Det är titeln på Patrik Sjöbergs självbiografi. Den handlar om de sexuella övergrepp han blev utsatt för som barn. Det är boken som alla talar om idag. Hur kunde det pågå, är frågan som många ställer sig idag. Mitt framför kamerorna och strålkastarna.
Jag tror det beror på att vi människor går runt i tron om att alla är onda eller goda. Att vi inte inser att de flesta av oss har både ock inom sig. Världen är inte svart eller vit. Den är både ock, för att inte tala om alla de grå nyanser som vi också har omkring oss.
Vi valde att se den fina tränaren/styvpappan som visade sådan omsorg om Patrik. Men det fanns också en annan sanning. Den sanning som Patrik nu valt att gå ut med. Det krävs både mod och styrka till det och jag är väldigt glad att Patrik tagit det beslutet.
Idag diskuteras det om huruvida folk omkring såg vad som pågick? Ett annat av offren hävdar att det var uppenbart att tränaren hade en ohälsosam relation till sina adapter:
”Viljo hade ett alldeles för intimt sätt att förhålla sig till oss adepter- de som såg honom borde absolut förstått att något var fel.”
När det gäller så svåra känslomässiga saker som sexuella övergrepp på barn, så tror jag att det är lätt hänt att man inte vill se, att man inte vill förstå.
En person som inte själv är intresserad av barn sexuellt, kan omöjligt förstå att någon faktiskt KAN se på barn på just det viset. Ett naket barn betyder inget för oss. Inget sexuellt. Snarare tvärt om. Ett naket barn är bland det mest oskuldsfulla vi kan tänka oss. Ett naket barn vill vi skydda och värna om. Inte begå övergrepp emot.
Jag tror att vi alla måste öppna våra ögon för att se att fasansfulla brott kan ske nästan mitt framför våra ögon. Samtidigt som det är viktigt att komma ihåg att de flesta som älskar barn, gör det utan en tanke på att skada dem på något sätt. Jag vet en pappa som vid ett tillfälle sa att han slutade ta sina barn i knä och pussa på dem, när den första ”incest-debatten” kom. Det är sorgligt.
Våra barns fäder ska naturligtvis våga ha närhet med sina barn.
En sak som jag börjat fundera på allt mer de senaste åren är att de flesta av oss som på något vis har levt självdestruktivt i delar eller hela sina liv, är personer som det ofta kommer fram i slutänden att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Jag tycker att det säger något om digniteten på vilken skada ett sexuellt övergrepp är i det långa loppet. Med självdestruktiv menar jag till exempel: självskadebeteende, svårigheter i kärleksrelationer (till exempel genom att leva i destruktiva förhållanden med psykiskt, sexuellt eller fysiskt våld/leva promiskuöst/ha svårt att hålla kvar i relationer och lämna, eller tvärt om hålla fast i dåliga relationer i stället för att lämna etc.) , missbruk och beroenden i alla dess former, kriminalitet, eller ätstörningar. Det finns naturligtvis en massa andra sätt att leva destruktivt på, men detta är några av de exempel som jag tycker mig ofta möta bland människor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det är möjligt att det finns någon forskning på detta som styrker eller avstyrker mina personliga slutsatser.
Samtidigt är jag den första att poängtera att dåligt / destruktivt eller olagligt beteende INTE är någon ursäkt för att man har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Även om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp, så innebär det ändå att vi som vuxna individer ALLTID har ett ansvar för våra handlingar oavsett vad som föregått dem. Men jag tror att det man har blivit utsatt för kan vara en FÖRKLARING till mycket av sitt beteende. Jag hoppas att du som läser detta förstår att jag naturligtvis INTE menar att man måste bli kriminell eller missbrukare för att man har blivit utsatt för sexuella övergrepp, men jag menar att jag tycker det är förvånansvärt många av de som levt destruktivt på något vis, som själva har blivit utsatta någon gång för sexuella övergrepp.
En annan sak som jag tycker är mycket viktigt att nämna i den här frågan och som jag nämnt många gånger tidigare: även om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn eller vuxen, så är det viktigt att veta att man kan få ett bra och liv, man kan ha fina, viktiga relationer i sitt liv. Man kan ”gå vidare” även om man alltid kommer att bära med sig sitt bagage i sin ryggsäck. Man KAN också vända det man blivit utsatt för, till något som gör en starkare och vända det negativa till något positivt! Men jag tror att det krävs att man får möjlighet att bearbeta det man blivit utsatt för, annars tror jag det är svårt att ”gå vidare” och jag tror att det är svårare att släppa taget om det man har blivit utsatt för.
Jag har aldrig varit någon stor hyllare av idrottsstjärnor, inte för att jag inte beundrar dem (för det gör jag många gånger), utan helt enkelt för att jag är ganska ointresserad av idrott generellt.
Men idag hyllar jag med lätthet och glädje både Patrik Sjöberg och de andra idrottare som nu gått ut med de sexuella övergreppen! Jag tror att det är en stor hjälp för många utsatta, kanske framför allt för andra pojkar/män som har blivit utsatta!!
Patriks bok kan du beställa HÄR!
Läs även andra bloggares åsikter om patrik sjöberg, sexuella övergrepp, tabu, pedofil, det du inte såg,
Jasså, har man alltid ansvar som vuxen för sina handlingar. Nu är vi visserligen inne på mycket hårddragna finlir, men jag håller inte alls med dig, och inte den psykologiska vetenskapen heller. Men det ligger ju i tiden att låta individen ta hela ansvaret för egna och andras handlingar. Men hur det kan ses som Sjöbergs ansvar om han i det dåliga måendet som orsakats av övergreppen använt kokain etc för att förändra sig, var det verkligen hans ansvar eller tränarens ansvar? O fortsätter man ditt resonemang om ansvar, varför ska vi då gemensamt finansiera sjukskrivningar för dem som väger för mycket och får förslitningsskador i arbetet som kassörskor etc, det är ju deras ansvar. För min del är det väl mycket höger.
Så otroligt hemskt och jag blir så illamående bara av tanken!! Frågan är om inte b oken borde hetat ”Det de inte ville se” .. FÖr jag undrar om folk verkligen var så blinda. Eller egentligen bara valde att vara bekväma och hoppas att ”det de såg” var inbillning. Just för att han var en sådan succétränare. Tänker nu främst på folk runt idrotten och som måste haft någorlunda insyn i Viljos agerande runt dessa pojkar? Men vem vet.. hemskt är det i alla falll!
Vi måste hjälpas åt, gillar inte samhälls-ideologin om var individ för sig. Vi måste sluta upp bakom dom som har det svårt, kämpar och lider i det tysta. För visst ser vi när nån mår dåligt! Det enklaste är att våga säga till en person att -jag ser att du mår dåligt, jag finns här. Kom igen nu svenska folket, visa omtanke!!!
Magnus: Ja, vi tycks ha olika åsikter i frågan. Jag anser att alla vuxna alltid har ansvar för sina egna handlingar, även om det är ett ”högeruttryck”. (Som jag för övrigt inte sympatiserar med.) Däremot tycker jag att man kan förstå att man gör vissa val i livet eller låter saker ”ske” för att man inte har någon faktisk kontroll över sitt liv för att man mår dåligt och har svårt att fokusera på varför man beter sig som man gör eller mår som man mår. Med andra ord. Jag tycker att det är Patrik ´s eget ansvar att han använde kokain. Däremot kan jag förstå att han på grund av det han varit med om använde det som en ”flyktväg” eller varför han nu använde det.
Men även om det är Partik ´s eget ansvar så kan man naturligtvis säga att hans styvpappa står i skuld till att Patrik mått så dåligt att han gjort en del av de val han gjort. Jag tycker också att det är samhällets (det vill säga VI ALLA)ansvar att hjälpa ALLA människor som inte mår bra. Vi har absolut den kapaciteten och kunskapen idag!
Jag som heltidsarbetande mamma, vill gärna fortsätta betala skatt för de som inte mår så bra, oavsett om orsaken är sjukskrivning på grund av förslitningsskador, missbruk eller psykologhjälp för utsatta. Jag tycker inte det säger emot varandra. Jag tycker det är varje vuxens ansvar vad vi gör av våra liv, men det fråntar inte samhället och vi medmänniskor att hjälpa och stötta en människa som ”hamnat snett”. Det är så jag tycker!
Kiqi: Jag håller med om att det är tragiskt när man inte vill se. Samtidigt så vet jag fall där det varit ganska uppenbart att något varit fel. I efterhand. När man har alla fakta på bordet. Dessa människor har i efterhand slagit huvudet i väggen och frågat sig hur de inte kunde se.
På ett sätt tycker jag det är tragiskt att man inte ser när någon i ens närhet far illa. Samtidigt som jag kan tycka att det finns något friskt i att inte misstro, misskreditera eller misstänka personer som är ”fysiska” eller uppenbart ”kärleksfulla”, om du förstår vad jag menar? Brottet är alltid ohyggligt!
Charlotte: Jag kan inte annat än hålla med dig. Att uppmärksamma när någon som står en nära mår dåligt och visa att man finns där. Det krävs så lite, men kan betyda så mycket!
<3 du uttrycker dig fint och klokt Fatou. <3
Det finns säkerligen nån slags orsak till att pedofiler blir pedofiler, många har själv blivit skadade som barn.
Men som sagt, vi vuxna har alla ett ansvar för våra handlingar.
Både för det vi gör och det vi inte gör.
Kanske kan Sjöbergs historia ge några vuxna som arbetar med barn (eller är föräldrar) en tankeställare. Innan de väljer att förlora humöret och döma ut bråkiga och stökiga barn (som är utåtagerande, härjar och jävlas eller bara ”beter sig”) så k-a-n-s-k-e dessa vuxna kan stanna upp mitt i sin irritation och fundera på vad som ligger bakom barnets beteende.
Kanske barnet går och bär på hemskt tunga saker.
Tyvärr tror jag att folk blundar och förtränger sånt som är obehagligt och onaturligt. Tror det är naturligare än att misstänka saker och ting hela tiden. Men vi lever ju TYVÄRR i en värld där vi inte får ha alltför stor tilltro till vår omvärld vilket är väldigt synd tycker jag.
Tycker om din blogg förresten! har läst hela din Gambia resa! väldigt spännande! Vill mer än gärna åka till nåt land i Afrika någon gång i framtiden.
kram!
Pingback: Patrik Sjöberg «
Pingback: Tack Patrik Sjöberg för din historia med dina ord « En dag i taget
Pingback: Tonårsmorsa´s Nyårskrönika 2011 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Boktips: Det du inte såg | Tonårsmorsa – Fatou