Boktips: Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoski. Äntligen!! Äntligen kommer hon ut med en ny bok, efter Augustprisade Svinalängorna. Som jag har väntat!

Boken Håpas du trifs bra i fengelset sätter fingret på precis rätt ställe när det gäller medberoende. När det gäller hur anhöriga till missbrukare och kriminella drabbas även som brottsoffer. Jag skulle vilja påstå att det är den första bok som jag har läst i alla fall, som tydligt visar vad som är vad, utan att behöva uttala orden!

Boken handlar om Anni och hennes bror Sami. Hur Anni blir inbjuden till anhörigvecka på behandlingshemmet som hennes bror Sami befinner sig och genomgår behandling. För vilken gång i ordningen?

Hur Anni slår bakut och inte FATTAR hur de kan TRO att HON än en gång ska uppoffra sig för sin bror? Hur de bara kan tro att hon ska kunna lämna familj, ta ledigt från jobb en hel vecka och än en gång för sin brors skull ”ställa upp” för att han ”ställt till det”. Hur Anni inte kan begripa hur detta egentligen är till för HENNES skull och kan bli ett verktyg för henne att använda i sitt medberoende till Sami, som är så uppenbart?!

Den visar så tydligt hur Anni pendlar mellan att hoppas, hoppas, hoppas att Sami ska bli drogfri och ”normal”, samtidigt som hon absolut inte vågar hoppas, för hon vet ju ändå hur det kommer att sluta och hon vill inte bli besviken. Igen.

Den berättar om hur anhöriga pendlar mellan detta fasansfulla hopp, förtvivlan och ändå en omsorg och kärlek som hela tiden bryter ner. Och bygger upp. Och bryter ner. Och…

Boken handlar också om kampen för en anhörig att verka vanlig. Men för att verka vanlig, måste man göra allt dubbelt så bra, för att det ska synas och hur ivrig man är på att det SKA synas, för att man inte vill vara som den andra. Sin anhöriga. Som är annorlunda. Hög. Eller låg. Eller bostadslös. Eller oduschad. Eller som yvigt gestikulerar när de pratar. Och pratar högt så att alla på gatan vänder sig om. Och tittar. Och inser att man inte är ett dugg normal. För att man står bredvid den anhöriga som gestikulerar och pratar högt, så att alla på gatan vänder sig om. Och den anhöriga inte ens inser att det här är onormalt, utan tror att h*n är charmig och rolig. Och att det är därför alla tittar.

Boken har ett starkt anhörigperspektiv, men också ett perspektiv på personliga tragedier, stigmatisering och på vårt rättsväsende och även kritiska delar mot det, som gör boken inte bara intressant och bra, men också mycket, mycket viktig!!

Ur boken:

”Det gör mer ont när du återuppstår från de döda än när du dör. Skulle vilja döda dig. Nu tvingas jag att gå igenom allting en gång till. Fast baklänges. Och du svarar inte på brev. Människor i fängelse svarar inte på brev.”

LÄS den här boken! LÄS den!! LÄS den!!

Riksbryggans hemsida. För barn till föräldrar i fängelse.

Intervju med Susanna Alakoski i Efter Tio:

Malou ´s bokklubb om Håpas du trifs bra i fengelset:

Björn Granath läser ur Håpas du trifs bra i fengelset:

Jag ger boken tio tonårsmorsor av fem, nej det går ju inte, så jag får nöja mig med fem av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

För andra boktips, gå in på Boktipset!

Och du! Glöm inte bort den här boken! Bara LÄS den!!

Follow mrsxanadus on Twitter

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

9 reaktion på “Boktips: Håpas du trifs bra i fengelset

  1. Tack för tipset! Jag älskade Svinalängorna, den var så stark.

    ”Hög. Eller låg. Eller bostadslös. Eller oduschad. Eller som yvigt gestikulerar när de pratar. Och pratar högt så att alla på gatan vänder sig om.”
    -Byt ut hög mot full så har du min släkting…
    Skulle han vara en närmare släkting hade jag nog tagit mer ”illa vid mig” skämts, haft mer blandade känslor, vad vet jag… Jag stannar nästan alltid och pratar. Men nog har det hänt att jag har väst till sonen att ”skynda dig in i leksaksaffären, jag kommer efter” För att jag velat undvika att han blir vittne till ev. ”scen” med ev. berusad högljudd ”Ã…ke” och tillhörande A-lagare.
    ”Jag ser om ”Ã…ke” är full för hans haka hänger ner då” säger sonen.
    Och så får man förklara varför ”Ã…ke” letar burkar i soptunnorna på torget.
    Men jag stannar alltid och pratar även om folk kanske då möjligen tror att jag ”är en i gänget” av a-lagare. Men visst skär det lite i hjärtat när man tänker på den ”Ã…ke” man minns från förr, som var så stilig, och den han är idag. Men man hoppas alltid att det ska ordna sig för ”Ã…ke”.
    Och man ber att ingen av sina nära nånsin ska hamna i ”Ã…kes” situation med missbruk och elände.

  2. mariebrima: Ja, jag älskade också Svinalängorna. Den här är också toppen! Jag tror de flesta har någon i sin omgivning eller släkt, nära eller långt ifrån, som har någon form av missbruk. Det är viktigt att lyfta dessa personer och det de går igenom också, tycker jag! Anhörigperspektivet är mycket viktigt och tyvärr tycker jag nog det glöms bort i många debatter! Tack för att du kikade in och kommenterade trots att du har ”sommaruppehåll”! 😉

  3. Ja, alla har vi nån i släkten som missbrukar…

    Sommaruppehållet upphörde efter en veckas röjningsarbete med grästrimmer i min stuga i Ljungaverk och umgänge med släkten i Medelpad, jag fick min dos av bromsbett och gräs. (Är det inte lite käckt att ha släkt där uppe eller vad säger du? -såg att du också hade rötter från det hållet):)

  4. mariebrima: Skönt! Jag blev lite orolig att du skulle hålla dig borta hela sommaren! 🙂 Jo, jag är ju född i Härnösand och uppvuxen i Sundsvall och det är jag glad för! 🙂

  5. Pingback: Boktips: Kniven i hjärtat

  6. Pingback: Att berätta för en treåring att pappa mördat ett barn…

  7. Pingback: KASTA!!

  8. Pingback: Bokrecention «

  9. Pingback: Guldfisken av Susanna Alakoski | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] är lite en annan sida av samma mynt, som Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset, som jag nyligen recenserade. Tyvärr tycker jag inte riktigt att Björn Ranelid lyckas ta den här boken så djupt som han […]

  2. […] om vid ett flertal tillfällen. Ja, faktum är att jag har länkat dit från denna sida, redan innan jag berättade att jag har en mamma som är straffad. I min tidigare anonyma blogg: Någons mamma – Någons dotter […]

  3. KASTA!! skriver:

    […] En av de fem kvällarna som röjningen pågick, tog vi dock lite ledigt. Jai passade Mabou och jag och mamma gick helt själva på bio. Vi såg Svinalängorna. Både min mamma och jag har läst boken och tyckte väldigt mycket om den, även om vi oftast annars har väldigt olika boksmak. Susanna Alakoski är en av mina absoluta favoritförfattare. […]

  4. Bokrecention « skriver:

    […] tänker på något min dotter sa. Att om man berättar att man har en anhörig i fängelse och samtidigt säger att man knappast […]

  5. […] har skrivit flera gånger om Susanna Alakoski och även recenserat hennes tidigare böcker. Om du vill läsa mer i min blogg om henne, så sök på hennes namn i sökrutan uppe på höger […]