Offentlig person

Vad är en offentlig person?

Vem är en offentlig person?

Kungen?
Kungafamiljen?
Politiker?
Författare?
Musiker? Hur ”stora”? Världsartister? Källarbandsartister?
Dokusåpakändisar?
Företagare? Småföretagare? Stora företagare? Hur stora?
Programledare? För TV? Radio?
Skådespelare? Vilka skådespelare? Var går gränsen? Hur ”stora” ska de vara för att vara offentliga personer?
Bloggare? Alla bloggare? Om man har blivit intervjuad i tidningar/när man har X antal läsare? Vilka bloggare är att betrakta som offentliga personer?

Wikipedia ger ett diffust begrepp på Offentlig Person? Personer i min omgivning har en väldigt skild uppfattning om vad och vem som är en offentlig person! Vad tycker du?

När ska man ”tåla” att bli granskad och synad? Var går gränsen?

Om man anses vara en offentlig person, ska då ens familjemedlemmar också ”tåla” att bli granskade?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

10 svar på ”Offentlig person

  1. Det finns väl en skala med olika grader?
    Det låter inte så lockande att vara en offentlig person iaf.

    Bara själva ordet ”offentlig person” brrr…

    Men alla har vi väl en ”yrkersroll” och en privat roll.

    Du och andra framgångsrika bloggare i allmänhet ligger väl lite i gråzonen för att räknas som offentliga personer
    …eller vad säger du? (har känslan av att du inte gillar att bli placerad i fack på det viset)

    De som ses i tv ofta räknas nog som ”offentliga pesoner”.

  2. För mig är en offentlig person, en person som är gemensamt vald för att föra gruppens,landets,samhällets åsikt. Det är den personen som står för vad tex en grupp tycker och representerar gruppen. Därför är det en stor och viktig roll som man borde tänka efter hundratals gånger innan man tar. Jag tycker även att unga personer (inom politiken) inte borde få en sådan roll oavsett hur duktiga de är, eftersom rollen kräver en viss mognad som kommer av flera års erfarenhet.

  3. På systembolaget i Sala har dom filmkameror både i entren och inne i lokalen och man kan se sej själv i realtid på en stor TV. Nu är jag inte där så ofta så jag tänker inte på den där TV’n förrän jag ser mej själv stå och glo som en dåre på mej själv. Jag får en sjuk känsla av att ha blivit tagen på bar gärning med nåt fuffens, haha, jag vet inte om jag är paranoid men jag vill ut fortast möjligt, ut ur bild. Gick t o m ifrån växelpengarna en gång. Bottom line, jag kände mej jävligt offentlig när jag såg mej själv på TV. Kanske lite ”off” topic, men off hursomhelst..haha

  4. Man kan väl inte vara en offentlig privatperson väl? Vet iallafall att jag aldrig skulle bli särskilt gammal i offentlighetens ljus om jag nu skulle hamna där. En offentlig person vill nog vara där, med allt ljus på sej. Inget för mej, som ju snarare är en ”fientlig person”. Haha..

  5. intressant, har faktiskt aldrig tänkt på det. men om jag ska ta det första som dyker upp i mitt huvud så är det väl folk med llite udda arbetsuppgifter som är offentliga, men sen tycker jag nog aldrig att deras privatliv är offentligt, sen finns det ju sånna som kungafamiljen som enbart är offentliga tycker jag för det är ju deras jobb, livet så att säga. shit måste nog fundera lite på detta :o)

  6. Offentligt är nog ofta självvalt men ibland påtvingat. När ”stora offentliga” personer typ kungahuset klagar på att de inte får vara privata så undrar jag hur de tänker. Det offentliga betalar deras liv, men de vill ha sina liv ifred. En sak vet jag att det skulle vara fruktansvärt att vara en av dessa personer.
    Mindre offentliga personer, de som kanske inte ens valt sin offentlighet, kan jag ibland förvånas över hur media och allmänheten bara tar för sig och klampar in i deras liv som om det vore deras rättighet.

  7. mariebrima: Ja, tanken har slagit mig då jag vid flera tillfällen kallats för ”offentlig person” och jag absolut inte känner mig som en sådan. Jag känner mig som en privatperson i allra högsta grad och även om jag bloggar ”offentligt” och har en välläst blogg, så känner inte jag att det ger olika personer rätt att skriva en massa skit om mig och min familj. Just det här inlägget kommer sig dock inte av att någon i nuläget skrivit detta, utan det kom efter att jag funderat på detta ett tag och diskussionen kom upp på jobbet, bland annat i samband med några av oss bloggare och i samband med en diskussion på jobbet om Uppdrag Gransknings reportage om IKEA ´s grundare: Ingvar Kamprath. Jag har funderat en del på just uttrycket ”offentlig person” den senaste tiden och ju fler folk jag pratar med om detta, ju mer inser jag hur olika åsikter folk har i frågan. På mitt jobb sträckte svaret sig allt från: ”någon som arbetar i den offentliga sektorn” till ”alla som syns ibland i media-sammanhang”. Så mycket skiljer sig alltså uppfattningen! Mycket intressant ämne i alla fall! 🙂

    Tootenator: Första delen av din kommentar håller jag med dig om på många sätt. Jag tror det varit min uppfattning också. Den andra delen kan jag inte riktigt hålla med dig om, då jag tror det skulle vara svårt att utesluta en kunnig person bara på grund av ålder + att jag tycker ungdomar har så oerhört mycket att tillföra vårt samhälle. Däremot tycker jag inte riktigt det känns okej att ”hänga ut” en ung person för moraliskt dåligt beteénde. Hur motsägelsefullt det än må låta.

    amanda anderson: Ja, den där känslan har vi nog alla fått någon gång i livet, på någon nivå. Att vara ”uthängd” på något sätt, i en roll där vi inte riktigt känner igen oss själva…! Läskigt! 🙂

    krumelur: Ja, jag håller med. Frågan ser så lätt ut, men när man väl ska svara kort och konkret på den så inser man att den inte är fullt så lätt. Det finns många aspekter att fundera på! 🙂

    mamma: Ja, jag håller med dig där. Sedan kan man ju fråga sig hur mycket man ska ”smeta runt” i även en offentlig persons privatliv. Så här i efterhand kan man ju ifrågasätta om ALLA turer runt prinsessan Madeleines X var nödvändig att ta på första sidan, vecka efter vecka efter vecka…? Var går gränsen, liksom?

    För oss bloggare är det inte helt ovanligt att man får en kommentar eller ett mail som på ett ”krävande sätt” ifrågasätter varför man inte är uppriktig i sin blogg och berättar om hur man lämnade/blev lämnad av sitt X? Om varför man inte är sanningsenlig och berättar att man bytt jobb eller hade väldigt höga/låga betyg i grundskolan etc. (OBS!! Dessa var bara exempel)

    Som om man som bloggare, bara för att man skriver om en del privata saker, har någon slags skyldighet att skriva om allt som händer eller hänt i ens liv. Det förvånar mig mycket att en del (ganska få i och för sig) verkar ha den inställningen!

  8. Jag håller verkligen med din mamma här:

    ”Offentligt är nog ofta självvalt men ibland påtvingat. När “stora offentliga” personer typ kungahuset klagar på att de inte får vara privata så undrar jag hur de tänker. Det offentliga betalar deras liv, men de vill ha sina liv ifred. En sak vet jag att det skulle vara fruktansvärt att vara en av dessa personer.”

    ”…kan jag ibland förvånas över hur media och allmänheten bara tar för sig och klampar in i deras liv som om det vore deras rättighet.”

    Det sista stycket fick mig att tänka på en gammal intervju med självaste Astrid Lindgren, tror det var i tidningen KP som jag prenumererade på som barn.
    Hon sa nästan ordagrant samma sak, att hon förvånades över, och tyckte det var lite ohyfsat att okända människor kom fram och kramade henne och pratade med henne i parken.
    Kommer ihåg att jag som barn förvånades mycket när jag läste det för jag hade bilden av Astrid Lindgren som en kramig ”mysmormor”, som ”Emil och Pippis mamma…”
    Men det fick mig nog att reflektera lite också.

    Prinsessan Madeleine pfff, jag känner det nästan som ett övertramp på MIN integritet att jag måste läsa rubriker om denna för mig totalt ointressanta bidragsberoende kvinna varje gång jag står i kö till kassan på konsum 😛

    Kan inte tidningarna skriva om något viktigare?
    Det vore faktiskt en tjänst till både Madeleine och alla som mot sin vilja ser rubrikerna dag efter dag.

    Madeleine borde avsäga sig sitt apanage, hon har väl en personlig fömögenhet som gör henne ekonomiskt oberoende livet ut iaf.

  9. Billigare Resor: Ja, för mig kan man säga att jag tycker offentliga personer är politiker och kungafamiljen, lite förenklat. Men alla verkar ha väldigt olika uppfattning om det…!

    mariebrima: Ja, jag är själv väldigt ointresserad av Madeleines pojkväns otrohet och tycker det är bland det mest ointressanta tidningarna kan skriva om. Samtidigt som jag inser att de inte skulle skriva om det om det inte fanns ett intresse hos folk att läsa det, vilket i stället får mig att tappa tron på folk i allmänhet…! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.