För övrigt…

* Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger! Titus Levius

* Att säga vad man tänker är ett dyrt nöje. Anatole France

* Bättre att tiga än tas för en idiot än tala och undanröja varje tvivel. Okänd

* Den höna som kacklar mest värper minst. Okänd

* Den vassaste tungan är sällan den visaste. Okänd

* Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hör. Turkiskt ordspråk

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

6 svar på ”För övrigt…

  1. Var kommer all den där tvångsmässiga lusten eller behovet ifrån, som vissa människor har att säga ”sanningen” (deras sanning) om andra människors föräldraskap och val i livet med sina barn?

    Som att andras glädje sticker dem i ögonen.
    Som att det vore deras ANSVAR att hela tiden påpeka sina åsikter i alla frågor.

    Som att det vore ”MODIGT” eller ”civilkurage” att låta sina egna egon växa genom att kritisera andra på ett sårande sätt och hela tiden hävda sin åsikt.
    Även i frågor man inte har med att göra på minsta vis.

    Som att dessa personers vilja att upplysa världen om vad de anser är ”sanningen”, skulle göra det okej och rumsrent att såra andra med taskiga kommentarer och spridande av skitsnack

    -För nåt fel måste det vara…
    -Ingen är perfekt -men- de allra flesta, även barn, har en spärr mot att häva ur sig alla sina ocensurerade tankar om vad andra gör.
    Den spärren kallas respekt, social kompetens och EMPATI.

    Antar att det är en balansgång. Om man upplever att någon annans barn beter sig på ett olämpligt sätt kan det vara svårt att säga det utan att trampa på ömma tår.

    Men vissa människor ÄR ute efter att SÃ…RA.
    Och då handlar det vanligtvis inte om att någons barn har betett sig olämpligt.
    Det behöver inte heller handla om att kritisera någon annans föräldraskap, fast det är just det personen i fråga gör.

    De har nog kanske en lite sned bild av sin egen roll som medmänniska i världen helt enkelt…

    Något inom dem väcks, och de känner ett behov av att trycka till nån annan för att må lite bättre och känna sig som kungar.

    Ofta är dessa självutnämnda sk. sanningssägare ganska komiska. Men det kan vara svårt att skratta åt dem när man har dem inpå sig och de passerar en gräns.

    Och de blir ofta triggade och mer ilskna om man skrattar åt dem. Men ibland kan det vara värt nöjet 🙂

  2. Ulrica och C om ni läser det här, ta åt er 😉
    (Nu har jag skramlat klart, tack. Min förra kommentar var nog menad till ditt förra inlägg!)

  3. mamma: 🙂

    Gunilla: Ordspråk är toppen! De sammanfattar och beskriver ofta något vi tänker, utan att kunna säga det med en knorr! 🙂

    mariebrima: ”Var kommer all den där tvångsmässiga lusten eller behovet ifrån, som vissa människor har att säga “sanningen” (deras sanning) om andra människors föräldraskap och val i livet med sina barn?

    Som att andras glädje sticker dem i ögonen.
    Som att det vore deras ANSVAR att hela tiden påpeka sina åsikter i alla frågor.

    Som att det vore “MODIGT” eller “civilkurage” att låta sina egna egon växa genom att kritisera andra på ett sårande sätt och hela tiden hävda sin åsikt.
    Även i frågor man inte har med att göra på minsta vis.” TUSEN TACK, för just de orden!! de träffade verkligen rätt i mitt sammanhang också. Jag är skitless på dessa ”sanningssägare” som oftast inte ens har en aning om vad de snackar om! ”M” kan gott ta åt sig också! 😉

  4. Två citat jag gillar:

    ”A journey is best measured in friends rather than miles” – Tim Cahill

    ”I am prepared to go anywhere, provided it be forward.” David Livingstone

    kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.