Våra ungdomar är framtiden-några trängs i mitt vardagsrum

Som förälder till fyra barn i åldrarna 9, 18, 20 och 22 är ungdomar och tonåringar en stor och viktig del av mitt liv. Trots att vi inte alltid har samma åsikter om allt, så är det en stor, viktig del av mitt liv att ha förmånen att umgås med unga människor.

Som både förälder och vuxen tror jag det är oerhört viktigt att vara en del av ungdomars liv. Att vara närvarande för dem. Jag tror att de ungdomar jag omger mig av till vardags har lärt sig en del av mig, men framför allt är jag säker på att de har lärt mig en hel del.

Som vuxen tycker jag det är viktigt att finnas där för ungdomar när de behöver oss, men jag tycker också det är viktigt att vägleda och säga ifrån när man tycker något är galet. Jag tror det är viktigt att ha en öppen debatt.

Jag tror att varje generation ungdomar har sin egen revolution mot sina föräldrar och vuxna i deras omgivning. Det är nödvändigt för den egna personliga utvecklingen.

Att kritisera ungdomar generellt tycker jag är helt galet. Det tyder dels på att man inte är insatt och kanske inte heller har en vilja att förstå den här generationens styrka och svaghet.

Ibland kan jag bli trött på stora, högljudda diskussioner om huruvida ”Gurkan” i Big Brother ska åka ut eller ej. Jag kan känna att nivån på diskussioner om unga tjejer som modebloggar, är oerhört naiva och ytliga. Tack och lov så väger dessa diskussioner upp med debatter om Ship to Gaza och Palestinafrågan, om debatter rörande moral och rättvisor/orättvisor.

Då känner jag ändå att de här ytliga ämnena vägs upp av ett djup och ett engagemang som känns viktigt att det finns!

Jag är medveten om att även vi vuxna har båda sidorna. Jag tycker själv det kan vara oerhört givande att diskutera politik och samhällsproblematik, samtidigt som det är skönt att ibland koppla bort allt viktigt och bara ägna mig åt ytligheter, såsom att skriva meningslösa statusar på Facebook eller helt enkelt färga håret för nöjes skull.

Jag är mycket glad över att vara vuxen idag, då min tonårstid inte var någon höjdare. Samtidigt försöker jag hålla färskt i minnet hur min tonårstid såg ut och kändes. I helgen som gick läste jag en artikel där skribenten Ann Charlott Altstadt slår ner på ”dagens ungdomar” och deras egoism med texten ”Den blåsta generationen”. Läs artikeln HÄR!

Altstadt hävdar att den nya generationen är den minst samhällskritiska:

”Jag har varit ung tjej sedan långt innan Kling och Blondinbella föddes. Jag har vuxit upp med punk och proggvärderingar, och blir skräckslagen av den unga mediegenerationens trevligt positiva och mjukryggade följsamhet. 80–90-talisterna är troligtvis den minst samhällskritiska generationen någonsin.”

Jag undrar vilka ungdomar Altstadt träffar?

Själv kan jag också mötas av tidningsomslag fyllda av skönhet och ytlighet. Jag hör mina ungdomar diskutera Gurkan i Big Brother och andra ytligheter. Och Blondinbella. Som kanske inte är så ”Blondinbellig” alla gånger, som media lyft fram henne som. HÄR går hon själv i svaromål mot Altstadt och jag kan tycka att hon har både en och annan poäng.

HÄR fortsätter Isabella Löwengrip debatten och HÄR går SSU ´s Jytte Guteland in i debatten!

Men. Däremellan träffar jag massor av drivna ungdomar som vill hjälpa andra ungdomar på fötter med musik. Min äldsta dotter som är dansare i gruppen Blackout och som just nu arbetar alla veckans sju dagar med dans. Ibland är det dansshower och klasser hon håller, men väldigt ofta jobbar de ideellt för att de brinner för det de gör och mår bra av att hjälpa till och engagera andra ungdomar i ett djupt intresse. De blir ofta kritiserade och om någon inbillar sig att de tagit ”den lätta vägen” så ber jag den personen gå i hennes skor en vecka och utföra det hon gör och sedan upprepa att det är ”den lätta vägen”. De tar sig fram med hårt arbete och ett starkt budskap, de har skinn på näsan och vågar stå för det de gör, även när det ”hettar till”.

Min yngsta dotter lyssnar mycket på musik. Nästan uteslutande handlar det om låttexter med ett starkt budskap. När man frågar henne om texterna så kan hon dem utantill och de är mestadels mycket samhällskritiska. Bland de ungdomar jag träffar finns även Gottsunda ´s egen Jacco i Labyrint. Ännu en samhällskritisk röst som hamnar i blåsväder för den samhällskritik de framför. HÄR kan ni se avsnittet av Debatt där Ken Ring är med och debatterar censur/drogpropaganda gällande att Labyrint blev bokade och sedan avbokade av Växjö Kommun. (Inslaget börjar 25:25 in i klippet).

Och apropå Ken Ring så är han kanske inte längre så ung, som den grupp vi talar om, men ändå ska vi inte glömma att han var en av de som tog HipHopen till Sverige för inte allt för många år sedan och Ken ´s och andra hiphopares största grupp fans och lyssnare är troligen ungdomar än i dag. Hiphopen har ett starkt budskap när det gäller invandring, mångkultur, arbetarklass, utanförskap, förortsproblematik och missbruk.

Ken Ring skriver HÄR om sin inställning i debatten.

Jag är helt emot droger! Jag skriver många texter, men aldrig någon drogförskönande text någonsin, då det är något jag inte står för. Jag är inte heller så förtjust i när artister gör det, även om det är oerhört många artister som gör det. Däremot skulle jag aldrig censurera dessa texter, utan jag ser det som ett ypperligt tillfälle att på att naturligt sätt ta upp diskussionen med de ungdomar jag omger mig med.

Uppsala reggaefestival och debatten som omgärdar den, är ett fantastiskt bra tillfälle att debattera drogliberalism med ungdomar!!

Jag och Ken i höstas när Ken gjorde ett samarbete med Blackout under Husbyfestivalen

Tillbaka till Altstadts text. Jag ser att ungdomar har en massa ytliga intressen, men ännu mer ser jag djupt engagerade ungdomar. Ungdomar med plakat demonstrerande på gatorna mot rasism, mot våldet, mot det som berör dem och upprör dem. Och oss alla. Frågan är snarare hur många fler ungdomar än vuxna som protesterar mot det som de anser vara fel i vårt samhälle?

Unga eldsjälar med djup finns det oerhört många. Farah som det skrevs om på Mötesplats Gottsunda nyligen, är en av dem.

Jag ser också engagerade, brinnande ungdomar som står upp för det de tror på även när det blir obekvämt att tycka om samhällskritisk musik, undervisa tjejer i ”utmanande” klädsel. Jag ser ungdomar som protesterar mot arbetsgivare där de är kritiska mot otrygga arbetsförhållanden.

Det är inte alltid längre så att arbetarklassens ungdomar står högst på barrikaderna med foträta sandaler och palestinasjalar, ibland sitter de med nyfixade, långa naglar och löshår och startar facebook-grupper för att protestera mot orättvisor. Jag vet inte vad som har bäst effekt? Att marschera i ett tåg på stan med kanske 20-30 anhängare, som kanske med lite tur 200 personer bevittnar. Eller när man startar en facebookgrupp där 12 000 går med och där kanske 2000 av dessa skriver under en protestlista som sänds vidare till beslutsfattare?

Oavsett så tror jag inte alls att ungdomar idag nödvändigtvis går mot något sämre. Jag har sett kraften i ungdomars vilja, jag har sett kraften i vad ungdomar vill framföra och protestera mot och jag tror att både Växjö Kommun som avbokade Labyrint och Altstadt har en sak gemensamt: De spenderar för lite tid med ungdomar generellt och lyssnar för mycket på varningspropaganda och läser för mycket modeblaskor för att förstå den kraft som finns! Och att kraften ibland kan dölja sig i yta, men om man skrapar på den, så finns det en viktig värdegrund därunder!

Tillägg: Kitty Jutbring är också inne på detta med ytlighet och ungdomar: ”Vi operfekta borde klä av oss nakna och demonstrera”

Läs även andra bloggares åsikter om gottsunda, labyrint, samhällskritik, hiphop, ken ring, altstadt, artikel, kritik, debatt, växjö kommun, ungdomar, tonåringar,