Jag fann av en slump ett gammalt blogginlägg som Binta (22) skrev i sin dåvarande blogg. Inlägget blir i år fyra år gammalt. Hon skrev det några dagar efter hon tog studenten och även några dagar innan hon vann sin första DancehallQueen-tävling. Så här skrev hon till mig och om sitt liv:

”Åh vad jag älskar mitt liv.
Det är så fruktansvärt roligt att bara vara jag just nu.
Jag mår så bra, så mycket kärlek att det svämmar över,
från familj, släkt, pojkvän & vänner.
Förtjänar jag detta……ehh Aaa som fan att jag gör.

Min mamma är så underbar & söt, det finns ingen bättre än min mamma.
Som klarat och gått igenom så mycket på egen hand. jag har tur som har dig.
Som klarat allt, mot ALLA odds. Jag har tur som har dig som mamma, som alltid kämpat för rättvisan och sina barn.
Ååh vad jag älskar min mamma, ni vet…kärrigen mot strömmen!!”

Till sina småsyskon skrev hon:

”syskonen: Ni är det bästa jag har. vem skulle ta mina kläder utan lov om inte jai fanns??
Vem skulle ge mina öron sår om inte Mabou fanns??
Vem skulle kunna laga mat & baka hemmaa om inte Isa fanns??
vem skulle jag älska så som jag älskar er om ni inte fanns?<3 – jag döööör för er. jag har tur!”

Binta och Isa på Jamaica

I går och i förrgår pratade jag i telefonen med Isatou (18) på Jamaica (Binta skrek lite och tjoade i bakgrunden i går) och som nästan alltid så skrattade hon och var glad. Det lät så härligt med hennes bubblande röst i telefonen. I förrgår var hon sjuk. Feber och förkylning men hon berättade också att de simmat med delfiner för några dagar sen och trots förkylning och feber lät det inte som det gick någon större nöd på henne.

Jag: Men har du det bra då? Har ni roligt?

Isatou: Roligt? Jag vill ALDRIG komma hem igen…!

Och så skrattade hon sådär högt och hjärtligt som hon bara gör när hon har det bra!

Fast nu tar vi det lilla lugna, flyget hem går snart och det är tid för min lilla prinsessa att komma hem igen om inte så länge. Den äldsta prinsessan får jag nog vänta på ett tag till, men den som väntar på något gott…

Sa jag förresten att jag saknar min yngsta och äldsta prinsessa? Sa jag att jag vill krama de två bortresta prinsessorna? Sa jag förresten att jag är orolig men också unnar dem denna resa av hela mitt hjärta? Sa jag förresten att jag älskar och avgudar alla mina fyra barn, men bara känner mig helt lugn när jag har dem alla fyra omkring mig?

Förresten: Sa jag att jag saknar Binta och Isatou av hela mitt ♥?

Läs även andra bloggares åsikter om isatou, binta, blackout, jamaica, saknad, kärlek, mina barn,