Jag vill börja med att gratulera mariebrima, som vunnit ett helt vinterset till sin 9-åriga son från Wilma & Morris!!

Motiveringen som mariebrima vann med är den längsta jag fått, men framför allt den som berörde mig starkast:

”Jag gillar inte att skriva det här egentligen. Det känns som att jag tycker synd om oss eller klagar. Men jag måste göra ett försök att vinna tävlingen, för mitt barns skull. Jag har en son som är nio år. Han pratar redan om hur mycket han längtar till vintern, när han ska bygga en igloo. Det skär lite i hjärtat och jag får en orosklump i magen av att tänka på att vintern snart är här och med den det kalla, blöta vädret. Det som egentligen är underbart, om man är barn och älskar att klättra i stora snöhögar, kana på is och åka pulka.

Sedan i december förra året har jag försörjt oss som städerska/ matistant i olika skolor. Jag är timvikarie och rings in på morgonen eller i bästa fall dagen innan. Arbetsdagen börjar ibland kl. 06.00. Då har jag väckt min duktiga, fina kille med en puss och tänt den lilla lampan och ställt fram en smörgås och ett glas mjölk på bordet och lagt fram kläder till honom. Har alltid gett mig en puss och en stor härlig kram och önskat mig en bra dag och lycka till på jobbet. Inte med ett enda ord klagat om att han måste gå upp tidigt eller gå själv till skolan.
Jag har förklarat att vi måste, annars har vi inte råd att betala mat och hyra. Ibland har han pulsat med mig, glatt pratande, genom tomma oplogade gator och trottoarer kl. 05.15. Mörka, iskalla men fina vintermorgnar. Så har jag lämnat honom framför tv:n hemma hos min mamma och sagt att han ska vänta där tills mormor vaknar så hon kan ställa upp och skjutsa honom till skolan. Då kan han äta frukost hos mormor om vi inte har frukost hemma.

Men oftast har han gått själv till skolan och då har han alltid kommit i tid. En liten, så duktig pojke med en stor ryggsäck, ensam promenerande på mörka cykelvägar i gatlyktornas sken, ensam korsar han en hårt trafikerad motorled på ett övergångsställe utan stoppljus.

På vägen hem från skolan brukar han stanna och klättra upp i en enorm snöhög som plogbilen har gjort. Där kan han klättra omkring hur länge som helst. De dagar jag slutar sent och jobbar långt borta så jag måste åka buss länge så brukar han ofta ta med en kompis eller sitt kusinbarn hem som går i samma klass.

Det blir en extra kostnad att bjuda på mellis nästan varje dag till ett extra barn, men hellre det än att min son ska riskera att träffa på en äckelgubbe (finns några dömda peddon i området) om han går ensam, eller att de stannar på fritids, där det är totalt kaos, mobbning och de endå inte har koll vilka barn som är där och om och när de har gått hem.

Min son lider av ett ledbesvär som heter Danlos-Ehlers syndrom och han är stel på morgnarna och får ont i kroppen. Speciellt under de kalla årstiderna. Hans sjukgymnast säger att det är viktigt att han har bra skor, gärna de som går upp en bit över vristen, för att ge stöd och stabilitet. När jag frågade henne om han kunde få bidrag eller ekonomiskt stöd till bra skor eller recept på att han behöver bra skor så drog hon ogillande upp ögobrynen och tittade förvånat och lätt föraktfullt på mig. “Sådant får man faktiskt stå för själv!” Som att jag frågade av lathet eller snålhet. Det värsta jag vet är att känna att jag är en belastning på samhället och jag har min stolthet.

Jag är ledsen att min son har det besvärligt med sina leder. Men jag är glad att han har fått den här diagnosen eftersom i många år trodde personalen i skolan att han var lat som klagade och sackade efter när de gick på utflykt. De trodde att han fejkade när han sa att han hade ont.

Och i ärlighetens namn så hände det att jag skyndade på honom och klagade irriterat när han gick sakta. Jag visste inte att han hade så ont.

Jag känner ångest och lätt panik när jag tänker på vintern. Skulle min son vinna vinterkläder i den här tävlingen så skulle jag kunna försöka skrapa ihop till ett par rejäla vinterskor/ allvädersstövlar till honom. Jag vill så gärna att han ska vara glad och kuna leka och busa i snön i bra kläder. Det skulle lyfta en tung sten från mitt hjärta om hann vann vinterkläderna!

Ledproblemen gör att det är viktigt att min son rör på sig mycket. Han kan få ont och bli överansträngd i musklerna, men samtidigt så blir musklerna starkare av träning och starka muskler hjälper till att bära upp kroppen och avlasta ledernas mjukdelar.

Att klättra i snöhögar och åka pulka och bygga snökojor tycker min son är så himla roligt att han kommer tänka bort smärtan.

Håller tummarna så de ramlar av att han vinner vinterkläderna!”

Den här tävlingen var den sista i en längre serie som jag haft under sommaren och nu under hösten!

Läs även andra bloggares åsikter om wilma & morris, vinterkläder, barn, ensamstående, vinnare, tävling, help 2 help, grattis,