Det är väl det som kallas moderskärlek?

För er som bor i Stockholm och åker Tunnelbana, har nog sett att min äldsta dotter Binta följt efter er den senaste tiden… Eller rättare sagt, hon sitter på en massa affischer i tunnelbanan, då hon gjort modelljobb för ett företag som heter topstreetwear.com.

Hon har ganska mycket på gång just nu, både med dansen och lite sidoprojekt hon håller på med såsom reklamkampanjer och filminspelningar.

Två av bilderna från ett av dessa sidoprojekt fastnade jag särskilt för. Det var dessa:

Bilderna tillhör duvetinte.se

Synen av Binta på den coola jättecykeln kändes bekant. Så jag har gått och funderat i några dagar nu på vad det är för minnen som bilderna väcker?

Igår kom jag på det!!

Det påminner om en syn jag fick när Binta var liten. Jag tror att hon var ca: 4 år. Hon var väldigt tidig på allt och snabb att lära sig. Hon började gå redan vid 8 månaders ålder och sedan dess har hon sprungit sig genom livet.

Vid det här tillfället hade jag precis plockat av stödhjulen på hennes cykel. Men hon kunde inte cykla utan, så man fick springa efter och hålla i pakethållaren, för att hon skulle få stöd.

Så en dag står jag i köket och tittar ut genom fönstret. Förbi köksfönstret kommer Binta cyklande på sin kompis mammas stora damcykel och VINKAR dessutom med ena handen mot mig och log ett leende som sträckte sig över hela ansiktet. Hade jag varit kaffedrickare så hade jag antagligen satt kaffet i halsen!!

Binta vid ungefär 3 års ålder

Jag blir så full i skratt när jag tänker på den händelsen. Inte bara för att jag fick en smärre chock av händelsen i sig, utan även för att händelsen är så talande för hur Binta är som person. En svårighet är liksom ingen svårighet för henne, bara ännu en utmaning som hon kommer att erövra.

”Det går inte!” eller ”Du kan inte!” eller ”Du får inte!” Det är ord som aldrig haft någon betydelse för henne. Det har bara fått henne att försöka lite mer.

I samma anda har hon nått sina framgångar inom dansen. Varje nytt steg eller takt har varit en utmaning för henne och om det varit svårt att uppnå målet för henne, då har hon jobbat på det ännu mer.

En granne sa en gång till mig, när jag var väldigt arg på Binta och vi hade haft en stor konflikt. Jag gissar att hon kan ha varit 8-10 år då: ”Om inte Binta blir framgångsrik inom underhållningsbranschen när hon blir stor, så kommer jag bli mycket, mycket förvånad!”

Hon har inte fått något gratis. Hon har kämpat alla dygnets timmar i stort sett sedan hon föddes för att klara av nya utmaningar och därför unnar jag henne varje framgång hon erövrar.

Men när ni ser dessa cykelbilder, så ser ni säkert en ung, snygg tjej som flirtar med kameran. Kanske med en del sexappeal? Vad vet jag?

Men när jag ser dessa bilder, då ser jag en liten fyraårig tjej som själv lärt sig cykla utan stödhjul för att hon inte har tid att vänta på att någon ska komma och hålla i pakethållaren och som knappt når ner till tramporna på den allt för stora damcykeln. Jag ser hur hon vinkar till mig in genom köksfönstret och ler med hela ansiktet.

I guess it ´s just a mama ´s love?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

6 svar på ”Det är väl det som kallas moderskärlek?

  1. Jaa, jag tyckte väl att det var hon när jag stod på perrongen i går!
    Fast alla som skyndar sig som små, fortsätter inte med det. Min yngsta son föddes en och en halv timme efter att värkarna väckte mig. Han började gå vid 8 månader, men de två gångerna är de enda han har haft brått! Sen har han gjort allt i sin egen takt, totalt omöjlig att skynda på eller påverka. Idag är han 20 och kanske, kanske jag skulle kunna få lite fart på honom om det var jätteviktigt!

  2. LiBi: Ja, då var det nog hon! 🙂 Nej, det stämmer nog inte alltid, men i hennes fall har det varit så. Bråttom, bråttom. 1000 järn i elden… Mabou har också bråttom, bråttom, han gick redan innan 6 månader och har fortfarande så bråttom, men de andra 2, Jai och Isa har tagit allt i lite lugnare takt. Det är skönt det också! 🙂 Hade alla 4 blivit som Binta hade jag nog blivit helt galen, men det är skönt med en frisk fläkt i alla fall, när vi andra behöver softa lite mer…! 🙂

  3. Simon 7 år förklarar vad en mamma är:
    En mamma är en som gråter när du gör nåt dumt och gråter
    ännu mer när du gjort nåt bra.
    En ”mamma” i ett nötskal..?

  4. Vilka schyssta bilder!!! Och visst är det en mama’s love. Men t o m jag kan e det nu när du har beskrivit händelsen. Det är ju väldigt lekfulla bilder..

  5. Tofflan: Jodu, ”häftig” var en mer träffsäker beskrivning av den här damen, än du kan ana…! 😉

    Amanda Andersson: Ja, precis! Det är en mamma i ett nötskal det. Typ som mig! 😉

    Kiqi: Ja, jag inser ju att andra inte ser bilderna på samma sätt som mig, eftersom jag är mamma. 🙂 Men det är svårt att ta bort ”mamma-ögonen” när det gäller ens dotter. Oavsett. Men jag tycker bilderna är rätt roliga och lekfulla också… 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.