Att Carola har adopterat en liten flicka från Sydafrika, tror jag knappast någon har missat vid det här laget. Först fick hon en himla massa kritik för att hon bloggade om sin adoption. Och redan där funderade jag på varför hon kritiserades? Jag läste artiklarna och krönikorna, men kunde ändå inte förstå kritiken. Sverige är fullkomligt nedlusat med en massa mammabloggar (och en hel del pappabloggar också, för den delen) där kända, okända, halvkända och en massa andra mammor bloggar om sina nyfödda barn, sina familjehemsbarn, sina guldklimpar och sina småttingar och barn ända upp till vuxen ålder, likt mig själv. Så varför så oerhört många så kallade mammabloggar? Jo, vi är många som älskar att sätta fokus på det bästa vi har. Vi är fyllda av kärlek, stolthet och en längtan att få dela med oss av detta. Man kan naturligtvis älska sina barn utan att blogga om dem, men vi är trots allt många som vill dela med oss av våra vardagstankar. Om det kan man tycka vad man vill. Det har också diskuterats i massor.
Jag tror inte storleken eller styrkan på kärlek är avhängigt om du fött dina barn själv, fostrar din partners barn, eller adopterar ett barn. Det är inte det som avgör. Däremot tror jag att de flesta som adopterar har tänkt igenom det hela väldigt mycket. Oftast för att de haft den tiden på sig, då en adoption inte är gjord i en handvändning. Sedan kan det bära eller brista i alla fall, vi har aldrig några garantier för vårt föräldraskap. Men jag kan verkligen inte förstå varför Carola skulle avstå att blogga om sitt nyligen adopterade barn. Varför ska hon ha begränsade möjligheter till tryckfriheten än vad alla vi andra morsor har?
Visst kan man kritisera bloggande mammor för att ”hänga ut” sina barn med bilder och/eller namn. Jag köper till och med en del av den kritiken, även om jag har fattat andra beslut på grund av min övertygelse (jag har skrivit om detta tidigare). Men att gå till just Carola och kritisera just henne för att hon bloggar om sin adoption, tycker jag är lite väl mycket ”sila mygg och svälja kameler”. Det finns mammor som bloggar mer provokativt om sina barn än Carola. För mig känns det som att man söker fel.
Så kom då nästa kritik (lusläser man hennes blogg för att hitta något att kritisera, eller?) riktad mot Carola: hon satte in extensions på sin 3-åriga dotter på en salong i Sydafrika. Så här skriver Carola själv om varför hon tog det beslut hon tog:
”Då dagarna började närma sig för hemresa ville jag ta henne till en Afro salong för att rådfråga dem överhuvudtaget om tex vilken kam jag borde använda, schampo, hur gör jag ev frisyrer när och om håret skulle bli något längre.. Som vilken normal mamma som helst hade gjort. Allt får man ju inte reda på från barnhemmet! Bara att hennes hår växte väldigt väldigt långsamt och är kort väldigt kort.
På salongen gav de mig olika förslag och jag frågade frisörskan Pauline om det var farligt för Zoes hår att ev göra förlängning eller ovanligt på mindre barn då jag tror Zoe hade gillat det men hon reagerade inte varnande på någon av frågorna. Utan hon satte Zoe i stolen och drog igång och visade olika varianter hur man kunde göra med en mycket förväntansfull och glad liten tjej i stolen… Zoe fick det de flesta svarta flickebarn vill ha när de är små, lockar.
Inte speciellt långt hår fick hon då det skulle klia på nacken sa Pauline och för att det oxå skulle se för lill-gammalt ut på henne.. Så hon visste vad hon gjorde! Det kändes skönt. För jag ville ju bara se vad det fanns för möjligheter. Och det finns faktiskt några stycken. Jag valde dock korkskruvarna – för de var fina! Och för att Zoe gillade dem oxå såklart!”
Många är kritiska till att en 3-åring får löshår. Jag måste säga att jag inte alls håller med. Normalt är jag inte för utseendefixering hos barn och jag har mycket svårt att förstå den Amerikanska skönhetsivern, eller ska jag kanske hellre säga skönhetshetsen, för det är så jag många gånger upplever det. Föräldrar lägger ner miljontals kronor på att få barnen att se ut på ett visst sätt och att ställa upp på skönhetstävlingar för barn, där barnen själva står och gråter av frustration och föräldrarna fortsätter att hävda att: ”Jo, men min dotter ÄLSKAR det här!!” Och alla som ser dessa TV-såpor eller på andra sätt kommer i kontakt med det här fenomenet, vill springa fram och ta det där lilla barnet under armen och bara springa iväg, så långt benen orkar, eller till närmsta sandlåda så det här lilla barnet inte ska glömma bort att hon är just ett barn med EGNA behov och önskningar.
Jag inser att den skönhetsiver som finns inte bara finns i USA, utan även här i Sverige, runt omkring oss och jag inser att det är skönhetsideal, mode och västvärldens knepiga ideal som formar oss människor, men kvinnor i synnerhet och tyvärr även barn. Jag inser också att skönhetshetsen ligger tyngre på flickor än pojkar och att vi därav har problem med skönhetsoperationer som förstör kvinnor som var vansinnigt vackra innan de la sig under kniven. Jag inser att det är det som skapat att många unga flickor mår dåligt och att bulemi och anorexi är ett samhällsproblem idag. Jag anser att fler ungdomar idag är utseendefixerade och ytliga, än de var när jag växte upp och ännu mer ytliga än när mina föräldrar växte upp, men jag tycker inte Carola har gjort något fel.
Även om vi inte lägger någon större vikt vid våra barns utseenden och även om vi älskar dem lika mycket oavsett hårlängd och även om vi tycker att samhället lägger för mycket vikt vid utseendet, så kommer vi ändå inte ifrån att de flesta av oss vill se bra ut. Vi känner oss mer väl till mods när vi känner oss fina. Det må vara ytligt och det må vara knepigt, men så fungerar vi. Vi går till frisören, sminkar oss, köper nya kläder, tränar, bantar, lockar håret, sätter upp håret, färgar det eller plattar det. Vi tar på oss smycken, handväskor och byter skor som matchar våra kläder bättre. För att vi känner oss lite finare och för att vi tycker det är roligt att bli lite fina.
Jag sminkar mig inte varje dag och när jag sminkar mig så är det oftast bara med mascara och ögonbrynspenna. Jag köper väldigt sällan kläder. Jag minns inte hur många år sedan jag var på en frisörsalong och jag bantar inte, trots att jag säkert borde det. Men jag har tre döttrar med afrohår. Jag har tre döttrar som idag är vuxna och som T-A-C-K G-O-D-E G-U-D TAR-HAND-OM S-I-T-T H-Å-R S-J-Ä-L-V-A idag!!
Som jag har slitit, kammat, borstat, flätat, rakpermanentat, lockat, skruvat, plattat dessa hår. För att inte tala om hur de har gråtit. För att håret är för kort, för krulligt, för tjockt, för svårt att kamma, för hårt att borsta…
De allra flesta Svenskar har ingen aning om hur svårskött ett afrohår är jämfört med vårat eget och nej, det går inte att jämföra med ett väldigt lockigt ”svenskt hår”!! Mina flickor ville, liksom de flesta småflickor ha långt hår och var livrädda att ”se ut som en pojke”. Så vi lät deras hår växa. Problemet är att ett afrohår inte växer neråt och blir längre, det växer uppåt, mot himlen. Ungefär som på min namne nedan, lilla Fatou, som bor i Gambia.
Här har man precis tagit ut hennes flätor och hon väntar på att en kvinna ska komma och fläta om håret på henne.
Inte nog med att håret inte växer nedåt, håret blir också väldigt svårkammat när man har så väldigt mycket lockar. Ett välskött afrohår kräver också särskilda hårkrämer som mjukar upp och gör håret mindre torrt annars ser det lätt ovårdat ut. Med alla dessa bestyr bestämde jag därför att mina två äldsta döttrar skulle få dreadlooks.
Binta och Jai med dreads när de var 3 och 1 år gamla. (Idag 23 och 21 år)
Binta med dreads, kanske 3-4 år gammal?
Även dreads innebär en del problem. Dels är det inte helt problemfritt att sköta dem, men det största problemet som jag såg det, var de fördomar som ännu finns mot dreads, men som var ännu värre för 20 år sedan. Det finns fördomar om att man inte tvättar håret när man har dreads, att det bara är ”knarkare” som bär dem, samt ligger det nära till hands för andra barn att hävda att det är bajskorvar man har i håret. Så efter några år klippte jag flickorna.
Binta 4 ½, Isatou nyfödd och Jai drygt 2 år 1993. Binta och Jai nyklippta.
Barnen var jättefina med sitt kortklippta hår, men de avskydde det verkligen!! Så vi sparade ut håret igen. Med nya tag, med nya hårkrämer, gråtande barn som inte stod ut med att kammas och inte stod ut med att ha kort hår. Dead end. Efter 5-6 års kamp med kammen, gav jag upp. Jag bodde granne med en kvinna från Kongo som jag var god vän med och barnen lekte med hennes barn. (Det är Mathilde´s mamma, Mathilde som idag dansar med Binta i Blackout) Hon brukade fläta håret på sina egna barn och ibland flätade hon även mina barns hår. När hon flätat mina barn så var de SÅ nöjda!
Så jag började träna. Jag flätade och flätade och flätade. Och till slut hade jag lärt mig att fläta håret på mina barn. Första gången Isatou fick flätor med löshår, var hon cirka två år och det var efter att ha varit hos sin farmor i Stockholm en helg och hon kom hem med flätor med lite löshår i. Så här såg hon ut då:
Isatou ca 2 år 1995, med flätat hår med löshår i.
Den bästa med när mina flickor var flätade var trots allt inte att de ”såg så söta ut”. För en mamma är barnen alltid söta, även om de skulle vara flintskalliga, men det bästa var trots allt att slippa alla dessa kampfyllda strider med barnen och kammen. Visst tar det lång tid att fläta ett hår, men det är ingenting om man då tänker att man slipper kamma det på flera veckor, kanske en månad eller två, jämfört med att strida med dem under kanske en halvtimme-timme varje dag och kanske två timmar någon gång i veckan. Flätningarna gjorde jag ofta kvällstid, så att barnen somnade medan jag flätade, så de slapp sitta stilla så länge när de hade spring i benen.
Isatou, Binta och Jai, kanske 3, 5 och 7 år gamla?
De hade förstås inte löshår jämt. För det mesta hade de vanliga, inbakade flätor (cornrows) med bara sitt eget hår. Problemet med dessa var att jag inte blev så duktig på att göra ”hårda flätor” inbakade trots mycket träning, vilket innebar att för det mesta var de bara fina under några dagar och sedan var det bara att börja om. Våra Söndagkvällar brukade gå åt till långbad och sedan timtals av hårfixning. Och då pratar jag nu om deras ”NATURLIGA” hår!! Men särskilt inför sommarlovet var det vanligt att jag flätade deras hår med löshår. Dels för att de ville känna sig fina inför skolavslutningar, men framför allt för att sommaren innebar mycket bad och sol och då var det också väldigt praktiskt att ha flätor på barnen.
När flickorna blev lite större började jag att 1-2 ggr / år rakpermanenta deras hår med rakpermanent för afro-barn-hår. Jag var verkligen ledsen över att permanenta bort deras lockar, men deras hår hade växt och blivit ganska långt (läs högt) och de vägrade verkligen klippa av det. Barnen var lyckliga över det raka håret och jag sörjde det, samtidigt som jag såg att det verkligen underlättade. Särskilt för Jai som var särskilt håröm och sprang och gömde sig under sängar och soffor och i garderober så snart hon insåg att det var dags för kammen. Med rakpermanentat hår stod hon ut med att bli kammad. Det fanns också andra problem i mitt föräldraskap med barnen som gjorde att jag drog en lättnadens suck när jag hittat en praktisk lösning på deras hårproblem och som gjorde att jag kunde lägga mer tid på annat än att bråka med dem om håret.
Idag finns det fler produkter för afrohår på barn. Det finns också mer naturliga produkter. Det är bra. Det är förstås svårare för en kvinna utan afrohår att lära sig hur man ska sköta det på ett smidiga och bra sätt. Rakpermanenten känner jag idag och jag tycker det var tråkigt att behöva ta till, men jag är inte säker, kanske skulle jag göra samma sak idag?
Jag läser om kritiken mot Carola på en massa olika ställen. Jag tycker Mocha Mama har ett bra inlägg, även om vi har olika uppfattning om det här. Hon skriver bland annat:
”This is not a cultural thing, since kids in Africa barely us
hairpieces like that. It´s more an western countries thing. A way of imitating the caucasionkids hair, learning our kids to crave for something they was not born with. AndFor the same reason we use relaxer on our hair to get that bouncing and sleek feeling.”
Jag känner väl inte riktigt att jag håller med där. Det går inte att förneka att det finns ett ideal till västvärldens fördel, men jag tycker inte håruppsättningar mer generellt på afrohår är särskilt fokuserat på Västvärldens ideal. Jo, kanske här i västvärlden, men inte i Gambia i alla fall. Där är det väldigt vanligt att kvinnor använder stora ”afroperuker” eller flätar/syr in löshår med mycket lockar. Det är i och för sig vanligt att man syr in hår som är platt också, men det där har med tillfälliga moden att göra. Nu vet jag inte hur det är i Kenya eller många andra Afrikanska länder, då jag inte varit där. Jag har många Afrikanska vänner från både Kenya, Tanzania, Sydafrika och från alla möjliga länder i Afrika, men jag tror inte vi har diskuterat just den här frågan om när det passar att barn får löshår. I Gambia vet jag definitivt att föräldrar använder löshår på barn, särskilt vid stora högtider och familjefester.
Jag tycker inte det är konstigare att kvinnor i vissa Afrikanska länder rakpermanentar håret, än att många av oss i olika Europeiska länder gör lockpermanenter. Lady Dahmer går så långt att hon jämför löshåret med hudblekning för att uppnå ett västerländskt ideal. Jag tycker inte det är någon bra jämförelse, då hudblekning har visat sig kunna orsaka hudskador och till och med är förbjudet i vissa Afrikanska länder (Senegal, till exempel). Att på andra sätt göra huden ljusare (till exempel genom att använda ett ljust puder) tycker jag kan jämföras med att vi vita använder brunkräm, mörkt puder eller solar solarium (som ju också kan bidra till hudcancer och inte heller är ofarligt).
Mocha Mama skriver vidare:
”I´ve never seen a black mama putting this much hair on a three year old girl.”
Det har jag. Många gånger och tycker inte det är särskilt ovanligt, ens. Jag letade fram en bild från min näst senaste resa i Gambia där jag och barnen besökte en skola (barnens kusinbarns skola) och när jag tittade på bilden, var det lätt att avgöra vilka av barnen som med största sannolikhet använder löshår. Jag har försökt dölja ansiktena, men där jag ser att löshår har använts har jag gjort ett rött kryss och på de flickor det ser ut som om inte löshår använts, har jag satt ett blått kryss:
Av elva flickor, har troligen minst 4 löshår och 7 har det troligen inte. I en vanlig skolklass, inte i ett rikt område alls, utan där man sitter på träbänkar med skrivböckerna i knä, en vanlig vardag när det inte nyligen har firats en stor högtid.
Nu är inte just dessa barn 2-3 år och jag tycker inte det är så vanligt att jag ser det i Gambia heller, men det menar de jag har pratat med i går kväll att det handlar mer om ekonomiska resurser än om att man generellt är emot det. Här i Sverige är det dock vanligare även på mindre barn, även om man oftast är mer sparsam på löshåret, då det skulle se lite konstigt ut på en tvååring med löshår ner till rumpan.
Löshår på barn är i alla fall vanligare bland folk i vissa Afrikanska länder, än det är här i Sverige. Även på vuxna är det stor skillnad, även om det är en annan sak. Men i ett samhälle där så många vuxna använder löshår och peruker, är det kanske inte så konstigt att man har en annan syn på det generellt sätt?
Det här är en på konsert i Afrika och jag kan lova att SAMTLIGA kvinnor du ser i bild har peruk eller någon form av löshår!!
Binta, Jai och Isa på en skolavslutning, alla tre med löshår. Här är de gissningsvis ca: 8, 6 och 4 år gamla.
En annan sak som slår mig i den här debatten är dels att jag inte tror Carola hade blivit lika kritiserad om hon hade varit en man. Jag tror inte heller att hon blivit lika kritiserad om hon hade gått till frisören med en pojke. Ja, då kanske du som läser tänker att killar har ju inte löshår och det har de förstås inte, men sedan min son var mycket liten brukar hans pappa ta med honom till en frisör som rakar honom i olika frisyrer och som också brukar raka in ett mönster i frisyren. Jag har aldrig hört någon kritisera detta. Att ha ett mönster i hårbotten är ju knappast naturligt det heller.
Sonen Mabou, då ca: 4 år med sin pappa hos Afrofrisör i Stockholm.
Mabou med inrakat Nike-märke i huvudet
Faktum är att det faktiskt hänt ibland att Mabou blivit lite rispad i huvudet av rakbladet när man gjort denna typ av märken. Inte mycket, men en liten rispa. Frågan är om det inte är större ”risk” att ett barn kan skadas av det än när man flätar in eller syr in löshår?
När jag tittar på bilder på Carola´s dotter Zoe tycker jag inte att det ser extremt ut på något sätt!! Tvärt om är det varken långt hår eller särskilt rakt. Det är mycket hår. Ja. Man min äldsta dotter (Binta) hade otroligt mycket hår när hon var liten. Om hon hade haft samma frisyr och med stora lockar, så är jag säker på att hon sett ungefär likadan ut, med bara sitt eget hår. Om jag skulle springa på Carola´s dotter på stan, så skulle jag inte tänka: ”Oj, vad massa extensions hon har!” Jag tycker därför att debatten har blivit väl uppskruvad.
Här är en bild på Jai när hon var kanske 4-5 år. Inte helt olik Zoe´s frisyr, kanske? Och då var det bara hennes eget hår också.
Däremot tycker jag det är bra att man diskuterar det här med barn, skönhetsideal och hur vi lägger värderingar på våra barn. Jag hade kanske tagit helt andra beslut om mina barns hår idag, än vad jag gjorde när de var små och framför allt hade jag haft fler alternativa produkter att tillgå. Man kan ju vända på steken också, när man diskuterar att lägga ner tid på barns skönhet. Med en ”enkel” lösning, så som fläta in löshår på barnet, så har du mer tid att göra annat med det, som inte innefattar skönhetshets. Mer tid till barnlek, mer tid till kvalitetstid.
Jag tycker att det var bra att Carola gick till en salong och rådfrågade. Det tycker jag tyder på öppenhet inför de nya saker hon står inför och att hon tar ansvar. Med hennes plånbok hade jag nog också gått till salonger med mina barn när de var små. Nu var jag i stället hänvisad till Afrikanska släktingar, vänner och mina egna erfarenheter av mina barn. Det var kanske inte så tokigt det heller?
Hur ser mina barn på detta med hårprodukter idag?
Binta (23): Hon ändrar sitt hår hela tiden, dels tycker hon om att vara ombytlig, men eftersom hon är artist så är nog det den främsta anledningen till att hon förändrar sitt hår ofta. I Sverige har hon specifika frisörer hon går till och när hon är på Jamaica uppkommer oftast de galnaste frisyrerna och de gör hon också hos frisörer. Ibland färgar hon håret själv i Sverige. Binta är nog den av mina barn som lägger ner mest tid på sitt utseende, men hon är nog ett av barnen som ändå är minst ytlig, möjligen på delad plats med Isatou.
Jai (21): Jai har nästan alltid sitt hår naturligt. Ibland syr hon in hår, men det är inte så ofta. När vi var i Gambia förr-förra gången så flätade hon cornrows, med bara sitt eget hår, men det är sällan det sker. Jai kanske är den som är mest ytlig av mina flickor idag, detta inte sagt med någon negativ aspekt, men hon är nog ändå den som ägnar minst tid till sitt hår, gissar jag.
Isatou (snart 19): Har nyligen börjat färga sitt hår ibland. Just nu är det rött. För det mesta så har hon bara sitt vanliga hår, men ibland syr hon in löshår. Ofta har hon cornrows på sidorna, utan löshår. Isatou ägnar sig inte särskilt mycket åt sitt hår till vardags.
Jag vill gärna höra vad föräldrar till andra barn med afrohår tycker, både för- och emot!
Media:
SVT har debatterat detta i Debatt
Aftonbladet skriver också om ämnet HÄR och HÄR!
Bloggat:
Läs även andra bloggares åsikter om carola, carola häggkvist, zoe, adoption, hårförlängning, inflätat, extentions, hairextentions, debatt, sydafrika, kritik, afrohår, löshår, flätor, ytlighet, utseende, skönhet, skönhetsfixering,
Du sammanfattar min åsikt här: ”Jag tycker att det var bra att Carola gick till en salong och rådfrågade. Det tycker jag tyder på öppenhet inför de nya saker hon står inför och att hon tar ansvar. Med hennes plånbok hade jag nog också gått till salonger med mina barn när de var små. ”
Alltså, adopterar man en afrikansk flicka så är det väl nästan en förutsättning för att undvika stora problem, att man som förälder är intresserad av hårskötsel, frisyrer och hårvård. Och vänjer barnet tidigt med att nån håller på med håret.
Det är framför allt en praktisk fråga, -men även en fråga om kärlek till barnet.
Den smartaste afrosalongen i Stockholm skickar såklart en inbjudan till Carola och Zoe 🙂
Sen är det en annan fråga att ta ställning till om det är rätt eller fel att sätta löshår på ett så litet barn, men har man inte kunskap om afrohår eller vad det innebär i forma av skötseltid så ska man vara tyst.
Okunniga personer som reagerar som att Carola skulle ha satt lösögonfransar och makeup på flickan. Irriterande!
Själv tycker jag inte ens att Carola kommer i närheten av ovanligt extrema afroamerikanska mammor man kan se på internet som sätter långa lacefronts som når ner till midjan på 1 månaders bebisar!
http://hellobeautiful.com/697202/wtf-mother-puts-lace-front-on-baby/
Varför kritiserar man isof inte araber och latinos här i Sverige då som piercar sina nyfödda flickors örsnibbar om man nu ska kritisera föräldrar för utseendefixering???
Det är inte kul för flickor att bli kallad ”pojke” för att de har kort afro… Det förekommer tyvärr. Barn är grymma och ärliga.
Samtidigt Fatou, så är jag säker på att du har sett kvinnor/ flickor både här i Sverige och i Gambia som har fått skador (höjt hårfäste) av permanenter som är för starka eller som har suttit i för länge.
Och där håret har ramlat av/ brutits av samma skäl.
Det krävs kunskap och noggrannhet och bra produkter för att det inte ska bli fel med rakpermanent verkar det som.
Och barn-afroschampoo, balsam och hårkrämer som man köper här i Sverige är importerat och innehåller parabener som påverkar pojkars könshormoner! 🙁
Parabener är förbjudet i svensktillverkade barnprodukter.
När jag väntade min son så bestämde jag att ingen skulle kunna se på hans hår om han har en svensk eller eller afrikansk mamma.
-Det löftet har jag ju inte kunna hålla kan jag säga…! 😛
Fructis balsam fungerar bra för min sons hår och gör att det ser ok ut trots att han badar på badhuset ofta.
Jag gick fram till en tonåring med fint afrohår och frågade hur han skötte det för att få det så fint och han sa att han tvättar och kammar håret ofta, men bara med balsam, inte schampoo.
Min son börjar bli stor (9år) och vill att jag låter bli hans hår. Jag låter honom ha det långt (på prov nu) om han tvättar och sköter sitt hår, så det inte ser ovårdat ut.
Jag har fått många tips från den här bloggen, som är mycket inne på giftfria produkter:
http://loveyourcurls.blogg.se/2011/may/till-alla-mammor-och-pappor-med-barn-med-afro.html
http://loveyourcurls.blogg.se/2011/may/tips-till-mammor-och-pappor.html
Tack för din långa och tänkvärda kommentar!! Jag såg bilden med lilla bebisen med peruk och den var verkligen inte nice på något sätt. DÄR kan man snacka om att ”take it too far”! Jag tycker Carola verkar väldigt kärleksfull och omsorgsfull över sitt barn, även om jag kan hålla med om kritiken att hon verkar vara ganska fixerad på det här med söt/prinsessa/docka, men det finns det en massa mammor som är. Jag tycker dock inte att löshåret var beviset för det, utan annat. För övrigt har jag inte så mycket till övers för Carola. Varken till eller från, men just den kritik som varit sedan hon adopterade, tycker jag känns både obefogad och som om man bestämt sig för att ”sätta dit henne” eller i alla fall ”felsöka på henne”! Det tycker jag är trist. Nej, jag har inte sett hårfästen flyttas på grund av permanenter, däremot är det rätt vanligt när man har väldigt långa dreadlooks, då de blir tunga och tyngden ofta drar hårfästet bakåt. När jag brukade permanenta flickornas hår så stod det max var tredje månad, men jag brukade försöka dra ut på det så långt som möjligt och göra det högst 2 ggr /år. Jag brukade då använda en barnpermanent som hette ”Just for me” och senare ”African Pride”. Lycka till med sonens hår och tack för länkar (har länkat dem tidigare i min blogg också!) 🙂
Tänkte på en till sak du skrev: ”När jag väntade min son så bestämde jag att ingen skulle kunna se på hans hår om han har en svensk eller eller afrikansk mamma.
-Det löftet har jag ju inte kunna hålla kan jag säga…! :P”
Jag tror att alla vuxna innan eller när de precis har fått barn har en massa ideér och föreställningar om hur man ska göra olika saker som förälder, men jag tror de flesta av oss märker rätt snart att det vi trott och hur det blir sällan överensstämmer. 😉
araber och latinos som piercar sina barns oron???jag ar inte arab eller latina, MEN i mina hemlander piercas barn ocksa tidigt..jag piercade min dotter nar hon var 6 veckor gammal…
till fatou…bra att du gjorde detta inlagget…jag sjalv har varit i afrikanska lander och dar har nastan alla sma barn precis som du skriver loshar, for att inte tala om att alla kvinnorna har det och i de landerna kostar loshar inte mkt sa jag har aven sett manga fattiga ha det..aven om jag anda tycker det ar valdigt trakigt att man gor det pa sina dottrar for manga tjejer blir da som beroende av det hela livet och tycker de ar fula utan sina olika loshar..
sen ar folk bra pa kritisera men ingen tanker ju pa att ALLA kvinliga kandisar har det, inte bara afro kandisar som beyonce, utan jennifer lopez, brittney spears m.m…varfor kritiserar ingen dom???
Ja, jag håller med dig om att öronpiercingar är vanliga i väldigt många länder, på väldigt små barn.
Jag kan också hålla med dig om att det är lite tråkigt att många blir ”beroende” av löshår, men det stämmer inte så mycket på mina barn i alla fall, eftersom att i alla fall två av tre väldigt sällan har löshår.
När det gäller att kritisera artisterna, så tror jag inte det var Carola´s extentions man kritiserar, utan jag uppfattar det som är det är att hon sätter i dem på sitt barn som är så pass liten. Tack för din kommentar!
PS. Vad fina bilder på dina barn 🙂
Tack! 😀
Har inga barn med afrohår, men tycker ungefär som du.
Hade det varit någon annan än Carola som gjort det där, så hade nog ingen reagerat.
Har du sett min tävling förresten?
Ni ser väl förstås knappt någon mygg i Uppsala förstås, men den här är ju bra att ha om man är på utflykt också. – Eller att ge bort i present. 🙂
Ta chansen att vinna du också! http://karin.hermansro.se/2012/05/04/bloggtvlingvinn-en-portabel-myggavvisare-frn-myggfri-nu/
Ja, det var nog just att det var hon! Har inte så mycket behov av myggmedel, men kanske någon av mina läsare är intresserade?! Tack för tipset! 🙂
Bra skrivet!!Vackra barn!!
Tack! 🙂
Mecka: Araber, latinos, kurder, iranier, gambianer, spanjorer, ugandier, pakistanier, indier… ska jag fortsätta räkna upp alla? 🙂
För många svenskar känns det lite konstigt med öronpiercingar på bebisar och ”toddlers.”
Man är rädd att barnen ska fastna med örhänget och skada sin örsnibb. -Som en dagisfröken sa.
Att det är bättre att vänta till flickan är stor nog att börja tjata om örhängen själv.
Och andra tycker att det är för tidigt av andra skäl. Till exempel att man tycker att örhängen är ett kvinnligt attribut, som inte passar för bebisar.
Precis som många svenska reagerar mot beby-parfymer/ cologner som är vanligt i andra länder.
Jag har många kompisar som piercat sina flickor i bebisålder. Det är deras beslut och det får man respektera. Det är ju inte omskärelse vi pratar om.
Det finns inget rätt eller fel. (Så länge man inte har nickelörhängen) Bara olika åsikter.
Nu kommer vi in på en HELT annan sak, men jag förstår vad du menar med örhängen, men jag måste säga att jag har en annan infallsvinkel på det med örhängen. Jag har gjort hål i öronen på mina barn mellan 4 mån-8 år och fick jag ett barn idag, så skulle jag göra hål på det barnet när hon var så liten som möjligt. Det var de barn som var minst, som också slapp problem med öronen. När de är så små, så pillar de inte och leker en massa så de får sand och smuts och därmed risk för infektioner i öronen. Jag vet att många är emot det, men det är inte jag och det beror på den erfarenhet jag fått av detta med att ta hål på barn. Sen kan man förstås fråga hur ”viktigt” det är att små barn har hål i öronen, men som sagt, i många länder är det en självklarhet, medan det inte är det här i Sverige.
ledsen att gora dig besviken, MEN jag har 2 soner och bada omskardes nar de var 3 veckor gamla..detta inte heller for att jag ar latina eller arab, men for att jag ar praktiserande muslim
Fatou: Ja, det blir inte alltid som man trodde och planerade. Brukar tänka på det när man hör åsikter om barn och föräldraskap av de som inte har fått några barn än.
Då tänker jag ”vänta bara” 😉
Jag praktiserade på en afrosalong och där fick jag höra en massa om hår (och en massa om sex och skvaller 🙂 )och jag tror det var där jag hörde det om att permanent kan ”bränna bort” håret så det inte växer ut igen. Kanske det inte stämmer. Hårafall kan ju ha medicinska orsaker.
En kompis dotter fick problem efter sin senaste permanent. Håret gick av till 1 cm längd.
Men det var kanske för tätt mellan permanenterna…
Jag håller med hon som skrev att ”om det var nån annan än Carola så hade säkert ingen brytt sig”
Så är det nog.
Jag vågar inte säga att det inte är sant eller inte har skett, men jag har inte sett något exempel på det själv. Kanske har de rätt i salongen (vad spännande praktik, förresten!)? Men jag vet en kvinna som gjorde rakpermanent och tappade hår (som kom tillbaka) men hon hade haft det i mer än dubbla tiden och det har hänt flera av mina kompisar när de permanentat med lockar eller färgat håret också, så frågan är om det beror på fel användning eller på permanenten i sig? Sen vet man förstås att alla permanenter och färgningar på håret innebär viss risk för håret, då det är så starka kemikalier!
Jai hade en rakpermanent och sedan färgade min kompis håret på henne (bara lite slingor) när hon var i tidiga tonåren och hennes hår gick av på flera ställen, så hon fick klippa ner hela håret till 1 cm, men jag är övertygad om att det berodde på att håret utsattes två gånger på kort tid för så starka vätskor, när man egentligen ska vänta minst 3 månader med att behandla håret med starka vätskor när man redan gjort det. Jai grät och grannpojken ”gjorde slut” och hon hävdade bestämt att det var för att hon fått klippa håret…! 😉 Det var en dyr läxa, men jag kan inte kritisera varken färgningen eller permanenten för det, utan oss vuxna som gav vika för en ung tjejs önskan, utan att tänka oss för ordentligt!
det om rakpermanenten har du ratt i fatou..jag sjalv var idiot en gang och skulle gora rakpermanent pa mig sjalv..jag har inte afrohar men tjockt och volymlockar…jag lat det vara i 3 min for mycket..hela mitt har slets av och haret som var kvar pa huvudet var hlt sonderbrant sa det sag ut som svinto i nagra ar..det sag hemskt ut sa det galler att bade kopa en produkt som passar ens hartyp och vara mkt forsiktig med verkningstiden. idag ar jag stolt over mitt har..hellre har jag tjockt har med lockar an tunt och spikrakt..vill jag ha det rakt kan jag alltid platta det -)
Oj vilket långt inlägg – och vilket engagemang! 😀 Jag har egentligen inte så många åsikter i frågan, men tycker att det var klokt av Carola att be om råd, det kan ju vara knepigt med afrohår om man inte är van. Själv minns jag att min kompis från Eritrea började ryka i håret – när vi bastade… Ja, det slutade bra och vi skrattade som tokar, men ingen av oss hade tänkt på detta med torrt afrohår i bastun…
För övrig, betalade Mabou reklamskatt med Nike-märket? 😉 Jädrigt snygg var det, if you ask me!!!
När ska du få ordning på kommenterande hos WP? Är du bannlyst eller? 😉
Kram pårej!
Ja, det blev ofantligt långt!! Det gick liksom inte att sluta skriva, när jag väl börjat! 🙂 Haha, ja rykande hår i bastun har jag aldrig hört, men det förvånar mig inte.
Jag gillade också Nike-märket, när det begav sig. Fast han kunde inte uttala det. Han sa alltid till frisören: ”Ja jill ha majkmäjke” 😀
Ja, jag verkar vara bannlyst på WP, tyvärr. Ska se om jag orkar ta tag i en ordentlig utredning framöver…! 😉
Fatou: Haha vilken tragisk dramatik (grannpojken gjorde slut pga håret! <3
Minns en kompis som ångrade att hon gav vika för den massiva tjat-offensiven om permanent från sin dotter…
– Det var hennes flickas hår som gick av så kort att det var nästan omöjligt att fläta sen.
Men man måste vara övermänsklig för att orka stå emot övermänskliga tjatattacker…
Oj, vilket härligt engagerat inlägg ! Carola gjorde helt rätt när hon frågade om skötseln av sitt barns hår . Och bara för att det är Carola så får hon massiv kritk. För vad hon än gör liksom 🙁
Jag har en rysk mamma och hon fick hål i öronen som litet barn och jag med . Har haft det sedan liten pyttis .
Vackra barn du har !
Jag håller med dig om att kritiken nog blev väldigt start just för att det är Carola. Men sedan tror jag också traditionellt att vi har en annan syn på löshår än i många andra länder. Jag tror vi gärna drar allt ”onaturligt” lite över en kam. Typ lösnaglar, bröstförstoringar, botox i läpparna och löshår! 😉
Mecka: jag menade omskärelse på FLICKOR doh… 🙂
Fatou: Ska sluta prata om örhängen nu 🙂 Men det är säkert en poäng i det ni säger om att ta hål tidigt, stora delar av världen gör ju det 🙂
Men själv är jag nog väldigt traditionellt svensk i den frågan.
Jag tycker bebisflickor (och pojkar) är alldeles perfekta och vackra och luktar god nybadad bebislukt utan att man måste pimpa dem med örhängen eller parfymera dem 😉
Men jag respekterar era åsikter. Det är ju inget som är skadligt eller farligt.
– Precis som baby Zoes extensions! 🙂
Det är ju värre med föräldrar som inte bryr sig om att pyssla om bebisarna.
Jag förstår vad du menar och jag respekterar även din åsikt, även om man kan dofta på en nybadad bebis, även med örhängen! 😉 Haha… Nej, jag vet vad du menar!
Pingback: Afro v/s Löshår | Tonårsmorsa – Fatou
Intressant – jag lärde mig mycket på att läsa detta. Min spontana känsla var också att det var oerhört överdrivet.
Med samma argument som används mot Carola kan du kritisera den mamma som målar sin unges naglar eller färgar en röd slinga.
Ja, jag är helt enig med dig, Svava! Roligt att du lärde dig något av inlägget också! 🙂
Hallå!
Lite väl sent i debatten men tack för att du skrev detta. Jag som själv är mulatt har genomlevt allt helsike du har beskrivit med afrohår. Önskar så att min mor (eller far förvisso) hade brytt sig om att ta reda på lite mer om hur mitt hår skulle skötas. Nu fanns det nog inte några Afro-salonger alls i Sverige i slutet av 70 talet men något hade man kanske kunnat gjort. I nian rakpermanetade jag mig för första gången och på den vägen är det. Än idag vid 46 år ifrågasätts det varför jag gör det och visst det sliter på håret liksom toning men hellre det än att vara en gråhårig Afro! Det är inget alternativ.
Något som jag alltid har retat mig på är att vi strävar efter västerländska ideal! Gör vi? Det säger man aldrig då de vita solar och permanentar sina hår, att de vill vara svarta! För det är tydligen helt osannolikt. Vi vill väl alla ha nåt som vi inte har utan att man måste lägga en värdering i det.
Idag har jag två döttrar i övre tonåren med bra hår, så som jag ser det, men den ena har fått Alopeci och då inser jag helt plötsligt att det faktiskt bara handlar om hår, hon tar det med jämnmod och jag försöker jag med. Det blir också löshår men med den skillnad att det inte finns något att fästa det i….en lång historia. Den andra är den enda av oss som har vackert hår men är hon nöjd då..skulle inte tro det, och så är det nog för oss alla.
Tack för det du skrev, jag måste säga att jag själv hajade till när jag läste om Carola (som för övrigt är min stora idol) men nu har du ökat min förståelse och jag hade själv varit himlastormande lycklig om min mor hade satt löshår i mitt hår då jag var ung!
Tack för din fina kommentar! Jag är jätteledsen för det med din dotter och förstår att det måste vara jättejobbigt för henne och er alla. Jag är helt enig med dig när det gäller det här med att eftersträva västerländska ideal. Ingen pratar om det när vi vita solar, använder brun utan sol, lägger på brunkräm, förstorar läppar och permanentar sina hår! För att inte tala om att blondiner färgar håret mörkt. Jag tror på något sätt att många kvinnor helt enkelt trivs med att förändra sitt utseende ibland (talar här utifrån mig själv). Det är kul att ändra sitt utseende ibland. Precis som det är kul att köpa nya kläder ibland. Ibland vill jag ha rakt hår, ibland lockigt, ibland mörkt, ibland rött och ibland blont, ibland kort och ibland långt. Framför allt så tror jag som du skriver att vi kvinnor kan vara missnöjda med det vi INTE har. Till exempel vi som är korta vill gärna vara långa, de som är långa vill gärna vara lite kortare etc.
Jag har verkligen kämpat, slitit och gråtit blod över mina döttrars hår, även om det många gånger också skapade en gemenskap och vi hade roligt också, så handlar det om mycket, mycket arbete och det är mitt främsta skäl till att lovorda löshår och andra produkter för afrohår, men allra mest stolt känner jag mig när mina nu vuxna döttrar lärt sig älska och ta hand om sitt afro! 😀
Hej Fatou! Hmmm jag uppfattade att kritiken var mer inriktad på att hon var så utelämnade och inte gav en lugn stund för de två, vilket många föräldrar som adopterat gav utryck som A och O att det även det som rekommenderas från adoptivförbundet då det faktiskt är en stor upplevelse för båda om inte mycket större för barnet. Jag har upplev hur det är att adoptera då min sambos två små syskon är adopterade. Den ena från bebis stadie och den andra i samma ålder som Zoe. Därför reflekterar man på ett annat sätt. Mycket av kritiken som psykologen Eva R kom ut med håller jag med om. Visst är det många som bloggar om livet som mamma och pappa och många vill stolt vissa upp sin små skatt, men man ska inte låta det komma förre ett barns välmående. jag tror ilskan också handlar om ifall Zoe vågat vägra timmar i frisörstolen? Hade Zoe vågat vägra hårförlägning i sann ”trots” anda, som ju är ganska vanligt hos barn i den åldern? Minns själv som barn att jag inte alls ville sitta länge och fixa håret och då snackar vi om några rader inbakat. Ett adopterat barn har andra svårigheter än ett biologiskt barn och har upplevt många förluster i sitt liv. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg.
Förlusterna av den biologiska mamman, förlusten av eventuell värdfamilj, förlusten av eventuellt barnhem kan göra barnet jätteanpassningsbart till vuxenvärlden, en överlevnadsinstinkt för barnet i strävan att bli omhändertaget och älskat. Barnet kan alltså omedvetet ha en känsla att man bara bli älskat om man är ett snällt och glatt barn, att man finns till för föräldrarnas skull, att man ska vara tacksam osv osv osv. Det här kan skapa ytterligare sorg hos barnet, att inte kunna grunda i en relation. Att inte vara i den känslan att man är villkorslöst älskat.
Löshåret är inte problemet. Jag tycker att vi brister i vårt omdöme som föräldrar då man flätar i löshår på ett litet barn. Det är ju hos oss ansvaret ligger i att kunna lära barnen att de duger som de är. Du skriver att skönhetshetsen ligger tyngre på flickor än pojkar och att vi därav har problem med skönhetsoperationer som förstör kvinnor som var vansinnigt vackra innan de la sig under… Ja men det är faktiskt vi kvinnor som förr över detta till våra små flickor, Zoe är säkert hur sött som helst i hennes korta hår hon hade innan. Men då valde Carola att inte ens visa hennes ansikte??? Och håret hade hon alltid gömd i någon duk.
Flätor med löshår är hur fint som helst och jag tycker inte att det är problematiskt att större barn samt vuxna använder det. Men nu snackar vi om väldigt små barn. Att fläta är inte smärtfri direkt speciellt om man har så kort hår som Zoe, då krävs det att man drar i extra för att det ska sitta i och smärtan efteråt är som alltid värst. Alla snackar om att afro håret ska flätas men det som det inte pratas mycket om är att det faktiskt finns många nackdelar med flätor exempelvis Håravfall, ömma hårbotten, hög hårfästet samt att det sliter extremt mycket på håret speciellt då många har i det för länge eller att man bara flätar i löshåret jämt utan någon behandling. Något av det kan man bland annat se på bilden lilla Fatous hår, hårfästet är slitet och skadat. Menar absolut inget illa men så blir oftast vårt hår då föräldrarna som du även skriver här tar ur och flätar om håret.
Jag har själv besökt Gambia 3 gånger och min erfarenhet är att majoriteten av barn där inte har i löshår. De som hade i löshår var lite äldre skolbarn. Och vad jag kunde se hade barn absolut ingen Zoe frisyr med hår över hela ansiktet. De flesta hade olika frisyrer i inbakat, eller några få rastas som bilden på Isatou hade då hon var två år, då detta enligt mig är väldigt enkla. När jag var där under tobaski såg man mer avancerade frisyrer på småbarn men även då väldigt mycket inbakat eller uppsatt hår med någon hårsvans i löshår. Kvinnor däremot var hur häftiga som helst i deras frisyrer. I Kenya är löshåret inte lika utbrett som i Gambia, och knappt på barn. Anledning till att det är ytters få barn som har löshår i Kenya beror dels på att det är förbjudet att ha det i skolan och då snackar vi om småbarn och på grundskola nivå, från högstadiet och uppåt tror jag inte det är lika strängt med det. (ska kolla upp det). Detta har i sin tur lett till att många förderar att trixa med sitt egna hår.
I de flesta länder i Afrika är löshår på barn inte så accepterat inte på grund av att det något dåligt eller fult, men mer för att det inte är bra att börja med det på små barn. Jag tycker att bilden som du lagt upp talar för sig självt då de flickorna som har flätat rasta är faktiskt mycket äldre. Det är mer accepterat att barn i västvärlden har mycket löshår eftersom det blivit till en norm och det är klart att man vill efterlikna den vita kvinnan då alla frisyrer som skapas liknar just de, all mode utgår ifrån den vita kvinnan. Även i Gambia, Kenya och säkert i andra afrikanska länder så vill man just uppnå detta. Och så småningom kommer Europas svarta befolkning vara där USA är nu. Måste bara nämnas att det är många i USA som jobbar mot den här trenden.
Sorgligt nog men det inpräntande ”vitt kvinna” idealet har ett starkt fäste och just att LD tar upp det här med hudblekning tycker jag är ett bra exempel på hur vissa inte bara svarta kvinnor men även många asiatiska kvinnor med mörkare hudfärg är beredda att gå långt för att uppnå just det idealet. Tycker att en del kommentarer både här och på andra ställen är snedvridna då många pga okunskap bara borstar av sig detta med ursäkter som att det är ”kultur” herregud den som kan bevisa att flätor på små barn i Afrika är kultur vore revolutionerande. Förstår att även många tycker det okej, då de inte är insatta och vet faktiskt inget om Afro hår.
Det här med håret påverkar otroligt mycket, de flesta svarta barn drömmer om att få ha ”rakt svenskt hår” vet det av egen erfarenhet också. Som liten förstod jag inte varför mitt hår var så olika från andra. Jag kunde till exempel inte riktigt förstå varför mitt hår inte gick att sätta upp i en lika fin tofs efter simningen med skolan. Jag glömmer aldrig blickarna av förvåningen, från både barn och fröknar som bara skaka på huvudet och tyckte att det var det märkligaste de sett. Samtidigt som andra barn stod under hårfönen och borstade sina hår som föll fritt och flög åt alla håll och som då i mina ögon såg hur fint ut som helst, kunde jag bara sätta mig i ett hörn och grät. Hade fröknarna då haft ett hum om afro hår, kanske jag hade stolt kunnat bära upp mitt hår ändå och inte behövt känna mig som ett ”miffo”. Många svarta barn går säkert igenom liknande händelse, vissa kanske till och med avstår helt från att simma i skolan och vissa upplever värre saker som mobbing.
Att nästan dagligen behöva svara på frågor om sitt hår är inte heller kul för ett barn. Men det är också något som pågår dagligen även för vuxna då folk oftast tittar konstigt på ens hår, ställer massa konstiga frågor om ens hår som exempelvis; kan du tvätta håret eller kommentarer som att håret känns som svamp, svinto osv, att ens hår ser konstig ut likväl de som ojar sig för ens frisyrer eller flätor osv…
Mitt argument är att istället för att försvara löshåret borde vi inrikta oss på det som jag tycker är det väsentliga i den här debatten nämligen samhällssynen. Att leva i minioritet har en enorm påverkan och därför tycker jag också att det är extremt viktigt att vi föräldrar med svarta barn ska börja i tidigt ålder med att stolt vissa upp våra barns afro, att det ska vara normen och inte löshåret.
Nu blev det en hel del att läsa hahah, men väldigt kul att hitta till din blogg.
Hej Mocha mama och tack för ditt långa, välskrivna inlägg. Jag är mitt uppe i debatten om sexturism i Gambia och har lite svårt att ”ramla tillbaka” på och fokusera på denna debatt igen! Hoppas du förstås! 🙂 Du har helt klart många poänger och detta runt adoption håller jag med dig att det är speciellt känsligt! När det gäller förbud mot löshår i skolor i Afrika, så fick jag så sent som härom dagen veta att samma sak har skett i Gambia. Jag är lite nyfiken på den debatten i Gambia och har sökt med ljus och lykta på nätet, utan att finna någon information, men ska försöka hinna grotta mig lite djupare i det när tid och möjlighet ges! Skrev om det lite i förrgår: http://fatou.se/2012/05/14/afro-vs-loshar/
När det gäller västerländska ideal är jag inte så säker på att det gäller just det, som jag skrev i kommentaren ovan: ”Jag är helt enig med dig när det gäller det här med att eftersträva västerländska ideal. Ingen pratar om det när vi vita solar, använder brun utan sol, lägger på brunkräm, förstorar läppar och permanentar sina hår! För att inte tala om att blondiner färgar håret mörkt. Jag tror på något sätt att många kvinnor helt enkelt trivs med att förändra sitt utseende ibland (talar här utifrån mig själv). Det är kul att ändra sitt utseende ibland. Precis som det är kul att köpa nya kläder ibland. Ibland vill jag ha rakt hår, ibland lockigt, ibland mörkt, ibland rött och ibland blont, ibland kort och ibland långt. Framför allt så tror jag som du skriver att vi kvinnor kan vara missnöjda med det vi INTE har. Till exempel vi som är korta vill gärna vara långa, de som är långa vill gärna vara lite kortare etc.”
Men det finns säkert en hel del andra förklaringar till det också. Men generellt tycker jag det har växt fram en ”svart stolthet” som gör att många svarta inte eftersträvar de ”vita idealen” på samma sätt som tidigare och det tycker jag är toppen!
Tack igen för din utförliga kommentar!
Jätteintressant inlägg och fina bilder på dina barns hår!
Tänka sig att man kritiserar Carola som bara har valt att göra rasta flätor på sin dotters hår. Jag tycker visserligen själv att det finns många andra hälsosammare alternativ för afrohåret men å andra sidan vi får inte glömma endel afrikanska föräldrar som väljer att rakpermanenta sina små 3 åringar… det är ju 10,000 gånger värre och detta tas aldrig upp i diskussion :s