Besvikelse

Ibland kan man surna till rejält på media. Idag är det Internationella AIDSdagen. Jag tror de flesta av oss håller med om att det är en dag som behöver uppmärksammas.

Glad blev jag därför när jag ser att Aftonbladet har en artikel om att Rocklegenden Freddie Mercury (1946-1991) som dog av AIDS och att han idag inte hade behövt dö av sjukdomen.

Ledsen blir jag när jag ser att just ett så viktigt ämne som verkligen behöver belysas och uppmärksammas har Aftonbladet valt att lägga under sin betaltjänst PLUS.

Vi är många som inte har PLUS och som inte planerar att köpa det heller och då är vi många som inte kommer att kunna ta del av det. Vore det inte bättre att skriva en artikel om AIDS för att uppmärksamma just Internationella aidsdagen och sedan även ha en artikel då till Freddie Mercury, som är kopplad till PLUS. På så vis får de som vill läsa just den artikeln, betala för det, men att man ändå väljer att uppmärksamma den här speciella dagen för oss som inte vill ha någon betaltjänst?!

Nåja, till skillnad från många andra nättidningar, så har man i alla fall valt att uppmärksamma dagen…!

Däremot har DN en intressant artikel i ämnet: Krav på avkriminalisering av hivsmittspridning

Fast jag har svårt att bestämma mig för om jag håller med eller inte. Det finns en poäng på ”båda sidor” kan jag tycka. Läs gärna DN´s artikel och berätta vad DU tycker!

Unicef har skrivit: Inget barn ska behövas smittas av HIV

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

12 svar på ”Besvikelse

  1. Den som har en sjukdom som kan smitta bör givetvis ha ett större ansvar, ja hela ansvaret, om att berätta om sin sjukdom innan evt sex. Detta förslag är absurt!

    • Men om den personen har hela ansvaret, ska den andra personen inte också ta ansvar då? Det innebär ju att så länge en person är ovetande om att den bär sjukdomen, då kan den hinna smitta rätt många innan kännedom och då har ”mottagaren” inget ansvar alls då, eller?

      Tycker du inte det finns en poäng med:
      ”– Budskapet från samhället borde i stället vara att alla ska ta ansvar och skydda sig. De nya medicinerna gör dessutom att virusnivåerna blir låga i blodet och risken för smitta är väldigt liten, vilket inte avspeglas i domarna, säger han.” Eller?

  2. Vansinnigt. SJälvklart ska det vara straffbart. Bara för att man är HIV positiv ska man inte få sätta andra människors liv på spel. Och att försöka lägga en del av skulden ¨på den andra indiven är absurt. Jag tror INGEN skulle valt att ha sex med den personen om man fått veta att den hade HIV. Det borde vara hårdar straff än det är idag.

    • Fast jag tolkar det nog inte som att ”lägga skuld på den andra personen”, utan mer att alla tar ansvar för skyddande av sig själv.

      Tror du högre straff skulle minska spridning och smitta av HIV och AIDS?

  3. Precis som jobb, det är inget ”man får” utan det är något man skaffar sig så gäller exakt detsamma för HIV-smitta, man ”får” det inte, man slarvar och därmed SKAFFAR sig det…
    Självklart skall HIV-smittespridning vara kriminaliserad…

    • Mmmm… men ingen är ju perfekt, men om man går på din tes då att man ”skaffar sig” så borde ju det vara den person som ”skaffar sig det” som själv är ansvarig och inte den som smittar en, eller?

  4. Jag kan bara svara utifrån mig själv, som en helt vanlig svensk tjej som råkade vara tillsammans med fel kille när jag var 15 år gammal. Jag är idag 22 år gammal och jag har alltid sett det som en självklarthet att berätta att jag har HIV för eventuella sexpartners.

    Mitt ex berättade aldrig för mig att han hade HIV och vi var tillsammans längre än ett halvår. Jag skulle ALDRIG kunna göra så mot någon annan. Jag använder ALLTID kondom vid sex och min pojkvän sedan flera år tillbaka har vetat om det sedan jag själv fick veta det, för snart fem år sedan.

    Mitt ex gjorde fel och han sitter numera inne vilket jag tycker att han förtjänar med tanke på att han varken berättade eller försökte skydda sig. Och från att vi gjorde slut tills att jag fick veta att jag var smittad (tog över två år) så hade jag haft relationer emellan då jag faktiskt var en risk för andra, även fast jag inte visste det själv! Tack och lov smittades ingen av mig, och jag gör allt jag kan för att undvika att smitta min pojkvän. Men så svårt är det inte att alltid använda kondom. Dessutom äter jag mediciner och har så låga virusnivåer så man inte ens kan se viruset i blodet, och det minskar såklart också risken för smittspridning.

    Jag har ett samvete till skillnad mot mitt ex och jag kommer aldrig att kunna göra samma sak, för så gör bara hemska människor…

    • Först och främst: tack för att du delade med dig av din historia, som rör och berör! Vad skönt att ingen hann bli smittad när du inte kände till att du bar sjukdomen. Men visst är det så att man bara kan bli straffad om man är medveten om sin sjukdom?! Jag förstår verkligen att du känner hat och avsky mot ditt ex, det skulle nog vem som helst göra i din situation. Varför tror du själv att han inte berättade? Var han i förnekelse? Struntade han i dig och vad han utsatte dig för? Trodde han inte du skulle bli smittad? Eller ville han helt enkelt smitta dig?

      • Att jag inte smittade någon visar egentligen hur svårsmittat det är (från kvinna till man, vi kvinnor är mer utsatta då vi har mer slemhinnor vilket gör oss mer mottagliga).

        Ja, man kan bara bli straffad om man vet om sin smitta. Annars vore det helt galet.

        Vad jag har fått veta så var han rädd för att bli avvisad och därför sa han inget. På sätt och vis kan jag förstå honom där, men han hade fortfarande kunnat skydda sig vilket han inte gjorde. Så jag tror att han levde i förnekelse, då han inte tog mediciner som han skulle. Och då han inte tog sina mediciner så blev också virusnivåerna högre och det gjorde honom mer smittsam…

        Ilskan gick över ganska fort faktiskt, numera tycker jag synd om honom. Men det var nog bra att jag blev arg ändå, det är enklare än att bli ledsen och gå ner sig totalt.

  5. Leif: Det finns fler än du tror! Jag har hittills inte blivit nekad sex på grund av min HIV-diagnos. Men det är kanske också för att jag i lugn och ro har förklarat hur det funkar och att så länge man skyddar sig så finns det ingen risk. Och skulle kondomen spricka så finns det förebyggande behandling att få, för att inte smittan ska kunna ta sig in i cellerna.

    Dock tycker jag att alla ska få chansen att göra det valet, om man vill eller inte. Det är klart att det skulle svida att bli avvisad på grund av det, men jag anser ändå att det är värt det mot att göra något som den andra parten inte vill.

    • Jag tycker det är viktigt att få mer kunskap om HIV och AIDS, särskilt som medicinering och kunskap är så mycket större idag än när vi först fick kännedom om AIDS och jag tror vi är många som lever kvar delvis i de villfarelser av att om man får det, så är det kört, typ!

      Jag önskar dig ALLT gott och hoppas att även ett botemedel kommer till er som bär sjukdomen! Tack igen för att du delar med dig av dina erfarenheter! ♥

      • Jag tycker också att det är väldigt viktigt. När jag fick min diagnos trodde jag att jag hade max 10 år kvar att leva, att bromsmedicinerna gav mig lite mer tid men att jag skulle dö en hemsk död i alla fall. Nu vet jag att det inte är så. I mars ska jag ha barn och sedan 1999 har inget barn smittats av sin mamma vid födseln eller under graviditeten så länge man har vetat om hennes diagnos (man testar nästan alla blivande mammor idag) och följer de riktlinjer som finns.

        Ett botemedel vore inte fel, men jag kommer inte att dö om de inte skulle hitta ett inom min livstid. Medicinerna blir bättre och bättre. Jag har vänner som tar en tablett en gång om dagen. Och enligt mig finns det betydligt värre saker som kan hända en, som är svårare att kontrollera, än HIV.

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.