Första Maj. Det är en sån där dag som jag tycker känns rätt ”helig”. Första Maj är arbetarnas dag. Den dag som historiskt har betytt väldigt mycket för många människor runt om i världen. I förrgår var det första Maj och jag har varit dålig på att gå alla första maj-tåg de senaste åren. De har varit mer sporadiska än regelbundna, kan man säga.

Men i år bestämde jag mig för att gå, tillsammans med min mamma. För första gången gick jag första Maj-tåget i Stockholm och det var en rätt maffig upplevelse. En gissning är att vi var några tusen människor och ett så stort tåg har jag aldrig gått i!! Vi fick vänta i timtal från när de första i tåget stegade iväg, tills det blev våran tur och även om det var trist att vänta så kändes det maffigt när vi väl promenerade iväg.

Att solen stod högt på himlen och gassade och jag var solbränd i ansiktet efter dagens slut, gjorde ju inte saken sämre, men det viktiga med dagen är att vi fann en gemenskap i politiken, med en massa budskap där vi alla kände engagemang och glädje att få delta.

Mamma är en van 1:a Maj-firare

Den samiska flaggan vajade i vinden och gladde både mig och mamma

Avslutningen i Kungsträdgården var både maffig och vacker

Läs även andra bloggares åsikter om 1:a maj, majtåg, politik, stockholm, vänsterpartiet, arbetare, arbetarklass,