Mobbning och prestationsångest

Igår kom en rapport (pdf) från Friends att många ungdomar känner oro inför skolstarten. Jag svarade på frågor i en läsarchatt och blev intervjuad av hur jag ser på rapporten och ombedd att dela med mig av lite tips. En del hann vi med, men jag vidareutvecklar gärna det vi inte hann med, då jag tycker det är ett viktigt ämne.

Det oroväckande i rapporten är flera delar, som jag ser det. Det övervägande skälet till oro handlar om att ungdomar (14-17 år) känner oro över prestationskrav. Men det är även en allt för stor andel som är rädd för mobbning, utstötthet och obehag. När jag läser rapporten känner jag som vuxen och mamma oro.

Prestationskraven tror jag det är viktigt att få våra ungdomar att förstå att vi älskar dem för att de är de personer de är och inte för vad de åstadkommer i skolan. Sedan är skolan viktig för våra ungdomars framtid, men jag tror att det är viktigt att vi kommunicerar med våra ungdomar och talar om att de behöver inte vara bäst. Det är viktigare att göra sitt bästa!

Det är en stor skillnad. Att vara bäst kan verkligen ge vem som helst prestationsångest. Att göra sitt bästa innebär att man anpassar kraven till personens förmåga och personens kapacitet för tillfället. Ibland kan det innebära att barnet faktiskt kan förmå sig att ”vara bäst”, utan att gå under av prestationen och ibland kan det innebära att barnet knappt klarar av sina prov eller stundvis inte förmår klara av de krav som ställs. För det mesta bör de flesta barn klara av att göra sitt skolarbete på en tillfredsställande nivå. Att det finns barn som inte klarar av det är också viktigt att acceptera. Då måste vi kanske ändra målen för dessa barn? Inget barn eller vuxen mår bra av att ständigt känna sig otillräcklig. Alla människor har ett behov av att vara behövd, klara av att prestera och att känna sig duktig. Därifrån till att må dåligt för att man inte har alla rätt på provet är vägen lång och det är vi som är vuxna som har som ansvar att få våra barn att förstå den skillnaden.

Tips på stöd för ett barn eller ungdom som känner prestationsångest:

  • Tala om för X att h*n duger och är bra som h*n är och att man inte kan göra mer än sitt bästa.
  • Om X tycker det är svårt att gå till skolan för att kraven känns så höga, visa att du finns där som stöd.
  • Om X har ett syskon eller nära vän i skolan kanske du kan be den personen stötta X och till exempel säga att de gör det här tillsammans.
  • Om X har för höga krav på sig själv, var tydlig med att världen inte går under för att X inte har alla rätt på matteprovet. Tala om att det är bra att kämpa och vara strävsam, men det ger inga pluspoäng att bryta ihop av prestationsångest.
  • Försök göra skolan och skolarbetet till något positivt och inte bara krävande. Försök ta reda på vad X tycker är ROLIGT i stället för VIKTIGT och uppmuntra X att göra det roliga lite oftare och släppa det där viktiga ibland.
  • Har du tips att ge?

Mobbning och utstötthet är en annan men minst lika viktig problematik. Ingen förälder vill skicka sitt barn till skolan där barnet utsätts för kränkande handlingar. Ingen vill se sitt barn i ofrivillig ensamhet när andra barn skojar och har roligt tillsammans. Ingen vill se sitt barn utstött eller retad. Ännu mindre vill ett barn gå till skolan med risk att bli utsatt för våld, kränkningar, glåpord och förnedring. Mobbning kommer alltid att påverka ett barn för resten av livet på ett eller annat sätt!

Ingen förälder vill heller att ens barn utsätter någon annans barn för kränkande behandling eller mobbning. Tyvärr är det många föräldrar som inte vill se eller kan upptäcka när ens barn utsätter någon för dålig behandling. Där måste vi alla vuxna öppna sina ögon. Vi är inte onda eller goda. Vi människor är både och. Man kan vara kramig mot sin mamma, ge en blomma till fröken, hjälpa lillasyster att borsta tänderna och ändå vara elak mot en skolkamrat!

Vi måste prata med våra barn om det positiva med att vi alla inte är stöpta i samma form. Det utvecklande i att Kalle i parallellklassen vågar ha rosa tights på oss. Eller att Ellen i 4:a har en killfrisyr och spelar hockey. Att Adam från Afrika har krulligt hår eller att Lisa i 9:A verkar bli kär i tjejer. Vi måste förklara för våra barn att andra barn inte är dåliga för att de är annorlunda. Att Pelle inte är en sämre människa för att hans mamma har alkoholproblem och sitter på kvarterskrogen flera kvällar i veckan, eller för att hon skriker när hon pratar.

Men när vi har de där samtalen så är det också viktigt att titta på oss själva. Vad tycker vi om att kollegan stinker? Eller att grannen alltid ser oförskämt glad ut, även när du är på dåligt humör? Vad tycker du om att Nettan har konverterat till Islam och slutat äta griskött eller att Jocke på jobbet är så jävla feminin att hela lunchrummet skvallrar om att han säkert är bög? Eller att Janne har utsvängda brallor, som inte varit mode på många år?

Hur mycket acceptans har vi själva som föräldrar, till våra medmänniskor? Förväntar vi oss att våra barn ska klara av det vi inte själva förmår? Att acceptera andra människors olikheter och särdrag. Kanske måste vi börja med oss själva?

Att ha en nollvision mot mobbning är ingen dum idé! Kanske kan vi inte förvänta oss att inget barn eller vuxen någonsin ska bli mobbade i skolor och på arbetsplatser, men att sträva efter det kan inte vara fel. Sedan kan man fundera på varför det är mer acceptabelt att ett barn blir utsatt för kränkande behandling i skolan, än att en vuxen blir det på arbetsplatsen. Kräver vi även där mer av våra barn än vi själva skulle acceptera?

Tips på stöd för ett barn eller ungdom som känner sig utsatt i skolan:

  • Ta reda på vad skolan har för antimobbningsplan. Ta reda på hur de gör för att leva upp till den.
  • Fråga rakt ut vad DU kan göra för att stötta ditt barn i det här? Fråga vad du kan göra för att stötta skolans plan. Fråga också vad SKOLAN konkret kommer att göra för att förhindra fortsatta kränkningar och för att följa upp det hela?
  • Om du inte känner att du har skolans stöd, ta gärna med dig en person, helst utifrån. Kanske en vän, förälder, från någon myndighet eller från någon organisation som arbetar med dessa frågor. Dels känner nog skolan större ansvar när en utomstående person blir inblandad och dels kanske det är så att den kommunikation som brister mellan dig och skolpersonal, kan upprätthållas av en utomstående person. Det finns exempel på skolpersonal som känner sig kritiserade när föräldrar ställer krav och kommer med motargument. Det kan också vara bra att få en utomstående persons åsikter och reflektioner efter ett möte.
  • Kontakta en organisation som jobbar med dessa frågor oavsett, för det kan alltid vara bra att få stöd i det som är svårt.
  • Om ditt barn känt sig kränkt så kan självkänslan få sig en ordentlig törn. Kolla upp med din kommun om det finns grupper för barn där man jobbar med att just stärka självkänslan och våga ta för sig. Jag vet att Uppsala Kommun har haft det tidigare, men vet inte om det finns kvar. De kallades ”tjejgrupper” då och jag tror att det även fanns ”killgrupper”. Kolla om det finns något liknande i din kommun.
  • Tala om för ditt barn varför just h*n är så värdefull och viktig.
  • Om problemet fortsätter utan förändring, så skulle jag som mamma överväga att byta skola eller till och med flytta. Inte för att jag tycker att det är barnet som blir utsatt som ska behöva göra det, men för att inte barnet ska få ännu sämre självförtroende och slippa bli utsatt för fortsatta kränkningar, särskilt om mitt barn själv skulle vilja byta skola.
  • Har du egna erfarenheter eller tips att dela med dig av till andra föräldrar?

Tips till föräldrar till barn med en allmän oro: För barn med bara lite allmän oro, till exempel vid klassbyte, skolbyte, eller som bara lätt blir orolig, tror jag att närhet med barnet strax innan skolstart är extra viktig. Jag tror också det är viktigt att ge barn som känner otrygghet tydliga rutiner. Börja gärna en vecka innan skolstart att gå i säng tidigt, kliva upp på morgonen. Äta frukost i lugn och ro, prata om skolan både med öppna frågor men kanske också om positiva saker runt skolan. Om det är mindre barn så kan man läsa långa sagor på kvällen för att inge ro i kroppen. Lägga fram kläder kvällen innan. När man känner att man inte har full kontroll på sin situation eller känner oro, kan det inge trygghet att ha struktur omkring sig i sin vardag.

Det är lätt att tro, mellan blöjbyten och skoldiskon och moppe att man alltid kommer att ha sina barn hos sig och att om negativa saker sker så kan man ändra på det sen. Men våra barn växer hela tiden och utvecklas konstant. Rätt vad det är så ska de flytta hemifrån och leva ett eget liv och det sker så mycket snabbare än vi tror. Då går det inte att göra om eller skjuta på framtiden. Därför måste vi ta tillvara på stunden och vi måste göra det bästa vi kan. Det är allt vi kan göra, vårt bästa, utifrån den förmåga vi har.

Precis som för våra barn och ungdomar gäller för oss som vuxna eller föräldrar. Vi behöver inte vara bäst. Att göra sitt allra bästa och utifrån sin egen förmåga och kännedom om sitt barn, kommer man långt på.

Så här säger lagen!

Tillägg: Läs Anders starka inlägg: Mobbing

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

3 svar på ”Mobbning och prestationsångest

  1. Tyvärr är det så att många barn som mobbas känner skam över sin utsatthet och ber därför ingen vuxen om hjälp, utan prövar istället att gömma sin utsatthet. Det måste talas öppet i skolan om att det inte är ”offren” det är fel på. Och inte minst det är många vuxna som ser problemet (även professionella) och blundar kanske beroende på att de inte vet hur de ska ingripa. Därför behöver skolorna ha utbildningsdagar om hur man upptäcker och bearbetar mobbning. Det finns bra kunskap bland annat Anatol Pikas böcker om professionellt utarbetade antimobbningsprogram.

  2. Pingback: Söndagsfilosofen del 82 – Mobbing | Anders filosoferar och tänker

  3. Pingback: När kommer vi få lösningen på #mobbning — Mikael Persson

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Fatou har skrivt en bra artikel här om Mobbing och Prestationsåmgest. […]