiska ansvaret så ska alltså alltså levnadsstandarden kosta barnbidrag (1050 kronor)+ underhållsstöd (1273 kronor) + lika mycket till 1273 (från den andra föräldern) + eventuellt bostadsbidrag som vissa ensamstående föräldrar har möjlighet att få om man har låg inkomst.

Jag tror att alla föräldrar kan vara eniga om att det är betydligt dyrare än så att ha barn idag. Om man ska räkna boendet utslaget på varje familjemedlem, el, telefon, kläder, mat, fritidsintressen, sportutrustning,   mediciner och all övrig konsumtion som kan räknas som skälig och ”normal” i vårt samhälle.

Att utgifterna idag, jämfört med för hela 16 år sedan (!!) skulle vara endast 100 kronor mer tror jag att de flesta av oss kan vara eniga om att det inte stämmer.

Faktum är jag till och med hört frånvarande föräldrar hävda att ”hon skilde sig, för att få en massa bidrag och tjäna pengar på ungarna”. Jag skulle vilja se en enda förälder som ”tjänar pengar” på att ha barn!

Jag känner till flera föräldrar som inte har sina barn boende hos sig, som utan att blinka betalar underhållet för sina barn och i tillägg bidrar till både fritidsintressen, kläder, resor, biobesök och leksaker. Föräldrar som mer än väl tar sitt ekonomiska ansvar och som gör det med stor glädje.

Jag känner också till föräldrar som fått dra hela det tunga ekonomiska lasset själv. Som fått sina 1273 kronor i månaden, varken mer eller mindre och trots denna nätta summa lyckas uppfostra, ta hand om och vårda ett eller flera barn, även om varje krona har fått vändas på i flera omgångar för att få mat på bordet.

Nu meddelas att flerbarnstillägget ska höjas och det kanske finns goda skäl till det, men jag tycker nog att skälet till att höja just underhållsstödet kan verka mer akut med tanke på hur mycket det halkat efter under så många år nu.

Att barn kostar pengar är ju knappast någon nyhet och det ska de göra. Pengar behövs för barn överlevnad, men också för att stärka deras utveckling på alla plan. Jag tror att de flesta föräldrar är villiga att lägga merparten av sina inkomster för att se sina barn utvecklas till härliga vuxna och goda samhällsmedborgare. Jag tror de flesta föräldrar är villiga att ge upp det mesta i sina liv, till förmån för sina barn.

Men jag tycker också att underhållsstödet är allt för snålt tilltaget och att även de barn som har en mer frånvarande förälder, eller en förälder som bara betalar det som ”krävs av samhället” ska ha möjlighet att bli försörjd av båda sina föräldrar.

Vad tycker du? Är 1273 kronor rimligt att få i underhållsstöd 2010?

Mer om detta ämne och relaterade ämnen:

Familjerätt på nätet om Underhållsbidrag

Förlängt underhållsstöd

Makalösa Föräldrar

På Familjeliv debatterar man också underhållsstödet

Information från Försäkringskassan

Ensamstående med barn blir fattigare

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

15 svar på ”Underhåll för ensamstående

  1. Jag tycker att bidraget borde höjas med barnets ålder!!

    En tonåring/ äldre barn kostar ju mer, äter mer, kläderna och skorna kostar mer…

    När barnet är litet tycker jag att 1273 är enough.
    Iaf. när jag jämför mig med kompisar utomlands som har det mkt. tuffare så känner jag mig att vi har det bra här.
    Men inte en krona mindre!

    Många småbarnsföräldrar är så dumma i huvudet och går på allt skit som försäljarna lurar på dem.
    Tror att det är livsnödvändigt för barnet att ha en bävernylonoverall för 3 tusen och en vagn för 10 tusen mm.

    Fast alla har inte sån tur som jag som har snälla grannar och vänner som ger bort/ säljer (-nästan gratis) barnkläder, skor, cykel, leksaker, möbler etc.

    Och nu börjar jag märka att det är dyrt att ha barn och att det finns vissa aktiviteter/ sporter som jag måste säga nej till av ekonomiska själ 🙁

    Jag känner att många folk ”spottar” på ensamstående mammor och jag är glad att du skriver om det här.

    Men tänker att folk på fb kanske skulle tycka att jag är ”otacksam” om jag går med i den gruppen…
    – speciellt de som inte har barn själva.

    Kram och keep up the good work, din röst behövs Fatou!

  2. Bra inlägg Fatou,

    O jag instämmer, utgifterna för barn har stigit de senaste 16 åren men inte underhålls stödet. Jag minns inte att det höjts en enda gång sedan jag fick barn för 21 år sedan…. men du har säkert rätt att det stigit med en hundring.

    Hmmm, ett eget blogginlägg på ämnet börjar gro så sakteliga…

    Tack för ämnet, pingbacken kommer då jag grott färdigt 🙂

    *kram*

  3. Tycker det är rätt enkelt, man ska inte skaffa fler barn än vad man har råd att försörja. Och då får man också ta med i beräkningen att man kan bli ensamförsörjare. Det är illa att vissa väljer att skaffa en hel skock med ungar utan annan tanke på försörjning än att ”någon annan” självklart ska hjälpa till. Ja, jag är själv ensamstående förälder till 2 barn.

  4. mariebrima: Ja, där har du helt klart en poäng! Mer underhåll för större barn och mindre för yngre. Det är klart det är dyrare ju äldre barnet blir. För ett nyfött barn, som ammas, är kostnaderna inte särskilt stora, förutom engångs-nyinköpen med barnvagn, säng, skötbord och dyl, fast det går ju att få tag på bra prylar begagnat om man inte har så hög inkomst!

    Fast om folk tycker du är ”otacksam” för att du vill ha högre underhåll för ditt barn, som du bekostar största delen av, då tycker jag det är mer otacksamt av den förälder som inte bor med barnet att inte inse hur mycket tid, pengar och engagemang man ger sitt barn. (Riktat till de föräldrar som inte har så stort engagemang till sina barn, alltså!)Tack för dina uppmuntrande ord!

    Smultronet: Jodå, det har stigit, men naturligtvis allt för lite! Ser fram emot att läsa ditt inlägg, om du fortfarande planerar skriva det! 🙂 Kram!

    Sandra: Här kan jag inte alls hålla med dig. Varför i all världen ska bara en av två föräldrar ta det ekonomiska ansvaret för sina barn? Man är ju två som skaffar barn och jag kan inte begripa varför då en förälder bara skulle ha det ekonomiska ansvaret? Ja, du skriver: ”Det är illa att vissa väljer att skaffa en hel skock med ungar utan annan tanke på försörjning än att “någon annan” självklart ska hjälpa till.” Det är en kommentar man ju då verkligen kan rikta till de frånvarande föräldrarna. Varför ska den förälder som faktiskt finns där för sina barn och tar sitt ekonomiska ansvar bli kritiserad för det? Det kan jag verkligen inte förstå! Kritiken bör väl i så fall riktas till de föräldrar som INTE tar sitt ansvar?!!

    Hänvisat till samma citat jag citerar dig ovan vill jag också ställa dig frågan: Ska man då även plocka bort barnbidrag och alla andra bidrag som vissa kan vara beroende av under vissa perioder av sina liv för att allt inte blev som man tänkte från början? I så fall kan vi ju lika väl lägga ner hela vårt välfärdssamhälle som vi tillsammans med våra förfäder byggt upp. Dessutom: Om varje person bara skaffade de barn de SJÄLVA (utan partner) skulle kunna försörja, så skulle barnafödandet minska rejält och vem ska då betala våra pensioner? Vem ska försörja oss när vi blir gamla? Eller ska du jobba dig ner i graven, utan att kosta samhället en krona? Det räcker nämligen inte med att två personer producerar två barn, för att vårt land ska överleva, utan på två personer så måste man producera minst tre barn, för att hålla landet igång. Därav önskemål om ökat barnafödande. Så du kan tacka mig och mina barn för din framtida pension! 🙂

  5. Ja det har du kanske rätt i. Men det är ju inte samhällets fel om en förälder är oengagerad i sitt barn. Fast nej…nu låter jag cynisk! Det är klart att jag anser att samhället ska ställa upp för de svagare. Och om de som tycker att höjt underhållsstöd är att skämma bort oss, så borde de tänka att det blir en samhällsekonomisk vinst på lång sikt. För det blir dyrare om en massa barn drar runt och ställer till med en massa fanskap och växer upp till kriminella för att deras singelmammor inte har råd att skicka dem på dyra fritidsaktiviteter eller ork att ta dem på utflykter till naturen pga. att de är totalt slutkörda själva.
    Det finns tillräckligt med hets mot ensamma mammor som det är.
    Jag är inte en person som har för vana att ta plats och ställa krav. Jag borde tänka igenom om jag inte skulle bli lite tuffare på den punkten. Folk kommer inte att ”spotta” mindre på ensamma mammor för att jag kryper ihop och försöker göra mig osynligoch ständigt ber om ursäkt för mig själv.
    Det är helt enkelt så att folk i allmänhet gillar att klaga på andra och det är lättare att klaga på de som man upplever som svagare och längre ner på samhällstegen.

  6. Förresten har jag inte satt mig in tillräckligt i vad fb gruppen menar att penagrna i det ökade underhållsstödet skall dras från.
    De föräldrar (oftast pappor) som inte har råd att betala underhåll får ju skulder till försäkringskassan.
    Jag vet inte om jag tycker att det är sjysst och rättvist att göra de skulderna större.
    Om inte annat så leder väl det till dyra skuldsaneringar.

    Jag får minimibeloppet i underhåll. Jag har ett barn. Han är 7 år. Jag har ensam vårdnad.

    Mitt barns pappa har andra barn och lever i ett fast föhållande med deras mamma. Hon har god ekonomi och fast jobb.
    De sätter in hela barnbidraget på de barnens sparkonton.
    Jag bränner hela barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget på mat och hyra mm.

    De åker utomlands 2 ggr./ året. Mitt barn har aldrig varit utomlands. Aldrig träffat sin farmor.
    Det beror på att jag inte har haft råd.
    Sånt är livet. Det är inget att gå och sura över.
    Det är konsekvenser av att jag inte har lyckats skaffa mig ett välbetalt arbete.

    Det känns j***t surt och hopplöst ibland. Och orättvist mot mitt barn. Och trist att inte kunna åka bort på semester eller ha en trevlig bostad. Man känner sig som en värdelös förälder.
    Men det går inte att skylla på nån annan än mig för att jag inte har utbildat mig och nu gäller det att fokusera framåt!

    Jag och min son har redan besökt olika skolor, både Engelska skolan och en gymnasieskola med extremt höga intagningskrav.
    Där var min son den yngste studiebesökaren och fick bla. se hur eleverna bygde egna robotar.
    Här i Sverige är det ingen utopi att min son en dag kommer att vara elev på den skolan och en dag vara den som tar emot studiebesök. I många andra länder vore det en omöjlighet om man har dålig ekonomi.

    Min son har fått följa med mig till 2 av mina arbetsplatser.
    På det ena stället var det städning och bajslukt.
    På det andra stället hade jag eget arbetsrum med dator, höj och sänkbart skrivbord, snyggt fikarum och wooooow en o ´boymaskin där man fick ta o ´boy gratis, så mycket man ville.

    Jag förklarade att för att få arbeta på o ´boystället behövde behövde man vara aktiv och jobba på i skolan och göra sina läxor.
    Annars är det bajsluktjobb som gäller.

    Sen finns det ju diskriminering och annan skit som kan hindra. Men… det går nog bra ändå om han kämpar.

    Nog skulle ett par extra hundralappar göra skillnad, men jag vet inte om de skulle göra den andra föräldern mer engagerad.

  7. mariebrima: Nej, det är sant att det inte är samhällets fel att en förälder är oengagerad, men underhåll är det ju den förälder som inte bor med barnet som betalar, oavsett om den föräldern är engagerad eller ej, men försäkringskassan går ju då in och antingen fyller upp eller ”lånar ut” tills den andra föräldern har betalningsmöjligheter eller någon inkomst att ta av. Det är en del av vårt välfärdssamhälle. Men ibland tänker jag så här: om vi som lever med barnet har det väldigt dåligt ställt, så kan ju vi aldrig säga att ”vi har inte råd” när det gäller de mest viktiga delarna som mat, kläder, husrum och den viktigaste omvårdnaden. Vi måste ha fram pengarna, no matter what! Jag håller med om att det inte känns kul att ”bygga på skulden” till den andra föräldern om den inte har betalningsmöjligheter och jag känner många föräldrar (mest mammor, faktiskt) som inte vill lägga mer skuld på den andra föräldern och därför inte vågar eller vill söka underhåll, trots att de själv inte har någon bra ekonomi och ser till att ge barnet det som det behöver. Ibland innebär det också att den föräldern sätter sig själv i skuld för att kunna försörja sitt barn! Men jag förstår precis vad du menar! Jag tror vi är många som ”ber om ursäkt” för att vi finns, tar plats och kostar, medan det finns de som tar för givet och ”roffar åt sig” och aldrig skäms en sekund för det. Men ja, jag tror vi är många som behöver ställa högre krav i många frågor.

    För våra barns skulle tror jag att många av oss måste bli lite bättre på att ta plats och ställa krav. Ingen kommer att tacka oss för att vi ”går på knäna” och våra barn inte får behov tillgodosedda, som de har rätt till. Men det är förstås en väldigt stor och komplex fråga.

    Vilken bra idé att ge sonen dessa upplevelser och förklaringar! 🙂 Jag tycker du är uppfinningsrik och en ide ´spruta! Sedan måste jag säga att även om jag alltid har uppskattat dina kommentarer, så har de börjat hålla riktigt hög klass den senaste tiden. Kanske större debatt-vana? Jag vet inte, men eftersom du har många och viktiga åsikter måste jag än en gång fråga om du inte funderat på att börja blogga? Du kan ju vara anonym, om det är ”öppenheten” som kan kännas skrämmande! 😉

    Kram och tack för dina kommentarer än en gång!

  8. Tack för berömmet haha! Hoppas det inte är ett finkänsligt sätt att säga att jag tar upp för mycket plats i dina kommentarsfält. 😉
    Där är jag minsann inte rädd att bre ut mig och ta plats… 🙂
    Jag föredrar att spamma andras bloggar med mina åsikter tills jag blir utkastad. 😉

    Men kanske nån gång… jag har ju läst din bloggskola och då blev jag lite sugen. Men isåfall vill jag ha typ rosa färg och värsta grafiken på ev. blogg -utan att betala för det ;D
    Ha det bra!

  9. mariebrima: Nej, det var absolut inte något finkänsligt sätt att be dig dra ner på kommenterandet. Tvärt om, så vill jag uppmuntra dig med att ta MER plats, då dina kommentarer fyller en viktig poäng för mig! Om du är lite nyfiken på bloggningen så kommer lite allmän internetinfo endera dagen i min blogg.

    Rosa finns nästan alltid som tillval i designen! 🙂 Men egentligen är jag lite rädd att om du skaffar en egen blogg så kanske du har mindre tid att kommentera i min, så då kan du lika väl låta bli! 😉

  10. HURRA! Vilet bra förslag! (Ännu en orsak att rösta rött! Fast det är självklart för mig att rösta rött, no matter what.)

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7051854.ab

    En sån nyhet förtjänar nästan ett eget litet blogginlägg av Tonårsmorsa…? 😉

    För de rödgröna behöver all hjälp de kan få för att vi ska slippa så ut med ännu en mandatperiod med alliansen.
    Vi har inte sett det värsta än. Har en känsla av att alliansen sparar sina fulaste knep till ev. kommande mandatperiod.
    För om de lanserade fler dumheter mot tex. sjukskrivna innan valet så kommer de garanterat få lämna över rodret till de rödgröna. Alliansen är inte korkade, de vet om att vanligt folk har fått nog av sånt. Därför sparar de slugt nog såna saker till efter valet.

  11. Hej,

    Ensamstående pappa med A-kassa. Har sonen (18) på heltid och en dotter (17) på deltid.( när dottern vill vara här)
    Mamman har väntat ut sonens avslutning och skickat in för underhållsbidrag för dotter. Det som jag tycker är synd att de går på inkomst gällande 2008 och inte nuvarande ekonomiska status.
    Ovan bottnar sig i en tvist gällande kostnader för sonen, bl.a. kläder, skolavslutning och körkort. Inte för underhåll för dottern. Bägge föräldrarna är ansvariga för sina barn. Lev på a-kassa så får ni se vad som blir över….
    Hur ska man hantera detta?

  12. Olle: Trist att ditt ex gjort en egen beräkning på det hela för att finna egen vinning på det, i stället för att tänka på barnens bästa, vilket jag tycker en förälder ALLTID bör ha i åtanke, även om man ligger i vårdnadstvist eller bara har allmänt svårt att komma överens med den andra föräldern.

    Jag kan förstås inte svara på hur man ska hantera detta eller lösa situationen. Kanske ett samtal hos familjerådgivningen kan vara värt att prova?

    Klart att båda föräldrarna har ansvar för sina barn. Problemet är: vad gör vi när den andra föräldern struntar i det? De flesta har fått bita ihop och kämpa så gott de kan, men de verkliga förlorarna är naturligtvis våra barn.

    Hoppas det löser sig för er. På ett eller annat sätt!

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.