Mina barn och andras ungar

Jag lyssnar på och läser om det ensamkommande flyktingbarnet Ali som är 15 år och som förlorat sin pappa och som blivit misshandlad av italiensk gränspolis och sedan blivit våldtagen av tre flyktingar i Italien och det är svårt att ta in alltihop. Jag lyssnar och läser också vad gränspolischefen Peter Norén säger:

”Vad känner du personligen för pojkens situation?

– Jag är ju pappa och har barn själv. Sådana känslor får man inte väga in.”

När man arbetar med människor så tror jag att det är precis det man måste göra. Väga in rimlighet och sina känslor för andra människor, annars är det bättre att arbeta med maskiner. Där behöver man inte väga in känslor.

Jag förstår naturligtvis att en enskild tjänsteman inte kan göra egna bedömningar eller bryta ett beslut för att det inte ”känns bra”. Så långt är jag med. Men i det här fallet så finns det alltså en öppning för en ny bedömning. Dessutom behöver man som tjänsteman inte säga att man ”inte får väga in känslor”.

Om denna man hade sagt att de ska se vad det finns för möjligheter till en ny bedömning i detta enskilda fall och att han oavsett beslut tyckte att situationen var mycket beklämmande för denna 15-åriga pojke så hade det räckt långt. Men det gjorde han alltså inte. Han sa i stället att man inte får väga in sådana känslor och så valde han i stället att inte ge den här pojken en chans att få sitt ärende omprövat. Så här skriver Ekot:

”Ali greps förra veckan och fördes till förvaret i Åstorp. Men han var i så dåligt psykisk skick att han återigen blev inlagd på psyk.

Ali har fått avslag i alla rättsliga instanser, men sedan Ekot kontaktat Migrationsverket ansåg en hög tjänsteman där, att fallet var så ömmande att Ali borde få en ny prövning, vilket alltså gränspolisen nu sagt nej till.

Fredrik Beijer är biträdande rättschef på Migrationsverket.

– Vi tog en kontakt då med handläggande polismyndighet. Vår tjänsteman uppfattade det nog som att man var överens om att låta oss titta på ärendet på nytt. Polisen har alltså en möjlighet att lämna över ärendet till oss. Men uppenbarligen så har beslutande polisman gjort en annan bedömning, säger Fredrik Beijer.”

Och jag ser framför mig. En 15-årig pojke på flykt genom Europa, från en helt annan världsdel. Jag ser en ensam, förtvivlad, traumatiserad pojke som blir utsatt för både misshandel och våldtäkt och jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att påverka hela hans liv från nu och framåt. Hur Ali ändå lyckas ta sig från Italien till Sverige och hur hans upplevelser fortsätter att påverka honom så svårt att han hamnar på psyket och hur man ändå tar beslutet att han ska skickas till det land där han utsatts för dessa övergrepp. Skickas runt som ett brev på posten. För att någon eller några inte vill ta ansvar för att Ali ska få en trygghet, en plats att försöka bearbeta sina upplevelser och de övergrepp han har utsatts för.

Jag ser framför mig hur en 15-årig pojke borde gå på bio, spana in en första flickvän, äta en burgare på ett snabbmatsställe med sina kompisar. Hur han borde koncentrera sig på skolan och läxor och inte sitta på psyket med funderingar på hur han ska kunna få vara ifred, med sin hopsydda mun och ta sitt liv utan att bli störd.

Och så ser jag framför mig hur en tjänsteman och pappa säger att man inte får väga in sådana känslor.

Andra bloggare om fallet:

Henry Bronett: Vi behöver bestämma oss

Ung Vänster: Låt Ali stanna i Sverige

Kommunisternas Blogg: Svartskjortorna vid gränspolisen i Malmö

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

11 svar på ”Mina barn och andras ungar

  1. Att göra en sån jämförelse med en ”vanlig” kille får det verkligen att framstå så vidrigt som det är.

    hoppas de tar sitt eventuella förnuft till fånga..

    • Ja, jag tror det är viktigt att tänka sig in i situationen och hur man skulle reagera om det gällde ett barn vi själva känner och inte bara som står som ett anonymt förnamn i en tidning.

  2. Källkritik är det första man ska börja med om man ska ge sig in i debatten. Det finns inget som helst stöd för uppgiften att denne man blivit våldtagen ell misshandlad. Nada, noll, intet. Att hans ombud påstår detta är naturligt. Ombudet ska okritiskt framföra sin huvudmans åsikt. Om något brottsligt trots allt hänt så har Italien ett alldeles utmärkt polis- och rättsväsende som kan utreda detta. Han är alltså fullt trygg även efter en återförvisning till Italien. Vi talar om ett land som tillhör EU och som har ett väl utvecklat rättsväsende. Italien har också en utmärkt psykiatrivård och flera biografer. Om denne man – som inte är någon 15 åring – har flyktingskäl kommer han alltså att både få den vård han behöver och kunna gå på bio. Tror du verkligen att Italien är ett underutvecklat U-land? Har du varit där? Dublinkonventionen är tydlig och Sverige ska följa sina åtaganden enligt konventionen. Nonsensinlägg som ditt gynnar varken de verkliga flyktingarna eller debatten!

    • Jag tycker att han är i dåligt psykiskt skick är ett tecken tydligt nog att pojken har upplevelser som kräver professionell hjälp. Jag vet nämligen att man inte tas in på psyket lättvindigt idag, utan att det ställer rätt höga krav för att ens få bli inskriven där. Att det var svårt att få ur pojken denna information tycker jag ytterligare stärker tesen om att han blivit utsatt för övergrepp.

      Vidare skriver du att han inte är en 15-åring och då måste jag förstås fråga var du fått denna information ifrån, apropå källkritik?

      Om pojken blivit utsatt för övergrepp i Italien så tycker jag inte det spelar så stor roll hur väl deras rättssystem fungerar, jag tycker ändå det är att bolla människor fram och tillbaka i olika system och jag tycker det är extra viktigt att det inte sker när det gäller barn.

    • Såg nu att du nog inte specificerat dina kommentarer efter inlägg, då du kopierat in EXAKT samma kommentar på två av de tre bloggar jag länkar till ovan, utöver mitt då, så det innebär på minst tre olika inlägg, skrivna av tre helt skilda personer, med tre helt skilda inriktningar på bloggposterna. *Gäsp*

      • Eftersom du inte svarar på min kommentar om var du hämtat din egen källkritik i ditt påstående om att barnet i detta fall inte skulle vara en 15-åring så utgår jag ifrån att du liksom så många andra som kommenterar eller skriver på främlingsfientliga sidor vill sanktionera påståendet om att ”alla flyktingar ljuger för att få stanna”. På samma vis som många av dessa kallas ”skäggbarn” för att antyda att de även ljuger om sina åldrar… Så var det med den ”källkritiken”.

  3. det ar pagrund av att dessa manniskor inte satter sig in i folks situationer som det blir sa har..de borde jobba med hjartat men det gor de inte..samma galler socialtjansten

Lämna ett svar till Mira Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.