Igår skulle jag och Mabou gå på bio. Vi hade planerat att se en speciell film, men vi råkade kolla fel på en klocka hemma som inte var omställd till sommartid och när vi var på väg att åka, upptäckte vi vårt misstag. Vi stack ändå iväg till bion i hopp om att det skulle gå någon annan film vi kunde se. Det gjorde det. Lite så där på vinst och förlust hoppade vi in på en film, laddade med popcorn och godis, strax innan filmen började.

Filmen vi såg var This must be the Place med bland andra Sean Penn. Jag måste säga att filmen är mycket märklig. Jag har så delade uppfattningar om Sean Penn som skådespelare. Filmen Colors är en av de sämsta filmer jag har sett och jag minns att jag sett någon fler film med honom som verkligen var lågvatten. Efter det så vägrade jag se hans filmer i många år, tills jag råkade se filmen I am Sam, som är en av mina absoluta favoritfilmer och som jag sett många gånger sedan!! Sean Penn´s roll i den är dessutom helt fantastisk!

Men filmen igår var minst sagt märklig. Den handlar då om en avdankad Rockmusiker vars pappa, som han inte haft någon kontakt med på 30 år, dör. Där börjar han jakten på den nazist som plågade pappan under andra världskriget. Tyvärr går filmen aldrig på djupet. Den nuddar vid många intressanta och viktiga ämnen, såsom skälet till varför han en gång slutade som rockmusiker… Men även pappans historia etc.

Tyvärr går filmen inte in i djupet och man får bara en förnimmelse av det som skett och som berättelse tycker jag inte den håller. Sean Penn spelar visserligen en rätt intressant roll och samtidigt som man retar sig på honom så intresserar rollfiguren mig också. Hans fru har också en intressant roll, men det räcker inte för att göra filmen intressant eller bra!

Märklig. Underlig. Det är de ord som poppar upp i mitt huvud när jag tänker på filmen. Nog måste det finns så många bättre berättelser att visa upp på vita duken?!!

Filmen är ingen hit, med andra ord. Däremot var det nice med en bio med min favoritson! 😉 Synd att filmen inte var bättre, bara.

Mitt betyg blir en knapp tvåa, av fem möjliga och då tycker jag ändå jag varit lite snäll…

Läs även andra bloggares åsikter om film, bio, recension, sean penn, this must be the place, uppsala,