Idag rapporterar flera medier om att rasistiska sajter på internet ökat till nästan det dubbla under de två senaste åren. Jag skrev redan 2008 om att jag upplevde en markant ökning, men jag upplever också att det sedan dess ökar ännu mer. Förutom att rasistiska och främlingsfientliga sajter har ökat, så tycker jag mig också se att kommentarer i både media, på bloggar och dessa sajter är i majoritet. Jag är ändå övertygad om att inte majoriteten av Sveriges befolkning är främlingsfientliga! Däremot är jag övertygad om att det är de som tar mest plats.
I en demokrati är det viktigt att alla har rätt att uttrycka sina åsikter. Samtidigt har människor rätt att leva sina liv utan att behöva bli kränkta för hur de ser ut, vilket ursprung de har och för sin kulturella bakgrund. Hur går det ihop?
Sedan kan man fråga sig varför de får så lite motdebatter? Precis som integrationsminister Erik Ullenhag (fp) konstaterar:
”Det är en farlig utveckling. Det finns många förvirrade konspirationsteorier på nätet.”
Så har även jag noterat att det är många konspirationsteorier. När man kommer med konkreta argument så bemöts dessa oftast med en massa teser, som det sällan finns någon dokumentation på, eller ibland även rent påhittade, men väl spridda uppfattningar.
Eva Franchell skriver idag i en ledare på aftonbladet att dessa som kommenterar och skriver på dessa sajter får stå relativt oemotsagda av politiker. Det är något jag reagerat på många gånger. Det känns som om politiker som är aktiva på nätet många gånger ”silar mygg och sväljer kameler”. Man skriver om sin politiska agenda, som måhända kan vara fri från främlingsfientlighet, men man ser sällan eller aldrig att dessa sajters påståenden eller bemöts med fakta eller åsikter.
Precis som man med SD gärna diskuterar om man ska vara kvar i samma rum som dem, eller bojkotta dem, i stället för att gå till motangrepp i deras främlingsfientliga politik.
Daniel Vergara skriver på Expo idag:
”Rapporten beskriver även en ökning av antisemitiska hatbrott under 2000-talet, värst var det 2009 då 250 brott anmäldes, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå. De flesta av anmälningarna gäller kränkningar på nätet.”
Knappt hinner artiklar idag publiceras på nätet, innan det börjar spekuleras vilt om gärningsmännens ursprung. Som om det är det väsentliga?
Är det då inte viktigt att detta bemöts där det formas, nämligen på nätet? Jag efterlyser politiker från andra partier än de med en främlingsfientlig eller rasistisk agenda att bli mer synliga på nätet och att motargumentera där mycket av den rasistiska propagandan sprids! Både på de rasistiska sajterna, men också i media, på antirasistiska bloggar o.s.v. Nästan varje gång jag skriver om något som har med rasism eller främlingsfientlighet att göra blir min blogg nedlusad av folk som skriver kränkande kommentarer och tyvärr inte lika många som bemöter det, trots att jag vet att vi är många fler som håller med i dessa inlägg.
Det finns många kunniga i de sociala medierna idag, även de som är politiskt engagerade. Kanske det är dags att anställa några sådana för att rasisterna inte ska få stå oemotsagda när de sprider sina lögner och fantasier?
Oavsett om du är politiker eller ej tror jag det är viktigt att bemöta dessa kommentarer. Om du inte känner att du klarar av att bemöta dessa diskussioner, så kan det till och med räcka med att skriva ”nej, det håller jag inte med om.”
2009 hade jag en kampanj på min blogg som handlade om antirasism. Kampanjen blev en riktig bloggbävning och det var härligt att se att vi är så många som inte ställer upp på de här främlingsfientliga åsikterna! Men det räcker inte med en bloggbävning. Den är bra för stunden, för att visa att vi är många som tar avstånd från de här åsikterna, men kanske måste det till att vi alla, lite då och då i vår vardag sprider våra åsikter. På nätet, i fikarummet, i våra ord och handlingar!
Vad tror du man kan göra för att lyfta antirasismen på nätet?
Läs även andra bloggares åsikter om rapport, rasism, främlingsfientlighet, rasistiska sajter, kommentarer, media, sociala medier, politik, motangrepp, internet, nätet, åsikter,
Jo, jag känner som du – att vi måste svara. Och då menar jag inte ”du är rasist och dum”, utan verkligen besvara deras frågeställningar. Det finns så mycket förvrängd fakta därute, men så få som orkar säga emot dem. Alltså får de härja fritt.
Många är så övertygade att de inte lyssnar, och det blir bara en lång dragkamp, men det finns de som går att prata med. Sedan ska man ju också komma ihåg den tredje part som kanske inte deltar i diskussionen men som läser den.
Svava: Det är PRECIS det jag också brukar tänka på. De som läser. Jag tror inte ett blogginlägg eller två eller 50 kommentarer kan ändra en person från rasist till antirasist. Men jag tänker att tänk om det är ungdomar som läser, eller folk som inte riktigt har sin åsikt klar av olika skäl, eller folk som är osäkra och så kommer alla dessa rasistiska påståenden helt oemotsagda. Vad bringar det, liksom?
Känner mig lite kluven till kampanjen och handen med ”Vi gillar olika” För det första är vi människor när allt kommer omkring rätt lika. För det andra handlar antirasism inte om vilka man gillar. Det handlar om att förstå och respektera alla människors behov av integritet och rättvisa. Alla.
Men det är klart att jag förstår att kampanjen vill vara en motvikt mot rasismen.
Jag anser också att rasismen ska bemötas sakligt, inte minst inom riksdagen. Jag tror att argument gör större nytta än avståndstaganden, fördömanden och ovilja att vistas i samma rum.
Allt Gott!
Jag skulle önska att media, dvs TV och press, verkligen tog tag i detta en gång för alla. Ställ Ekeroth et al mot väggen. De är inte värst smarta, är illa pålästa och saknar retorisk finess. Men det måste göras på ett ”demokratiskt” sätt, så inte allmänheten får en känsla av att media bara är elaka.
Särskilt efter Norge, när han skickade sina bisarra tweets – bloggvärlden reagerade starkt, men där skulle journalister verkligen ställt honom mot väggen.
Lilla Grisen: Jag förstår vad du menar också när det gäller handen, men själv är jag barnsligt förtjust i symboler. För mig förenar symboler att man har samma åsikt i en specifik fråga, även om man inte är lika på så många andra sätt. För mig symboliserar handen med texten: ”Vi gillar olika”, att man får ha vilket ursprung, hudfärg, kultur etc som man vill, men att man ändå är accepterad.
Jag tycker som dig att rasism ska bemötas sakligt!
Svava: Jag håller verkligen med dig. Det är inte särskilt svårt att bemöta. Är det en sakfråga man saknar kunskap om, så kan man absolut ta hjälp med det! Men grunddiskussionen är inte svår att bemöta.
När det gäller Norge-händelsen, så fick han i och för sig kritik i media efteråt, men den kunde ha varit starkare!
Inte heller jag känner mig helt bekväm med handen, men…
Du tar upp ett angeläget ämne! Ett exempel: Så sent som idag googlade jag på Nyamko Sambuni och fick en träff till en url med rubriken ”Vilken negersort tillhör Nyamko Sabuni?” Jag klickade naturligtvis inte på länken, blev sjukt förbannad bara. Och chockad…
mycket bra blogginlägg, fler sådana inlägg efter din paus tack! och kanske en debatt?
När och om du känner att du har tid och ork.
Har också funderat på det här. Nu har ju kvällstidningarna börjat strypa det ”oresencerade inflödet” av kommentarer på lite olika sätt och det är väl också en utveckling vi kommer att se framöver, där medierna blir tvugna att ha lite mer koll, säkerligen också av självbevarelsedrift, då den låga debattnivån som hela tiden går bort i från artiklarnas ämne, förståss också blir som en förlängd arm på sänkt nivå i tidningen som helhet. SOM hade väl gjort en stor och långsiktig kartläggning av svenska folkets åsikt kring invandring, där den sista undersökningen visade att svenskarna fortsatt blir mer positiva till invandring genom åren. Det var väl också så att mindre grupp som var negativ hade blivit ännu mer negativ och den stora gruppen som var positiv, hade blivit ännu mer positiv. Som sagt, det finns också mycket, mycket dumheter på nätet om rasism, kvinnor, droger – ja i stort sett allt möjligt som är rätt svårt att väga upp med positiva och uppbyggliga sidor. Lite synd är det om ungdomar, som kanske inte har den livserfarenheten att avgöra vad som är ren skit. Här är det ju bra om våra medier faktiskt bidrar med lite rim och reson.