Binta, Jai och Isatou när de var små. Så mycket bus rymdes i dem att det till och med bubblar ut… Eller hur?!
Idag har jag varit på utvecklingssamtal med Mabou. Jag ska erkänna att jag alltid är jättenervös när jag ska gå på utvecklingssamtal. Det beror dock inte på Mabou eller hans uppförande, utan snarare på hans föregångare, d.v.s. hans storasystrar. Idag fanns det inga som helst negativa anmärkningar, snarare tvärt om. Beröm. Vad fint det ordet kan smaka…
Men det har inte alltid varit så… Det finns utvecklingssamtal som jag har gråtit mig hela vägen hem efter. Det finns utvecklingssamtal i mitt förflutna som fick mig att ligga sömnlös, orolig, förbannad, ledsen och arg. Det var då. Jag har fått min beskärda del flera gånger om.
Idag är jag tacksam att det finns en annan slags utvecklingssamtal. De där man inte kan sluta att le på vägen hem för. De där som värmer ett modershjärta på alla sätt.
Det kan jag knappast påstå att dessa utvecklingssamtal gjorde:
- Utvecklingssamtal (25/10-05.)
- Utvecklingssamtal ( 8/11-05.)
- Utvecklingssamtal del 2 (10/11-05.)
- Förtydligande (11/11-05)
- Utvecklingssamtalen del 3 (16/11-05)
- Tjurig Tonårsmorsa (2/5-06.)
- Utvecklingssamtal (31/5-06.)
- Dessa förbannade utvecklingssamtal!! Del: 1. (17/10-06.)
- Fortsättning på Dessa förbannade utvecklingssamtal! Del: 2. (17/10-06.)
- På gott och på ont (5/11-2007)
Läs även andra bloggares åsikter om utvecklingssamtal, orolig, glad, beröm, barn, skolan,
Ehum… ibland är det ganska skönt att ”bara” vara bonusförälder! 😀
Det kan jag förstå att du tycker! 🙂
Jag läste alla länkarna, och hejochhå.. 🙂 Men med facit i hand kan du ju konstatera att det blev folk av dom i alla fall!! 🙂 Alltså MVG till dig som morsa!! (Och inte bara Tonårs..)
Oj, ja, då har du i alla fall sett att jag fått min beskärda del av obehagliga utvecklingssamtal och glädjer mig mycket åt de av den här typen, som bara innehåller trevligheter! 🙂 Mitt möjliga MVG kan jag i och för sig tycka att det är mest pga att jag orkade med alla de där superjobbiga utvecklingssamtalet när man kände sig nedtryckt i skorna när man gick hem med tårarna rinnande…! 🙁 Men hade jag inte upplevt dem, så hade jag kanske inte uppskattat de här härliga utvecklingssamtalen! 🙂
Jag hade en som det bara var plus och plus för..Den äldste, som bor i Japan) och en som betraktades av lärarna som ”trevlig & intelligent” men som ”aldrig” (Liksom Binta) var på plats, och när han var på plats ägnade lektionerna åt att överglänsa lärarna och locka andra till skratt.. han blev mer vild än tam i dom sena tonåren, men är idag en hårt arbetande 4-barnsfar, med mer ansvarskänsla än dom fleast jag känner!! 🙂
Så alla nätter med panik och magvärk och alla utvecklingssamtal där man fick höra både det ena och andra, har fått sin belöning, kan man säga!! Vi ensamma morsor är inte så tokiga ändå!! 🙂
Tur nog jobbar jag på förskola och vi har bara utvecklingssamtal i positiv anda. Finns det andra problem tar vi de samtalen då problemen kommer. Utvecklingssamtalen är inte rätt forum för det.
Det kanske är den nya tidens utvecklingssamtal?! Rätt bra, tycker jag, för jag vill veta DIREKT när det inte går så bra och jag vill slippa den där klumpen i magen på väg till utvecklingssamtalen.