Idag åkte jag och Mabou till Fyrishov och gjorde en heldag där. Vi hade det verkligen trevligt. Det blev inte mindre roligt när vi träffade den ”stora arabiska familjen” där. Jag har känt den här familjen i närmare 16-17 år. En del av dem lite mer och en del lite mindre. Jag har jobbat med tre av dem, två av dem på två olika arbetsplatser, tre har jobbat för mig, två av dem med två olika arbeten, en har dansat för Binta, de har alla varit våra grannar för många år sedan, en annan pluggade i samma skola som mig and so on…

Nu var de på Fyrishov. En av döttrarna i familjen, med sin man, sina tre barn och det lilla ofödda barnet, härliga mamman till den här stora familjen och ena systerns son, som för övrigt fyller år på samma dag som Mabou, fast ett år senare. Glada över att träffa varandra och för lite umgänge, bjöds vi genast till bords. Snacka om en välplanerad familj. Det bord vi satte oss vid var ett överdåd av pitabröd, baguetter, potatissallad, grillad kyckling, sallad, bullar, juice i alla dess smaker, kaffe, bigarråer, plommon, bananer ja där fanns faktiskt allt du kan tänka dig. Och lite till.

Vi avverkade timmar av prat och skratt, minnen, nutid och framtid. Jag älskar den här familjen. Alla är helt fantastiska även om de alla är heeelt olika personligheter. De vågar ta plats, de är öppna, glada och trevliga och oerhört gästvänliga.

Nåja, däremellan hann jag simma med Mabou och ”stora arabiska familjen ´s” dotter. De tävlade i att vara längst under vatten, springa hinderbanan, simma fram och tillbaka, simma under vattnet, simma på rygg… you name it. Allt går visst att tävla om.

Sedan hade Fyrishov anordnat baddisco. Discolamporna tändes samtidigt som den vanliga belysningen släcktes ned och discokulan snurrade i takt med musiken.

Jag hann sitta en lååång stund i varma bubbelpoolen och jag hann se Mabou svänga runt i lianer, hoppa från översta hopptornet (något jag ALDRIG skulle våga), simma in och ut i virvlar, tunnlar och allt däremellan. En riktig heldag med andra ord.

Mabou pustar ut en stund innan hemgång. Om till och med Mabou behöver vila så förstår ni vilket tempo det blev.

Nu ska jag gå och plocka upp mina ben från golvet där jag tappat dem när orken tog slut, sedan ska jag släpa mig till soffan där Mabou hävdar vi ska avsluta kvällen med myspys och där tror jag att jag ska gå och dö en smula, så jag orkar kliva ur soffan någon gång i framtiden…

Läs även andra bloggares åsikter om barn, fyrishov, energi, familjeliv, bada, sommarlov,