Till påsk kunde inte Binta vara hemma, då hon var uppbokad hela helgen med dans. Hon kom i stället hem några dagar senare. Av påskmaten fanns inte så mycket kvar, men påskägg fick hon i alla fall. Hon kollade igenom kylen i jakt på något gott.

Binta: Va? Åt ni inte någon lax?

Jag: Nej, jag visste ju att du inte skulle komma, så jag köpte ingen eftersom det bara är jag som äter det då…

Binta: Vad är det här då? *Håller misstroget fram min rökta lammfiol*

Jag: Det är rökt lammfiol. Det är inte så mycket kvar, jag åt det i flera dagar. De andra vägrade ens smaka. De tyckte det såg äckligt ut.

Binta: *Tittar noga på lammfiolen med misstrogen min* Men är det gott då? Smakar inte det typ kofta?

Jag: Kofta? Vem har sagt det?

Binta: Morfar säger att lamm smakar kofta!

Jag: Ja, men det är för att morfar provade lamm när han var barn och gillade inte det. Men han smakade på den här på påskafton och tyckte det var gott! Det ÄR ruggigt gott. Smaka lite!

Och DET gjorde hon!!

När det inte längre gick att skära köttbitar från lammfiolen, började Binta ogenerat gnaga på benet så det knakade och rensa senorna på fiolen med tänderna. Notera koncentrationen och fokuseringen!

Ibland fick hon ur sig: ”Fy faaan vad gott!” Annars så satt hon mest och smaskade. Nu vet jag i alla fall att jag inte kommer få ha lammfiolen ifred om jag köper det någon fler gång…

Vad var det nu som smakade kofta?

Läs även andra bloggares åsikter om lammfiol, fårfiol, mat, påskmat,