Net on net har öppnat i Uppsala i veckan som gick. Eftersom vi precis fått en lokal till vårt företag och net on net haft massa bra öppningspriser, så har vi hunnit shoppa där flera vändor redan. I förrgår åkte jag och mina två kompanjoner dit igen. För det mesta är vi rörande överens om vad vi behöver, men vi hade redan bestämt att ta dit en tjock-tv hemifrån till personalrummet, för att spara på lite utgifter så här i början när vi behöver handla så himla mycket. Då fick vi syn på den! En platt-tv med dvd, till ett jättebra pris.

Det var jag och den ena kompanjonen som såg den. Vi brukar som sagt vara rätt överens, men här fick vi genast känslan av att det var något som den tredje kompanjonen skulle invända emot. Hon var på avdelningen bakom oss och vi två stod där själva och beslutade oss genast för att vi bara MÃ…STE ha den här. Vi gjorde upp en plan på hur vi skulle lägga upp det. Jo, men vi säger till henne att vi röstar, för då blir vi två mot en och så säger vi kanske att vi kan avstå från något annat, bara hon går med på att vi ska köpa just den här! Rösta kommer att funka då vi ju blir två mot en och vi höll på och dividerade en bra stund med argument och hur vi skulle lyckas övertala den tredje kompanjonen till att vi behövde just den här tv:n.

Så kom hon. Vi laddade från tårna och upp.

Jag: Jo, så har vi tagit en liten tv med dvd också och så ett par brandvarnare…

Kompanjonen: Mmmm… det låter bra.

Så plockar hon upp tv:n från vagnen och tittar på kartongen. Jag och den andra kompanjonen håller andan.

Kompanjonen: Vad kostar den, förresten?

Jag svarar snabbt: Bara 1490 och då är det en dvd i också. Skiiitbilligt, alltså…!

Kompanjonen: Ja, men det låter bra, är vi klara nu så vi kan betala allt?

Jag och den andra kompanjonen står kvar och stirrar på varandra som två mycket förvånade frågetecken och luften går liksom ur oss av ren snopenhet.

Idag sa kompanjonen till oss: Jo, den där tv:n vi köpte… Ska vi inte byta den mot någon större och så tar vi dit ett tv-spel från mig så kan man kolla på dvd eller spela om man skulle vilja det…

Lustigt det där, att man ibland föreställer sig något och ställer in sig så mycket på det och sedan när det förväntade liksom inte sker så blir man så snopen att man helt tappar fattningen.

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, humor, snopen,