Så liten är alltså bloggvärlden

Min farmor, farfar, pappa i farmors knä och min farbror i min farfars knä

Jag är född i Härnösand. Uppvuxen i Sundsvall. Mina farföräldrar bodde under hela min uppväxt till sin bortgång (farfar 1998 och farmor 2006, Vila i Frid) i Härnösand. Jag flyttade till Uppsala som 15-åring. Som barn spenderade jag mycket tid med mina farföräldrar och jag hade mycket nära kontakt med dem. Särskilt nära stod jag min farfar. Vi hade våra egna små rutiner de helger jag tillbringade hos dem.

Jag hade glädjen att få ha kvar min farmor och farfar till långt upp i vuxen ålder. Jag tror att en hel del värderingar jag har idag, kommer från mina farföräldrar. De lyste upp de delar av min barndom, som jag spenderade med dem.

Så här efteråt inser jag att jag inte haft så mycket kontakt eller vetskap om min farfars släktingar. Vi åkte ofta och hälsade på min farmors släktingar när jag var barn och jag har många fina minnen av hennes mamma; Mimmi, som jag också namngett min mellandotter som mellannamn och min äldsta dotter fick min farmors och mosters andranamn, som mellannamn.

Min farmor, jag, min pappa och min äldsta dotter Binta, troligen 1989

Den enda släkting på min farfars sida som jag hört mycket om och fått ett hum om, är farfars bror. Det talades ofta om honom i mina farföräldrars hem. Han bodde själv inte kvar i Härnösand, utan flyttade till Göteborg i unga år. Farfar talade mycket om sin bror, som var mycket yngre än honom.

Jag minns inte om jag träffade honom som barn, men på farfars begravning så satt vi tillsammans och det är nog det enda minne jag har av honom personligen. Han gav ett starkt intryck på mig, varför vet jag inte. Kanske för att jag hört så mycket om honom under hela min uppväxt?

Min yngsta lillebror har nyligen börjat hålla på med en del släktforskning. Det tyckte min pappa var väldigt intressant. Särskilt som han inte heller verkar ha så mycket kunskaper om min farfars släkt. Hur som helst så lyckades min bror ”hitta” farfars brors döttrar. På något vis listade de också ut att den ena dottern bloggade.

Pappa var jätteglad och började läsa lite i hennes blogg. Tills han upptäckte att hon ”dissat” min blogg. Eller rättare sagt min tidigare design. Haha, en pappa är alltid en pappa… Och jo, han har ”kommit över” hennes diss av mig! 😉

Sedan dess har jag sett den här bloggarens (Ulrikagood, As Good as it gets) namn i lite olika sammanhang, men inte fäst mig nämnvärt vid det. Det var ”en av många andra bloggare” för mig, men jag har noterat att vi besöker, länkar till och läser många samma bloggar.

Men nu när jag fick fram att vi är släkt, även om vi inte varit nära varandra, så har jag kommenterat hennes blogg och ja, det visade sig att hon är precis den person som brorsan upptäckt. Att jag bytt namn förvirrade kanske ytterligare något?

Jag blev väldigt förvånad, men också glad. Just för att man ”hittat” varandra på ett väldigt udda sätt och för att jag är glad att hitta ännu en ”länk” till min älskade farfar. Och begreppet ”sociala medier” får helt plötsligt en ytterligare dimension för mig!

Jag, min farfar, äldsta dotter Binta och min farmor

Och, ja, jag inser hur hemska bilderna är på mig, men det bjuder jag på! 🙂

Tillägg 1: Ulrika har nu skrivit om detta Släkt-Blogg-möte HÄR!

Tillägg 2: Titta nu pappa i hennes inlägg, så ser du så fint hon skrivit om mig! Nu är jag säker på att det var grädden på moset, som får dig att inse att allt annat är glömt och förlåtet nu! Jag vet ju hur glad du är att vi ”hittat varann”! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

15 svar på ”Så liten är alltså bloggvärlden

  1. du är jättesöt på bilderna men oj vad ung du ser ut för att ha ett barn men å andra sidan så var du inte direkt lastgammal heller 😉

  2. sarah: Haha, jag tycker jag ser hemsk ut Usch! 80-talsmodet var verkligen ingen höjdare! Om man ens kan kalla det mode? Nej, jag var inte direkt lastgammal. Jag hade ju precis fyllt 18 när jag fick Binta och här är hon ju några månader, så kanske jag började närma mig 19 här? Fast jag såg ut som en snorunge i många år. Haha… Folk brukade tro jag var 12 år, när jag väntade Binta. Det var ju mindre kul…! 🙁

  3. Ã…h, vad roligt att läsa det här! Jag måste förmedla alltihop till pappa så fort som möjligt.
    (Jag ber än en gång om ursäkt för den där dissen, det är myyycket finare här nu :).)

  4. Karin: Gör du? Jag är överlycklig att jag inte hade något med axelvaddar, åtminstone! Det måste vara modevärldens största miss genom tiderna… 😉

    Ulrika Good: Ja, det är jättekul! Jag tror han kommit över det nu! Min pappa är överlycklig för det här! 😀

  5. Pingback: Twitter Trackbacks for Så liten är alltså bloggvärlden [tonarsmorsa.se] on Topsy.com

  6. Roligt att just ni två är släkt. Jag har läst hennes blogg någon gång också.
    Du är jättefin på bilden.:)

  7. Världen och bloggvärlden är allt bra liten ändå.
    Och livet är allt bra förunderligt.
    Grattis till dina hittade släktingar.
    🙂

  8. Gun: Vad lustigt! Ja, det är jättekul! Men nej, jag känner mig faktiskt inte ett dugg fin, vad ni än säger! 😉

    Ulrika Good: Gissar att det inte togs så mycket bilder då. Inte som nu i alla fall, när man avverkar typ hundra bilder på en kväll…! Tycker bilden är jättefin, förutom att pappa gjorde lika då som han gör nu, när man tar fram kameran: nämligen tittar ner i golvet/marken!

    smulan: Ja, det var verkligen kul! Jag älskar den här typen av överraskningar! 🙂 Och NEJ, Lisa, jag var INTE fin på bilderna. Någonstans!

    Eva: Det är verkligen osannolikt, men även det osannolika kan tydligen hända. Nu fick jag lite blodad tand också av brorsans släktforskning, så nu har jag påbörjat mitt egna släktträd, även om jag inte förväntar mig en sån här överraskning igen. Tack!

  9. Wow din farfar var en riktig hunk när han var ung ser jag!
    Riktigt stilig, liknar Brad Pitt faktiskt. 😉

    Jag tänker så mycket på mina morföräldrar. Förlorade nyligen min mormor. Det känns så tungt! 🙁
    Vi ska ha urnsättning nästa vecka. Jag hade önskat att min son hade fått uppleva allt det underbara som jag har haft med min mormor och morfar. Jag kan inte föreställa mig min barndom utan dem!

    Det var intressant att få läsa om dina farföräldrar.
    Lite kul att du hittade en blogg-släkting 🙂

  10. mariebrima: Jag beklagar verkligen din förlust av din mormor. Jag håller med om att det är en stor förlust för våra barn, när vi förlorar våra mor- och farföräldrar!

    Ja, visst var min farfar snygg?!! Och inte nog med det: han var verkligen världens snällaste man. Aktiv, engagerad, snäll och med hjärtat på precis rätt ställe. Nu blev jag lite inspirerad, kanske jag skriver ett nytt inlägg om min farfar i morgon…?

    Snälla! Nu får ni sluta vara snälla mot mig. Jag tror er nämligen inte. Jag ser ju ut som något som katten släpat in. På båda bilderna!! Det enda som där talar till min fördel är att jag var rätt smal. Ã… andra sidan hade jag inte vett att uppskatta det då. Jag tyckte i stället att jag var mager och benig. Så jag bad om att gå upp i vikt, få former som en kvinna.

    Well, bönhörd blev jag nog så småningom, även om det tog många år. Bönhörd med råge! Nå ´n som behöver ett gäng kilon extra? 😀

  11. Tack..jag blev också inspirerad att skriva om min morfar, mormor också såklart, men kanske måste vänte lite med det för just nu blir jag så ledsen och känslosam om jag börjar tänka för mycket…

    Men jag tycker nog att du är lite väl hård mot dig själv! 🙂
    Dina kläder var ju neutrala, inga axelvaddar och hockeyfrillor så långt ögat når! 🙂

    Har du hört talas om uglyrexia, man ser inte att man är snygg utan tror att man ser risig ut. Typ som anorexia fast med sin look ist. för vikten…? 😉

    Du ger ju oss andra -not so good looking ladies- komplex ju! 😉

    Men jag har också nårgra såna ”smalbilder” på mig själv i size zero och man tänker ju i samma banor som du…
    -Varför hade jag inte vett att uppskatta det då?! 🙂

    Men skriv om din farfar, det är så spännande med att läsa om historia genom människor och deras livsöden förr i tiden.. Säkert spännande för Mabou att höra om din farafar också. Min son älskar när jag berättar om min morfar!

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Så liten är alltså bloggvärlden tonarsmorsa.se/2010/05/14/sa-liten-ar-alltsa-bloggvarlden – view page – cached * Så liten är alltså bloggvärlden om Hur Carina blev Fatou och varför * Soulsister om Boktips: Honungsfällan * Joel Arvidsson om Det största Bloggkriget i Sveriges historia * Habiba om In Loving memory of Bob Marley * nina om Boktips: Honungsfällan Tweets about this link Topsy.Data.Twitter.User[’tonarsmorsa’] = {”photo”:”http://a3.twimg.com/profile_images/759977351/Bild_1055_normal.jpg”,”url”:”http://twitter.com/tonarsmorsa”,”nick”:”tonarsmorsa”}; tonarsmorsa: “Så liten är alltså bloggvärlden: http://fatou.se/2010/05/14/sa-liten-ar-alltsa-bloggvarlden/ ” 50 minutes ago view tweet retweet Filter tweets […]