Stolt Norrlänning

Jag är verkligen en stolt Norrlänning!

Inte nog med det, men trots att jag nu har bott i Uppsala i 27 år, sedan 1986, så känner jag mig fortfarande som en Norrlänning i själen. På min mammas sida kommer jag högt uppifrån. På hennes sida har jag släktingar i framför allt Boden och Piteå med omnejd. På min pappas sida kommer jag inte fullt så högt uppifrån. De härstammar från Härnösand och Kramfors. Själv är jag född i Härnösand, uppväxt i Sundsvall och bodde mina sista fyra år i norr, i ett litet samhälle mellan Sundsvall och Härnösand som heter Söråker.

I Söråker känner jag inte direkt att jag har någon anknytning. När jag längtar till Norr så längtar jag till Norrbotten, Sundsvall och till viss del Härnösand.

Det som slagit mig många gånger under årens lopp är att några av de människor jag trivts bäst med och tycker mest om, ofta visar sig själva har ursprung från Norr. Oftast har jag inte varit medveten om det, då dialekt redan slipats bort. Men när man väl kommer in på ursprung, så visar det sig ovanligt ofta att personen har ett norrländskt ursprung.

Jag upplever i princip att Norrlänningar oftast är trevligare, öppnare och mer genuina. Det är kanske en fördom och det kanske inte alls stämmer. Men i min värld tycker jag mig se just detta och jag tycker nog att Norrlänningar är lite, lite mer speciella! 🙂

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

24 svar på ”Stolt Norrlänning

  1. Satt och pratade med en av föräldrarna till ett av barnen i mitt barns sjukgymnastikgrupp (en liten grupp som består av 7 barn). Det visade sig att han kom från det lilla samhälle med knappt 900 invånare mellan Sundvall och Ånge där min släkt kommer ifrån -och även att vi är släkt med varandra 🙂 (sen att alla är släkt med varandra på nåt sätt på små isolerade orter är ju en annan sak… 😉 ) Men vi blev jätteglada och tyckte att det var ett coolt sammanträffande och började förhöra oss om gemensamma bekanta och sådär 🙂

    • 1. Om du tror att ett namnbyte sker för att man skäms över att vara Norrlänning, så är det rätt synd om dig.

      2. Du själv måste skämmas väldigt mycket över DITT namn och identitet, då du lämnar en anonym kommentar i MIN SONS namn, samtidigt som han sitter med mig på en helt annan plats, långt från någon dator!

      3. Att kommentera i någon annans namn och epost och bloggadress är dessutom förbjudet och jag har ju din IP-adress! 🙂

  2. Hej Fatou, jag har tänkt skriva till dig länge. Jag är fr norrland, min kille är från Gambia, men han får inte komma hit:( Detta har nästan knäckt mig (eftersom jag, blåögd och svensk, inte hade en aning om hur man blir behandlad av migrationsverket.) Kanske kan jag maila dig? Gott nytt år (må det bli bätte än 2011). Kram till dig och alla barnen!

  3. Folk är banne mig inte kloka!!! Du får väl köra nån IP-koll, och se om du kan hitta samma nån annanstans i din blogg!! Sen är ju en annan fråga vad personen ville ha sagt med just den kommentaren?? Galet!!

  4. De/ den som skrev kommentaren är antagligen inte så mkt äldre än Mabou. (Annars måste det vara en mentalt efterbliven ungdom eller vuxen.)

    • Jag tror tyvärr på det senare. Det slår aldrig fel. Så fort jag skrivit om antirasism så ramlar det alltid in någon kommentar som verkar mer ologisk och knepig än man fattar! Det slår liksom aldrig fel!

  5. Nötter finns det gott om och trots namnbyte kan man och får också ha rätten att vara stolt. Namnbyten har absolut ingenting med ursprung att göra eller tillhörighet.

    Jag är också stolt över att vara norrlänning även om jag är en norsk sådan men trots det född i Kiruna 🙂

    Polisanmäl kommentaren så får vi se vad som händer. Hoppas du känner igen ipadressen och har andra namn kopplade till den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.