Jag, Binta och Isatou när Isatou döptes på Gambiskt vis i Augusti 1993 (en vecka efter hennes födelse)

På Tisdag tar min yngsta dotter studenten. Min lilla, fina Isatou som snart blir 19 år. Var tog åren vägen, var tog tiden vägen och varför känns det som om jag inte riktigt hängt med? Det är i och för sig inte bara jag som inte tycks ha hängt med. Härom dagen pratade jag med min mamma i telefonen:

Mamma: Jo, jag tänkte bidra med lite pengar till Isa´s dop. Vill du att jag ska sätta in dem på ditt konto nu direkt?

Jag: Nja, det var ju snällt, men det är lite sent påtänkt nu, tycker jag…

Mamma: Sent? Varför då?

Jag: Jo, vi hade ju Isa´s dop för snart 19 år sen. Men om du känner att du ändå vill bidra, så skulle jag föreslå att du bidrar till hennes studentfest i stället…

Mamma: Ha-Ha-Ha. Du fattar ju vad jag menar i alla fall.

Ska sanningen fram så är det inte bara min mamma som sagt fel. Ungefär varannan gång jag nämner Isatou´s studentfest så säger jag ”Isa´s dop”. Så är det. Mina barns största högtider har varit dop och student.

Jag har haft möten och diskussioner med hennes pappa under veckan för att gå igenom viktiga saker inför studenten och planeringen för den. Igår följde jag med Isa och shoppade det som saknades när det gäller hennes kläder, smycken och skor. Hon hade köpt en del redan, men nu blev det i alla fall storshopping för att köpa det som var kvar.

Det var så härligt att få följa med och ge smakråd, se henne prova kläder, välja och vraka. Klänning till kvällen, skor som passar till, väska som matchar, läppstift som går ihop med kläderna, smycken som passar på dagen och andra till kvällen. Att få ”klä upp” sin dotter på det sättet kändes jätteroligt!

Man ska inte jämföra sina barn, men ibland är det svårt att låta bli. När Binta skulle ta studenten var allting så otroligt DRAMA!! Det där med drama slipper jag nu, för Isa är ingen dramaqueen alls. Hon är lugn som en filbunke och man får nästan dra ur henne saker för att det ska ske. Det är skönt. Ingen hets i onödan, inga katastrofer och inget kaos, inga tårar som måste sminkas över och inte galna utbrott.

Å andra sidan är Binta en ”doer”. Hon ser till att saker blir gjorda och har ingen annan gjort det så ser hon till att det blir gjort själv. Studentkläder och frisyr, skor och allt annat inför hennes student, skötte hon själv om och var inget jag var inblandad i. Det är ju också skönt på ett vis, samtidigt som man känner sig lite mindre delaktig. Isa´s klädinköp för den stora dagen har jag fått tjata och tjata och tjata om, i rädsla att hon skulle ta studenten i sina vanliga kläder, för att hon inte kommit sig iväg att shoppa. Men nu blev det alltså gjort.

Min lilla, fina Isa som var så liten helt nyss och som nu ska ta studenten.

Jag tycker det var helt nyss hon gick ut 6:e klass…

…och ännu mer nyligt sedan hon gick ut 9:e klass…

…men nu är det alltså dags för min lilla tjej att ta studenten på Tisdag och sedan är det dags för mig att inse att min yngsta lilla prinsessa börjar bli rätt stor. Inte minst för att hon växte om mig på längden redan för flera år sedan.

Relaterat: Binta´s student:

• 19 år är en kort tid att förbereda en fest
• Att leva på nudlar och makaroner
• Jag är sur på den blivande studenten
  
• Fröken osmidig
• Flera svordomar på samma gång
• Tusen tack!
• Binta i tårar inför studentskivan…
  
• Den här är lurig…
• Om att ta studenten innebär…
• FY FAN…
• Det kunde ha slutat i katastrof…
• Lika som bär?
• Gårdagen i Bilder

Läs även andra bloggares åsikter om student, studenten, 2012, isatou, dop, uppsala, förberedelser,