När jag läste artikeln om Åsa Wihlbeck, även känd som ”TV-Åsa” eller ”Doktor Åsa” så kände jag djup medkänsla med henne och hennes dotter. Samtidigt kände jag mig lite glad över att hon berättar om detta så öppet, trots att det är så färskt.
Att få en nära anhörig frihetsberövad är inget ovanligt, även om det är lätt att tro det med tanke på hur lite det talas om det. Varje dag har ca: 10 500 barn sin mamma/pappa eller båda sina föräldrar frihetsberövade. Då kan ni bara tänka er hur många som får en son/syster/bror/dotter/vän/kusin/arbetskamrat/svägerska/svåger etc frihetsberövade. Totalt sitter 1800 personer i häktet varje dag och 5000 personer på anstalt. Totalt sitter alltså ca: 6 800 personer frihetsberövade i Sverige dagligen. Med de siffrorna är det inte svårt att föreställa sig hur många människor i Sverige idag som har eller har haft eller kommer att få en anhörig som sitter frihetsberövad!
Jag vet hur smärtsamt det är för Åsa och hennes dotter just nu. Hur ovissheten värker inom dem dag och natt, då hennes sambo har restriktioner och kontakten och informationsflödet därmed är starkt begränsad. Det är som att leva i en liten bubbla, där världen fortsätter pågå utanför, trots att man fastnar själv i nuet och ältar ovissheten och vad som KAN ha hänt, dag och natt.
Jag tycker Åsa gör helt rätt som pratar öppet om det här! På så sätt tar hon inte själv på sig skuld eller skam på samma vis, över det hennes sambo kanske har gjort. (Han är bara misstänkt, inte dömd för något.)
Jag önskar Åsa och hennes familj allt gott och hoppas det löser sig på bästa sätt, oavsett vad som skett. Jag förstår att det måste vara svårt att gå ut med det offentligt, men jag är ändå tacksam för att hon gjort det, då jag tror det hjälper många andra som just nu har en anhörig som sitter frihetsberövad och som tror att h*n är helt ensam om sina upplevelser och känslor just nu!
Läs även andra bloggares åsikter om anhörig, frihetsberövad, häktad, mordbrand, åsa wihlbeck,
Ja, fy f*n, vad jag känner igen mig i det där. 🙁
En person i mitt liv sitter frihetsberövad sedan december och trots att jag inte har det minsta med brottet att göra så spiller det över på mig. Känslan av att jag har haft så dåligt omdöme att jag har levt med den här människan, låt vara att det snart är 15 år sedan. Skam mer än skuld, handlar det nog om.
Tidigare har jag aldrig reflekterat över det här, alla de som indirekt påverkas när en människa döms till ett fängelsestraff. men det är väl precis som med missbruk, runt varje missbrukare finns ca 10 personer som påverkas av det här missbruket.
Tack för att du skriver om det här ämnet, Fatou. Själv är jag inte redo, om jag nu någonsin blir det. Kram!
Ja, det är klart att det är många som sitter i samma sits som dig och som jag också gjort! Men det talas så lite om det! Som du skriver så är det säkert minst 10 personer runt en människa som drabbas när någon hamnar i missbruk. Eller blir frihetsberövad. Man får inte glömma att även anhöriga till kriminella räknas som brottsoffer, även om vi gärna glöms bort i de flesta sammanhang. Kram och hoppas det blir någon ljusning till slut! ♥
Det mesta talar nog för att hon varit införstådd i vad sambon tänkte göra, så att de kunde få få tomten, men slapp betala för den sunkiga villan. Märkligt att hon ”råkade” var i Sundsvall när villan brann ned och lika märkligt att sambon skickade ett sms (för att få det dokumenterat?) istället för att bara ringa när han fått ”veta” att deras nya hus brunnit ned.
Nu kan jag inga detaljer i det här, men jag är säker på att om Åsa ansågs varit införstådd i det hela, så skulle hon också sitta häktad nu eller i alla fall vara delgiven misstanke! Vad jag hört så är hon inte det. Jag känner också att det är lite trist att man spekulerar om det här utan att veta. Nu vet jag ju inte om just du har mer insyn i ärendet än de flesta andra av oss. Om du har det, så lär det visa sig, i annat fall tycker jag det är mycket olyckligt med den här typen av spekulationer mot en anhörig som faktiskt är att se som ett brottsoffer själv!
Känner igen mig mycket i vad hon berättar. Det är bra att man är öppen om det, speciellt om man är lite känd… men jag skulle inte i dagsläget vilja gå ut med hur det är att vara anhörig och ha sin man i fängelse… inte för barnen och framförallt inte för mitt arbetes skull.