Jag flydde från kärleken. Hals över huvud. Sårad. Utlämnad. Ensam. Jag stängde dörren och låste den så noga. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin släppa in den igen. Kärleken.
Jag har gjort allt i min makt för att hålla den borta. Jag har flytt från den när så krävts.
Nu står den och bankar på min dörr igen. Månad ut och månad in. Den slutar inte banka. Den bankar bedjande, sorgset, uppfordrande, naket, bejakande, kärleksfullt, omsorgsfullt och med glädje.
Jag vet bara inte om jag vågar öppna dörren. Jag vet inte om jag vågar glänta ens. Om jag inte öppnar dörren nu så är jag övertygad om att jag aldrig kommer att göra det! Men det kanske är lika bra? Tänk om jag öppnar dörren och bara finner sorg, smärta och utsatthet. Då är det kanske bättre att sitta inlåst, utan att ens glänta?
Läs även andra bloggares åsikter om personligt, kärlek, rädsla,
Nämen Fatou!
Du är en modig och stark kvinna, klart du ska öppna för <3
Sorg och smärta kommer i alla fall på något sätt in och uti livet, det kan man inte bygga murar mot…
Men att vara kär och galen ett tag är ju fina fisken, go girl go!
Ja, jag känner mig normalt som en modig och stark kvinna, men i det här fallet känner jag mig oerhört liten, svag och ynklig. Det är nog kärleken och det är nog det som skrämmer mig mest!
Våga!!! Jag gjorde ju det och har hittat den bäste, en som älskar mig trots alla mina fel och brister. Tillit är alldeles fantastiskt fast det tog mig 50 år att finna det. Kram! 😉
Ja, det där med tillit är svårt och det smärtsamma gör så ont. Men visst, kärleken i sig är ju lätt, enkel och positiv. Men så är det det där med mitt bristande mod…
Våga! VÅGA! säger jag! Annars kan du aldrig vinna nåt…
Så sant. Jag har tagit ett steg i rätt riktning och han har mött upp mig i det. Nu är frågan om jag vågar ta nästa steg…?
Fint uttryckt. Känner igen det dära.
🙂
Du vågar.
Det är liksom bara så det är.
Det finns bara att våga kvar att välja på.
Kärleken segrar.
Alltid.
Ett problem är att jag vacklat så mycket i min tro de senaste åren. Tro på kärleken. Trots att jag alltid tidigare gjorde det. Så starkt. Tänk om den är en illusion?
Berörd blir jag älskade barn. För din egen skull hoppas jag att du vågar. Man kan ta det lugnt, men ändå våga. Jag finns där för dig oavsett…..
Ja och det är ju bäst av allt! Att ha mamma där oavsett. Som det lilla rädda barn jag är i den här frågan, inombords! ♥
Våga öppna dörren! Hoppas verkligen inte du missar det. Om det skiter sig på vägen, det kan man inte förutspå idag, men du lever bara en gång, så chansa!
Jag har öppnat dörren. I alla fall lite på glänt. Men jag står där med dörrhantaget i handen och är beredd att dra igen den igen, så fort det kanske behövs och det är kanske ingen bra förutsättning?
Ibland är det så svårt, men man måste våga försöka igen! Man känner ju om det är rätt….
Ja, ibland kan det verkligen vara så svårt! Jag har trott förut att jag hittat rätt, men det har visat sig vara jäääkligt fel! 🙂 Nåja, vi får se om det är rätt eller fel den här gången, om jag vågar gå vidare…?
Det finns något gammalt ordspråk som säger så här:
”Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.”
När man minst av allt har tid, lust eller intresse och inte har en tanke ditåt då helt plötsligt så knackar något på dörren. Släpp in det och våga, oavsett utfallet så har du vågat en gång till. Jag träffade KA efter många vändor och trasigheter där misshandel och annat ingick, det var det absolut minsta jag var intresserad av men han var envis och till slut så var det Tessans önskan om storasyskon som fick mig att falla.
Vi har bara ett liv och ja, lev livet Fatou.
Varma kramar och mycket kärlek till dig, <3<3<3<3<3.
Jag är lite sen men det har varit en intensiv vecka. I dag flyger väl fröken hemåt igen eller är det i morgon?
Varmt tack, vännen! Jo, jag vet att man måste våga, men det har känts så tryggt i min egen lilla kokong där jag stängt ute alla känslor av kärlek och relationer, förutom de till min familj. Här vet jag vad jag har och vad jag får…
Ge kärleken en chans =) den verkar inte ge upp så lätt så det kan vara värt det.
Bara man inte glömmer bort sig själv och sina principer så är det en vettig grej att våga.
<3
Herregud kvinna, öppna dörren! Man lever bara än gång och du är ju inte ensam om det visar sig att det inte är kärlek trots allt.
Stäng dörren och fly!!!!!! Män säger att de älskar men snart blir man utbytt mot någon som är 20 år yngre……aldrig mer för mig.