Vila i frid, Vera

Ännu en bloggvän har vandrat vidare. Då menar jag inte ut ur bloggvärlden för där tror jag alltid Pysan kommer att finnas kvar, med en egen plats.

Jag kom i kontakt med Pysan redan 2006, då vi båda bloggade på Aftonbladet. Hon bloggade om sin nyupptäckta cancer.

Idag fick jag besked om att Pysan är död. På något sätt inbillar man sig, eller intalar sig att även om folk har svåra sjukdomar, så kommer de att leva vidare för alltid… Så blev det inte för Pysan.

För drygt ett år sedan gjorde jag en intervju med Pysan i min blogg. Den kan du läsa HÄR! Just då såg hennes prognos ganska bra ut, men strax därpå fick hon besked om att hon fått skelettmetastaser.

Det som mest slår mig då jag nu, så här efteråt, läser min intervju med Pysan är att trots att hon hade en så svår sjukdom, trots att hon hade smärtor och besvär av sjukdomen och behandlingarna av den, så var hennes tankar närmast sina anhöriga, såsom hennes make och andra anhöriga i liknande eller samma situation.

Det här var Vera ´s egna sista ord i min intervju:

”Närstående behöver också få lov att åka hemifrån och få vila upp sig för det är en lika svår sjukdom för dem att gå igenom om inte svårare. De ser sin älskade må skit, tappa håret, må illa, bli sjuk, åka iväg i taxi och ringer från sjukhuset att man får stanna. Dessutom den här amputationen, fast kärleken sitter inte i bröstet.

Varje år får ca 6 500 kvinnor bröstcancer och ca 50 män.

Så kolla era egna!”

Jag tycker det säger en hel del om vilken person som Vera var.

Sedan vet jag också att bloggen var väldigt viktig för Pysan och att den gav henne kraft och glädje, när hon som mest behövde det. Det ger mig tröst att tänka på att hon hade den. Bloggande är väldigt viktig för många personer, av olika skäl. Jag vet också att Vera med sin blogg hjälpte många andra i samma och liknande situation. Det ger också en viss tröst.

Soulsister, som var bröstsyster med Vera har skrivit fint om henne HÄR!

Pysans blogg kan du läsa HÄR!

Vila i Frid, Vera. Mina tankar går till din make Stefan och dina tre barn!

Läs även andra bloggares åsikter om vera, pysan, vila i frid, bröstcancer, bloggvän, sorg, r.i.p.,