Jag i grodperspektiv
Jag har noterat de senaste två månaderna att mitt besöksantal i bloggen stigit markant. Om jag räknar rätt så tror jag att det börjar närma sig det dubbla. Det är förstås väldigt roligt med nya besökare i bloggen, även om jag efter vinsten av Stora Bloggpriset för över 1 ½ år sedan, känt lättnad de perioder när besöksantalet har sjunkit. Att ha många besökare är roligt, men att ha jättemånga ställer högre krav på det man skriver, känner jag och jag upplever det som om jag skriver mindre avslappnat och ”fritt” när jag ser att besöksantalet rusar i höjden.
I perioder har jag till och med avstått från att skriva inlägg om aktuella ämnen, för att jag vet att de skapar mycket trafik till bloggen och ibland inte känt att jag vill ha just den typen av trafik.
Men just nu känns det roligt att ha fler besökare och jag tycker att det är särskilt roligt att det kommit fler och fler under en längre period och inte att det bara har kommit massor i ett svep.
Så det jag vill ha sagt med det här inlägget är ett varmt välkommen till alla er nya läsare! Ni behöver inte känna er ”tvingade” att kommentera, men visst är det peppande och roligt att läsa kommentarer. Jag försöker hinna svara på så många som möjligt, men jag läser alltid alla kommentarer!!
Just när det gäller kommentarer så vill jag poängtera att jag är tålig och klarar av att folk har olika åsikter. Jag tycker det är jättekul att debattera, men som på de flesta bloggar, så efterlyser jag förstås saklighet och påhopp och personangrepp mot mig eller någon annan bland kommentarerna, betackar jag mig från. De fyller ingen funktion. Det är dock ytterst sällan jag inte släpper igenom en kommentar!
Så än en gång: Välkommen till den här bloggen och den blir lite av vad vi gemensamt gör den till. Förslag på ämnen att ta upp, är alltid välkomna!!
Läs även andra bloggares åsikter om tonårsmorsa, fatou, bloggen, besökare, välkommen,
Det är bara att gratulera : ) Det finns en orsak är jag säker på.
Alla kan känna igen sig i dina vardagsskildringar.
Dina debattinlägg är kloka, genomtänkta och väl skrivna. De svar du lämnar likaså.
Go girl, du är duktig, rolig och framför allt, så in i bombem MÄNSKLIG!
Kram
Jag gillar din blogg, som jag ju i.o.f.s. inte läst så länge.. 🙂 Du skriver bra, och lättsamt, och dina ämnen varierar och man LÄR sig alltid något av det du tar upp!! Jag är jätteglad att jag hittat dig!! 🙂
Jag är en av dem som precis blivit följare till din blogg. Jag fastnade direkt!
Jag tänker som så (har även jag märkt en ökning av läsare om än lite mer blygsam än ditt antal) att jag skriver främst för min, min familj och mina vänners skull och det vill jag fortsätta med. Sen har ju folk valt att läsa på det sätt jag skriver och då behöver man ju inte ändra på något.
Jag hoppas att du fortsätter att skriva så härligt som jag har sett hittills!
Jag har följt din blogg en längre tid och det tänker jag fortsätta med. Det är inte alltid jag kommenterar men ibland så har många andra redan sagt det man själv hade tänkt 😉
Kram o ha en fin kväll!
LiBi: Vilka fina ord! Tack så väldigt, väldigt mycket för dem!! Kram!
Bitten: Vad roligt att höra att du tycker du lär dig saker också! Jätteroligt! En av de saker som smickrat mig mest genom åren är faktiskt när jag fått besked om att man använt vissa av mina inlägg i skolundervisning. DET är riktigt roligt. Även om ena dottern blev väldigt generad när ett inlägg skulle användas av hennes lärare i hennes klass! 😉 Jag är jätteglad över att du hittat hit också! 😀
Cissa: Vad kul att du hittat hit nyligen och VÄLKOMMEN! I början skrev jag ju för min egen skull och min familj och vänner. Men ganska snart började jag få en hel del läsare som jag inte väntat och då kände jag högre krav att tänka på vad jag skrev om, bland annat som skydd för att inte lämna ut mer än jag ville, men även för att jag känner ett visst ansvar för de texter jag skriver. Men såklart bloggar man mest av egoistiska skäl, för att man gillar det, annars är det svårt att finna motivation att blogga i längden! Kikade förresten in på din blogg också och det fanns en hel del smått och gott att finna där också! 😉
Lisa (sjubarnsmamma): Jätteroligt! Nej, man måste ju inte kommentera. Men ibland när man skriver, länkar, söker info, läser en uppsjö av sidor för att finna fakta och så får man knappt någon kommentar, då kan det kännas lite trist. Särskilt när man lagt ner väldigt mycket tid på ett inlägg. Men så skriver man tre rader ”nonsens” i ett nytt inlägg och så får man 15 kommentarer, då blir jag full i skratt…! Kram tillbaka och hoppas du får en fin vecka!
Jag har last din blogg ett bra tag nu, och jag kan som inte slita mig nar jag borjar lasa ett inlagg. Du skriver alltid sa bra, och man lar sig saker hela tiden 🙂
Fortsatt som du gor, och kann ingen press. Det ska ju vara roligt att blogga! 🙂
Malin: Vad härligt att höra! Jättekul att höra just att ni lär er saker. Ja, jag tycker det är jätteroligt att blogga, annars skulle jag inte fortsätta i så här många år och uppdatera så pass intensivt som jag oftast gör. Men lite press blir det ibland också! 😉 Ha det fortsatt bra i England!
Hej! Jag har känt till dig i några år och kommer in i perioder då och då, så där som man gör. Kul att se din dotters framträdande på bloggen från URF, jag blev tårögd, vad stolt du måste vara. (Och det skrev du ju just =) )
Jag kunde inte sova inatt och gick upp för att surfa lite och ville läsa personligt om andra mammor så jag kollade in här igen. Anledningen är att jag just nu sitter i en sådan konstig sits i livet och jag mår svindlande dåligt över det. Jag tror det handlar om att vara ensamstående. Jag har tre söner, den minsta är 2 nu och jag har varit ensam i 7 år, aldrig bott ihop med lillas pappa som bor utomlands, det gör de storas pappa också – alltså inga ”lediga” helger eller avlastning eller så. Jag känner mig som levande död nu!
Har du levt som ensamstående alla år? Har du haft mörka stunder? Du verkar så driftig och har så mycket energi.
Jag var sådan förut men nu är jag ett vrak. Vill inte träffa några människor, isolerar mig, tycker synd om mig själv, blir avundsjuk och ledsen, är besviken på min familj. Och längtar så otroligt mycket efter en man. Och ingen sån där som jag attraherat förut, utan en snäll, mjuk och rolig man ….det är som mitt liv står still.
Jag ser att du har mycket humor i dina inlägg och jag gillar att skämta om kaos också. Men har du inlägg eller råd om när det känns så där riktigt tungt på allvar? Jag kan inte ta mig upp ur det här, har du haft en sådan svacka? Isåfall hur tog du dig upp? Du verkar ha många vänner, jag har inte det, kommer inte från sta ´n. Så är det psyket nästa som gäller för mig? Blir det bättre kanske när 2-åringen blir lite äldre, får förskoleplats osv? Jag verkligen avskyr att må dåligt. Du känns lite trygg i dig själv så det vore skönt att höra vad du har sagt/säger om den här drunkningskänslan. Kramar / Anna
Du känns inte ”lite trygg i dig själv” – utan jag menar att det märks av en trygghet i dig genom bloggen… så skulle det stå/ =) Anna
A-M: Jag har inte glömt eller missat din kommentar. Ã…terkommer så snart jag har lite tid över!