Aldrig slutar man förvånas…

I Söndags kom en massa danstjejer. De skulle sova här hela veckan. Danslägret blev inställt på grund av en massa dubbelbokningar för tjejerna. Så de skulle i stället köra privat dansläger för bara dansgrupperna.

Jag trodde det skulle bli ett jäkla liv här hemma. Det brukar det bli när det är en massa tonårstjejer under samma tak.

Jag tog i från tårna. Talade om innan de knappt hade ställt ner väskorna i hallen vilka regler som gäller hos mig.

Typ:

  • Låt bli min cola
  • Ställ in disken i diskmaskinen
  • Innan ni åker på fredag har vi gemensam storstädning
  • Ingen sitter vid ”min” dator
  • Håll reda på era saker

Sedan kom torsdagen. Tjejernas sista natt skulle komma. De frågade när vi skulle börja städa? Jag blev förvånad över att jag sa: ”Det blir ingen städning, det här tar jag hand om. Ni har inte stökat till!”

Jag såg mig omkring i hemmet. Det var som om bara två personer funnits i mitt hem under veckan. Nämligen Mabou och Binta. Mabou ´s leksaker är som vanligt runtspridda (vad är det för fel med att ställa in dem i sitt eget rum?) Binta ´s kläder ligger utspridda över sofforna, på golvet i vardagsrummet, på vardagsrumsbordet (det som är kvar av det, sedan Isa designade om det).

Jag påtalade det för Binta. Att hon är äldre än sina elever, men ändå är hennes saker runtspridda ÖVERALLT!! Hon förklarar det med att de andra tjejerna bara är blyga… Det tycker hon är en bra förklaring. Typ…

Själv konstaterar jag att fredag kväll, blev inte en vilokväll efter en högljudd och rörig vecka. Fredag kväll blev riktigt TRIST!! Jag tvingade Mabou att ha myskväll och blev glad när extradottern och Isa dök upp helt oväntat. Jag tvingade dem att sitta kvar och käka popcorn, äta godis och titta på The Bee-Movie.

Jag inser att jag nog var mer hysterisk när tjejerna kom, än de lyckats bli på hela veckan…

Konstaterar förvånat att man KAN ha en massa tonåringar i hemmet nästan en vecka utan att gå i taket (särskilt om det inte är ens egna) och man kan kolla på The Bee Movie. Och bli underhållen. Med en popcorn-skål i knät. Och livet är faktiskt inte så tokigt ändå.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

3 svar på ”Aldrig slutar man förvånas…

  1. Vad kul att det gick över förväntan. Det var som när min son bjöd hit några kompisar med flickvänner över valborg för ett par år sedan. Jag såg en enda röra och en massa jobb framför mig, men det blev hur trevligt som helst, och de köpte blommor till oss och var supergulliga och tacksamma. De får gärna komma hit igen när de vill.

  2. Var filmen bra? Jag skulle behöva tvinga mina barn till en mys kväll 😉 Som de sedan kommer att tycka är hur trevlig som helst. Kramkram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.