Uppsala Reggaefestival i helt ny tappning

Urf Header

Det här skulle bli ett kort och informativt inlägg om Uppsala Reggaefestivals nedläggning och några ord om att andan kommer att leva kvar i ny tappning. Efter att ha skrivit och ändrat och börjat om detta inlägg åtskilliga gånger under två dygn så inser jag att det inte kommer att bli ett sånt inlägg. Det kommer bli både personligt och långt då reggaefestivalen har betytt mycket för mig och min familj i så många år.

För Binta var festivalen en av årets höjdpunkter under tonåren

För min familj har reggaefestivalen varit en familjefest. För det mesta har vi alla varit där och det år någon har missat det så har de andra familjemedlemmarna varit där och det har känts konstigt att den av oss som inte varit där, har varit borta.

Jag är en av de reggaefantaster som tidigt började besöka reggaefester och senare även reggaeklubbar. Som Svensk och med erfarenhet av alla möjliga typer av klubbar i Sverige vill jag påstå att klubbar där majoriteten av gästerna är svarta, har varit särskilt svårt utsatta av polis och myndigheter. Att polisen stormar en klubb mitt under konsert eller uppträdande har inte varit något ovanligt på dessa klubbar, vilket definitivt hör till ovanligheterna när det gäller andra klubbar. Sedan har klubbägarna ofta blivit uppsagda från att fortsätta hyra lokalen med hänvisning till att man inte vill ha ”problem med polisen”. Nu pratar vi från mitten av 80-talet och framåt till nutid.

Det har varit svårt att skaffa tillstånd och lokaler för att få en fungerande reggaeklubb och för de som ändå lyckats, upplever jag att de fått utstå både trakasserier och motgångar utöver det klubbägare möter. Vissa klubbar har inte överlevt mer än någon enstaka månad, trots att arrangörerna och klubbägarna har varit seriösa personer som försökt skapa en miljö för oss som älskar reggae och/eller afrikansk musik.

I slutet av 80-talet gjorde man några tafatta men seriösa försök att starta dessa klubbar centralt i Stockholm (Restaurang Oxen, Gambianska klubben etc) och på andra orter för att vara lättillgängliga och attraktiva för gästerna. Resultaten var dock nedslående när det gällde myndigheters, lokalägares och även kringboendes reaktioner och motarbetande. Jag minns att en konflikt som uppkom från boende inte handlade om att det var för hög musik eller stökigt på klubben i allmänhet, utan helt enkelt att besökarna ”såg ut som apor”. Dessa grannar hade alltså klubbägarna att strida mot. Det kanske inte är så konstigt att de gav upp till slut och överlät lokalen?

Till saken hör också att även om vi som älskar reggaemusiken gärna föredrar just den när vi är ute och klubbar, så var faktiskt inte utbudet så stort för att klubba på andra ställen. Jag minns inte att jag EN ENDA GÅNG kom in på NÅGON ANNAN klubb/disco tillsammans med svarta vänner under 80-talet, särskilt inte manliga, utan problem. De flesta kom aldrig in alls. Det var alltid något jäkla ”slipstvång”, ”gympaskoförbud” eller ”fullsatt”. Fast det gällde aldrig de gäster som bara marscherade förbi oss i köerna och kom in på klubbarna framför våra ögon…

Om man försöker vara lite självkritisk då. Finns det anledning till att storma en reggaeklubb? Hur är det egentligen med drogerna? Jag kan säga att de klubbar där droger varit mer öppet än på andra ställen är de s.k. ”svartklubbar” som legat en bit utanför Stockholm och där ingen legal verksamhet har pågått. Jag skulle till och med vilja påstå att dessa klubbar har uppstått på grund av att det varit så svårt att driva legala klubbar för reggaefantaster! Däremot så menar jag att det inte funnits mer droger än på andra normalklubbar och ska man jämföra med klubbar runt Stureplan så har knarket varit både öppnare och mer uppenbart än det varit på reggaeklubbarna!

När jag läste Uppsala Reggaefestivals Pressrelease (pdf) härom dagen så står det klart och tydligt att de väljer att lämna Uppsala för att förnya sig och det tycker jag är bra, jag återkommer till det, men mellan raderna och med de senaste årens kritik mot att festivalen motarbetas, så läser jag också att det finns en konflikt som legat och grott länge mellan festivalledningen och myndigheter.

Som ”ursäkt” har kommunen ofta replikerat med att URF är ett ”vinstdrivande företag” och måste därför gå runt på egna ben. Det är sant ur en synvinkel, men samtidigt tycker jag det är småaktigt att inte se dels vilka pengar det faktiskt gynnar kommunens invånare med, men framför allt vad den har gjort för ungdomarna i vår stad. Det hade naturligtvis funnits utrymme för mer samarbete och ekonomiskt bidrag än det som faktiskt gjorts om viljan hade funnits.

Vi i min familj har nästan bara goda minnen av URF. De få negativa minnen vi har, handlar om specifikt ett av åren då polisen gick väldigt hårt fram mot festivalbesökarna och som de sedan även fick väldigt hård kritik för.

Det blev bättre senare, men jag tror att den där känslan av sommar, frihet, festival, bra musik, familjefest och känslan av One Love, försvann det där året. Jag tror att den där fantastiska känslan trampades ned av polisernas stöveltramp och helt enkelt skrämde iväg många av besökarna. Vem vill betala en massa pengar och resa till Uppsala för att bli trakasserad av polisen? Det var många som hade den reaktionen. Läs bara kommentarerna i mitt inlägg: Är det så här polisen vill visa sin makt för våra ungdomar? från 2008.

Jag upplever att samarbetet mellan festivalarrangörerna och polisen fungerade bättre de senaste åren, men jag har ändå en känsla av att allt motarbetande fick arrangörerna att lyfta blicken och se förbi Uppsalas begränsningar.

Att samarbetet förbättrades och att polisen gick från trakasserier av festivalbesökarna till vanligt polisarbete som de ägnar sig åt under festivaler generellt var bra, men jag tror att det redan var för sent. Skeppet hade redan börjat sjunka i och med besökarnas frånvaro. Trots kärleken till reggaen och festivalen var man inte beredd att riskera sitt välmående. Jag är också övertygad om att många föräldrar som läste alla artiklar om festivalen förbjöd sina ungdomar att besöka den. Om jag inte själv hade besökt den, så är jag inte säker på att jag låtit mina ungdomar åka iväg till en annan stad för att delta, att döma av det som skrivits i media om den.

Det var de trista delarna av reggaefestivalen. Tack och lov så är det inte dem som dominerar mina minnen från alla dessa års festivaler!

Det jag minns starkast är artister som kommit och gått, men också känslan av samhörighet, den bra musiken, feststämningen och att min dotter Binta har uppträtt där både med den tidigare gruppen Zumbas och sedan också med den nuvarande gruppen Blackout. Faktum är att de var den första renodlade dansgruppen som blev bokade till festivalen och det är ju också ett sätt att skriva festivalhistoria! :-)

Blackout

Etana

Mabou har varit en flitig och trogen festivalbesökare och jag tror inte han missat en enda festival sedan han föddes. Faktum är att hans första festival låg han fortfarande i min mage. :-)

Busy Signal

Mr and Mrs Uppsala Reggaefestival – Still going strong! Yared och Adiam hann njuta lite av musiken också, inte bara arbeta

Alpha Blondy

Reggaelegenden Bunny Wailer

Faktum är att nu när jag har läst igenom en massa gamla inlägg om URF för att skriva detta inlägg så har jag fyllts av vemod, nostalgi och tårar. Jag är rörd. Att festivalen har betytt mycket för mig personligen och min familj är något jag varit medveten om länge, liksom för många andra flitiga festivalbesökare och inte minst för många Uppsalabor. Men att nedläggningen skulle beröra mig så djupt trodde jag faktiskt inte.

Att Reggaefestivalen i Uppsala läggs ner, är en stor förlust för Uppsala, inte minst ekonomiskt då man räknar att Uppsala dragit in ca: 10-15 miljoner kronor varje år på festivalen till näringslivet. Men staden förlorar inte bara ekonomiskt. Framför allt förlorar den en glans som URF har satt på staden. Inte minst har festivalen varit bra på att lyfta fram lokala artister från Uppsala och boka dem flitigt. Även där har funnits ett indirekt lyft för Uppsala.

Tänker jag med hjärtat så är det sorgligt att festivalen läggs ned. Men när jag tänker strategiskt så inser jag förstås att arrangörerna är vinnarna. De lägger inte ned sin glöd för reggaemusiken utan de tar nya krafttag med helt nya satsningar. Det krävs ingen Einstein för att inse att det nya konceptet är vinnande. Det är nya planer på flera mindre satsningar. Med dessa satsningar som innebär även spridande av risker.

Den första satsningen kommer att vara en kryssning, där även Blackout kommer att finnas med!

Ur Pressreleasen:

”Nya reggaekoncept:

Under 2012 och 2013 kommer Uppsala Reggaefestival att omvandlas, döpas om och återuppstå i flera nya
koncept och format:
• Reggaebåt: Den 29 april 2012 lämnar reggaebåten ”One Love Cruise” Stockholms hamn för färd
mot Riga. På scen står internationella dancehallstjärnan Mr Vegas och Sveriges nya reggaefavorit
Kapten Röd (”Årets artist” och ”Guldmicken” i P3-Guld 2012), samt en rad andra svenska reggaeoch
hiphop-artister. Det blir också dansshower och årets Dancehall Queen 2012 kommer att koras.
Reggaebåten arrangeras i samarbete med Tallink/Silja Line. Mer info: www.onelovecruise.se eller

http://www.tallinksilja.com/sv/cruises/special/riga/OneLoveCruise.htm?gclid=CNGh8oOA164CFf

AtmAodBzHUbA&247SEM
• Sverigefestivaler: Det finns långt gångna planer på att redan i år starta helt nya reggaefestivaler på
nya orter i Sverige. Artistbokning och planering pågår för fullt. Mer information kommer i
månadsskiftet mars/april.
• Svensk reggaefestival-export: Italien, Holland, Chile, Costa Rica och Dubai vill ha hjälp att skapa
liknande reggaefestivaler som i Uppsala fast i egen nationell skrud. Aktuellt under 2012-2013.
• Enskilda konserter: Internationella världsstjärnor som tidigare varit på Uppsala Reggaefestival
fortsätter bokas in till Sverige. Planerade artister i år är: Abbyssinians, Alborosie & The Shengen
Clan, Alaine, Beenie Man, Bounty Killer, Busy Signal, Bunny Wailer & The Solomonic
Reggaestra, Collie Buddz, Israel Vibration, Jah Cure, Jimmy Cliff, Morgan Heritage mm.”

Till sist: Ett varmt och innerligt TACK till Yared och Adiam som fått detta att rulla i så många år, med allt vad det innebär och ett stort och uppriktigt lycka till med alla nya planer!!

UNT: Uppsala är förloraren

UNT: Yareds egna ord om nedläggningen: Arbetet med Reggaefestivalen blev för mycket

SR: Reggaefestivalens grundare kritiserar polisen

Svereggae: EXTRA EXTRA! URF är över

UNT: Reggaefestivalen lämnar Uppsala

Uppsala Reggaefestival deras Pressmeddelande

Facebook: One Love Cruise

Tallink: One Love Cruise

Samlade blogginlägg om URF under de år jag har bloggat:

* Samlat länkinlägg om Uppsala Reggaefestival 2005-2008 (musik, reggaefeber och debatt)

* Samlat inlägg om URF 2009 (ALLT om Uppsala Reggaefestival 2009)

*Sammanfattning om Uppsala Reggaefestival 2010 (Samlat länkinlägg om hela URF 2010)

*Slutsammanfattning om URF 2011

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

You can leave a response, or trackback from your own site.

Social comments

3 Responses to “Uppsala Reggaefestival i helt ny tappning”

  1. Adia Kubrom skriver:

    Big Up my sistah!!! One Love One Heart<3!

  2. Calle skriver:

    Riktigt riktigt trist. Mycket av det som ligger bakom är ju att myndigheterna i Sverige inte vill att folk ska ha roligt utan sätter käppar i hjulet för sådana här saker hela tiden. Bilden av Sverige som ett av världens tråkigaste länder förstärks …

Leave a Reply

Loading Facebook Comments ...

No Trackbacks.

15 visitors online now
15 guests, 0 members
Max visitors today: 21 at 08:21 am UTC
This month: 30 at 10-01-2014 10:01 am UTC
This year: 92 at 01-21-2014 08:41 pm UTC
All time: 118 at 11-06-2012 10:20 pm UTC