När min mamma satt frihetsberövad, så skrev jag många gånger i den då anonyma bloggen: Någons mamma-Någons dotter om min stora saknad efter hennes mat. Det blev särskilt påtagligt vid större högtider såsom julen, födelsedagar och påsken etc.

Jag saknade förstås hennes mat vid andra tillfällen också, sådan vanlig helgmat som hon gjorde när vi brukade träffas. Liksom mig är även alla mina barn förtjusta i min mammas mat. För Mabou var det lite underligt när mamma började komma hit på permissioner och han var mycket skeptisk till min mammas mat, eftersom han inte minns min mammas mat, då han var så liten när hon blev frihetsberövad. Det senaste året har han ofta stått och tittat på henne när hon lagat maten och så kommer det ibland ett ogillande: ”Så där gör inte min mamma i alla fall…” Eller: ”Är du säker på att man ska göra sådär, mormor?”

Att min mamma är mycket, mycket bättre på att laga mat, än mig, har han insett nu och även börjat lita på att mormor faktiskt är väldigt duktig i köket. Han har slutat ”vaka” över hennes matlagning och låter sig väl smaka när min mamma lagar mat.

Igår bjöd hon mig och barnen och min pappa på en helt fantastisk köttfärslimpa med hemgjorda potatisklyftor, gräddsås och morötter. Behöver jag säga att det var det godaste jag ätit på länge?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, matlagning, frihetsberövad, anhörig, köttfärslimpa, söndagsmiddag, vardagshumor,