Igår skrev jag att jag var och firade midsommar, vilket jag normalt inte är så bra på. Midsommar är helt enkelt inte min högtid. Kanske har det att göra med att jag varken är förtjust i landsbygden, sill eller nubbe, men faktum är att midsommar inte är något jag brukar ha lust att fira. Eller jo, fira gör jag oftast, fast helt utan de ”vanliga” traditionerna. Nu gjorde jag ett undantag både i år och i fjol och hade det riktigt trevligt. Ja, jag missade majstången och små grodorna, men jag hade det mesta andra med i alla fall.

Vi grillade, åt jordgubbstårta, smörstekta snittar med skagenröra och de andra fick i sig en och annan sill. Det här med alkohol är en annan del som gör att jag är lite misstänksam och avogt inställd till midsommar. Jag är inte principiellt emot alkohol, även om jag valt att inte dricka den själv, men just till högtider så känns alkoholen så central för så många och det går inte riktigt ihop för mig med barn och andra trevligheter. Jag kunde konstatera att vi hade ett väldigt trevligt midsommarfirande igår utan en droppe alkohol och det glädjer mig.

Naturligtvis är jag medveten om att de flesta som dricker alkohol kan hantera det och att de dricker av sociala skäl och inte nödvändigtvis för att bli berusade. Samtidigt som vi alla är väl medvetna om att allt för många ändå blir fulla på midsommar, allt för många inte kan hantera alkoholen alls, utan dricker för mycket och uppför sig illa. Framför sina eller andras barn. Jag har inget principiellt emot alkohol när den dricks med måtta, av personer som kan hantera den, men i sanningens namn så känner jag mig tryggare när jag slipper ha druckna människor i min direkta närhet.

Jag sitter och läser nyheterna i diverse tidningar och ser att en massa sorgliga familjetragedier inträffat och ser att de grundar sig i alkoholintag och vad vi brukar kalla ”dåligt ölsinne”. Det tycker jag är sorgligt. Jag tänker på alla de barn vars midsommar blev en bedrövelse och alla familjetragedier som kunde ha undgåtts genom att helt enkelt bara strunta i de där nubbarna, ölen, cidern eller vad-de-nu-valt-att-dricka! Vissa av våra traditioner i det här landet skulle vi antagligen må bättre av att hoppa över. Det är kanske radikala tankar och kanske kommer de upp just för att jag inte dricker själv? Samtidigt tänker jag: varför måste man dricka alkohol i sådana mängder och med barn som bara vill äta jordgubbstårta och hoppa små grodorna, om alkoholen ändå inte är så viktig för en? Och sedan tänker jag också att OM nu alkoholen är så viktig för en person, då kanske det är skäl nog att anta att det är ett problem?

Sen tänker jag så här: om det finns en särskild väg som är väldigt olycksdrabbad just på midsommaraftonen. Typ var 20:e familj som passerar i sina bilar, är med om hemska olyckor och i typ var 10:e bil som passerar får en del skador på både bilen och familjemedlemmarna och man vet att det finns en annan väg som tar en dit man ska. Den vägen är lite tristare, för man åker inte förbi den vackra sjön och det är en stor skog man måste passera, med väldigt enformiga granar som står längs vägen, men då kanske man faktiskt väljer den där trista vägen ändå? Den händer det sällan olyckor på och det är en lugn väg, så man kanske då väljer att köra den trots att det är lite tristare att åka på den?

Även om det långt ifrån blir problem i alla familjer där man dricker alkohol under midsommar, så har jag ändå en känsla av att de fall där en större grupp människor firar högtiden tillsammans, i många fall blir det någon osämja eller någon som blir lite för berusad eller någon som börjar bråka. Långt ifrån alla barn växer upp i hem där alkoholen är ett problem, men de allra flesta barn tror jag blir illa till mods när det finns vuxna som druckit en del och börjar uppföra sig på ett annat sätt än de är vana vid.

Jag känner att min egen alkoholacceptans minskat då jag erfarit både i arbete och privat hur alkoholen ställer till med ohyggliga tragedier såsom dåligt uppförande, bråk i onödan inte helt sällan på grund av missförstånd, misshandel, andra våldsbrott och det trista oron hos många barn, när någon i sällskapet blir uppsluppen/pratsam/tramsig/aggresiv etc. efter några glas…

Alkohol är en stor del av våra traditionella firanden i Sverige, men tyvärr kan jag inte riktigt se hur den fyller en positiv funktion. Kan man ha roligt och fira midsommar i Sverige utan nubben?

Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, alkohol, bråk, alkoholproblem, alkoholism, missbruk, midsommarfirande, barn, tradition, nubbe,