En dag med min touma Fatou och Mabou ´s farmor (touma=namne)
For English, click HERE!
Den här dagen hade jag helt och hållet planerat att spendera med min namne: Fatou. Först var planen att vi skulle åka med henne till stranden, men så kom hon hem så sent från skolan så det blev att vi väntade nästan hela dagen på henne. Hon bor ju med sin och Mabou ´s farmor, så jag fick äntligen mycket tid med henne.
Mabou ´s farmor
Mabou ´s farmor har ju bott med mig i Sverige under ett halvår när Mabou var liten, så vi känner varandra väl. När vi var i Gambia hela familjen sist, så var hon i Sverige och Tyskland och besökte sina barn, så vi träffade inte henne sist vi var i Gambia. Det gjorde att det blev ännu roligare att träffa henne nu, då det var ett tag sedan vi sågs. Pappa tyckte också det var roligt att återse henne igen. Hon är en mycket stillsam och vänlig kvinna som jag har stor respekt för.
När min toma Fatou äntligen kom hem från skolan, så bestämde vi oss för att strunta i stranden och i stället ta med oss både farmor och Fatou ut på landet där vi skulle titta på olika släktingars husbyggen. Min pappa var nog rätt nöjd med det! 🙂
I Old Yundum
Min älskade lilla Fatou, en fantastisk och söt tjej som håller mitt hjärta i sin hand! Hon blir åtta år i år och börjar redan bli en stor flicka! Blyg till en början, men också en riktig busunge!!
Jag i Old Yundum.
Just den här dagen har jag tydligen inte tagit så mycket bilder, men sammanfattningsvis så spenderade vi den här dagen med Mabous farmor och lilla Fatou. Efter Old Yundum så åkte vi till Timeless och käkade där. På kvällen åkte vi och lämnade farmor och Fatou och sen begav vi oss till Senegambia och mötte upp några vänner där som vi spenderade kvällen med. Vi var på Jojo ´s och internetcafé och Yasminas.
Den här dagen och nästa dag skulle jag komma att sakna barnen väldigt mycket. Jag tänkte att det var bra, för det skulle nog innebära att det skulle bli mycket lättare för mig att resa denna gång. Det fanns liksom något därhemma som jag saknade och längtade efter och då tänkte jag att det skulle bli lättare att lämna Gambia än det brukar vara…! Två dagar senare skulle jag inse att jag hade riktigt fel…
Läs även andra bloggares åsikter om afrika, gambia, husbygge, namne, toma, kanifing,
Lilla Fatou ser glad och pigg ut. Det måste kännas speciellt för henne att ni kom och hälsade på henne och tog med henne på utflykt! Det blir nog ett fint minne för henne.
mariebrima: Ja, men jag känner att jag spenderade allt för lite tid med henne. Nästa gång ska det absolut bli mer! 🙂
Pingback: Gambia 2011 Del: 16 (Sista delen)