När Thor-Björn gav mig boken Ängeln vid Hovs Hallar, gjorde han det med orden: ”Det är inget litterärt mästerverk, men det är min historia.”
Jag har under en längre tid beundrat Thor-Björns arbete genom bland annat Kanal 24 och Army of Survivors, som jag tycker är en väldigt informativ, intressant och spännande kanal och projekt.
Boken handlar om Thor-Björn som ung vuxen och han beskriver sig själv som en ganska arrogant, fokuserad och ytlig affärsman. Tills han kommer i kontakt med två olika pojkar under två olika perioder av sitt liv. Dessa två pojkar är svårt sargade av övergrepp och livets ondska. Dessa pojkar blir på olika sätt en slags spegel på Thor-Björns eget svåra förflutna som blir allt svårare i perioder att handskas med, samtidigt som han likt en världsvan affärsman ska driva sina affärsimperium som börjar kännas allt mindre stabila.
Boken är både en spännande resa genom Thor-Björns affärer och arbetsliv, samtidigt som det är en viktig och smärtsam beskrivning av förödelsen som sexuella övergrepp på barn ger och som lämnar avtryck under ett helt liv, på ett eller annat sätt. I den här boken fokuserar man på sexuella övergrepp på just pojkar vilket jag tycker är oerhört viktigt att belysa!
Sexuella övergrepp generellt är ett väldigt tabubelagt ämne, men tabut runt pojkar är än mer tabubelagt. Thor-Björn har bloggat om det HÄR!
Något särskilt med den här boken, jämfört med många andra, är att den förhöjer intrycken, då man får en cd-skiva med boken, där det är musik som är komponerad och producerad av Thor-Björn själv och som passar in i olika delar av boken.
Boken berör på många sätt och jag var både fångad av den under läsningen, men även efter att jag läst klart boken, så höll den mig kvar i ett fast grepp.
Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken som berörde mig starkt och som är viktig på många sätt!
Jag pendlar mellan att ge boken en fyra och en femma, men avslutar med att ge den en stark fyra:
Läs även andra bloggares åsikter om boktips, böcker, recension, thor-björn bergman, ängeln vid hovs hallar, sexuella övergrepp, barn,
”fördomar om oss män som valt att arbeta inom detta tabubelagda område som sexuella övergrepp är” skriver han på sin blogg! Vad skulle dessa fördomar bestå i? Att män inte förstår konsekvenserna av sexuella övergrepp eller vad? Jag har inte läst hans bok men det här verkar obegripligt. Kan man ha fördomar mot nån som arbetar mot sexuella övergrepp, och i så fall varför? Nåt är galet här.
Jag tycker han beskriver sin upplevelse väldigt väl med texten: ”Är du man och arbetar med de här frågorna, och dessutom själv varit utsatt, så måste det ju ligga en hund begraven. Men hallå! Eftersom minst 70 % av alla offer för sexuella övergrepp är kvinnor så måste ju i så fall kvinnliga förövare vara i stark prioritet ute i samhället. Men så är det inte och därför faller myten som ett korthus i storm.”
Jag håller inte helt med Thor-Björn här om att män diskrimineras i den här frågan, utan jag upplever det som att det är själva FRÅGAN i sig som är känslig och tabubelagd. Däremot så tror jag att sexuella övergrepp mot pojkar är än mer tabubelagt än mot flickor, då det dels inte är lika vanligt, men framför allt för att det är något som först rätt nyligen börjat uppmärksammas. Att Thor-Björn upplever det så här, kan man däremot inte ta ifrån honom, tycker jag. Det blev en del debatt om det här i dag på en annan sida: http://suspicio.wordpress.com/2011/12/27/konsdiskriminering-och-fordomar/#comments Läs gärna!
Du är klok som en uggla Fatou! Jag tror också att det är själva frågan som är känslig.
Ha det så bra! 🙂
Tack, men jag vet inte om det har så mycket med klokhet att göra (även om det är roligt att höra att någon tycker man är klok 🙂 ) utan mer om min erfarenhet av att debattera vissa ämnen på nätet. Det jag kallar ”pedofildebatten” är en av få debatter som är väldigt svårt att debattera om på nätet då den oftast slutar i att man kallar varandra för en massa otrevligt eller går till personangrepp. Ändå är debatten väldigt viktig.
Jag är för övrigt glad att få dig som ny kommenterare på min blogg då du inte bara ”stryker medhårs” utan vågar ifrågasätta, ha egna åsikter och tankar, samtidigt som du inte går till personangrepp, kritiserar konstruktivt och är trevlig. Vi kommer säkert ha olika åsikter i vissa frågor helt och hållet, men det är härligt att kunna debattera med meningsmotståndare utan att få personangrepp slängd på sig eller icke konstruktiv kritik som är helt oväsentlig. Sen är det härligt att ha samma åsikt ibland också eller helt enkelt kunna ”ändra åsikt” när man får en annan fakta, eller att helt enkelt förstå vad den andra menar om man får förklara sig fullt ut hur man menar! Tack! 🙂