I morse när jag klev ur duschen och höll på att fixa mig, satte jag på TV´n. Det var en amerikansk talkshow, typ. Den hette tydligen The Talk och jag har aldrig sett den tidigare. Av den lilla stund jag hann kolla, så verkade det gå ut på att lite ”halvkända” människor satt och diskuterade ”superkändisar”. Kanske handlade programmet om så mycket mer än så, men den stund jag hann se programmet så var det typ det som det verkade handla om.
Nåja, i morse satt de i alla fall och diskuterade en ”kändis” (minns ej vem) och så säger programledaren plötsligt:
”Hon säger att hon är bisexuell…” Här gör programledaren en min som om hon tvivlar starkt på det och så säger hon: ”…tror ni verkligen någon kan vara bisexuell…?”
Jag har verkligen svårt att förstå hur USA som på många sätt anses vara ett ”föregångarland” i västvärlden, kan vara så oerhört fördomsfullt!!
Låt människor leva som de personer de är!
Ja, finns det bisexuella? Finns det homosexuella? Finns det heterosexuella? Eller helt enkelt: finns det människor?
Läs även andra bloggares åsikter om bisexuell, talkshow, usa, fördomar,
Så länge jag minns så har jag älskat människor, inte kön. Det har alltid varit så för mig. Sen har livet givit mig törnar, elaka kommentarer och sådant som har fått mig att tvivla på om jag är konstig eller knäpp. Men idag vet jag att jag älskar människor och inte kön och så tror jag faktiskt att många människor känner, men av olika anledningar så vill de inte tänka i de banorna.
Jag skulle kunna utveckla detta mer eftersom jag faktiskt tror att vi föds av full kärlek oavsett vem. Sen fostras vi till att tycka och känna på ett visst sätt.
Jag håller med dig och tycker det är en härlig grundtanke att älska MÄNNISKOR och inte kön! Det var lite det jag antydde när jag skrev: ”Låt människor leva som de personer de är!
Ja, finns det bisexuella? Finns det homosexuella? Finns det heterosexuella? Eller helt enkelt: finns det människor?”
Däremot tror jag inte att vi fostras in i vilket kön vi ska ha känslor för. Jag tror att de flesta föds med den sexualitet som vi får, däremot tror jag att många som är bi- och homosexuella trycker undan sina verkliga känslor pga omgivningen. Framför allt i länder där det är tabu eller till och med förbjudet med homosexualitet. Jag tror också att miljön och omgivningen i vissa fall kan utveckla och ”skapa” känslor för det egna könet pga erfarenheter och omständigheter och då menar jag till exempel om man har väldigt negativa, sexuella erfarenheter av det motsatta könet eller till exempel har detta beskrivits i stängda fängelsemiljöer där man bara har kontakt med personer av det egna könet. Om det då handlar om att man är bisexuell från början och bara ”undantryckt” sina känslor för det egna könet har jag ingen aning om. Att alla skulle ha en ”dold bisexualitet” tror jag inte och det bygger jag inte på något vetenskapligt, utan på mig själv. Jag har aldrig någonsin känt någon som helst sexuell dragning till mitt eget kön, trots att jag i perioder har tänkt att jag med fördel skulle vilja ha en relation med en kvinna i stället för en man, då jag har svårare med relationer med män än med kvinnor. Men det skulle inte fungera för mig, då jag aldrig känt så för en kvinna, utan de får fortsätta förbli mina vänner/medsystrar etc.
Jag kan ju ha helt fel i allt detta, det är bara en personlig uppfattning och bygger inte på att jag har kollat upp någon fakta eller statistik. Oavsett hur det förhåller sig, så tycker jag det är väldigt viktigt att alla människor accepterar varandra oavsett ursprung, sexualitet, hudfärg, religion, handikapp etc. Vi är alla människor och så länge vi tar hand om varandra i stället för att hata, så har vi kommit långt!
Du får gärna vidareutveckla det där om du vill och orkar, jag tycker det är intressant att byta åsikter oavsett om man har samma uppfattning eller olika i sakfrågan! 🙂