Oftast när jag skriver om rasism, så blir jag saklig. Ibland arg. Oftast upprörd. Men jag försöker ändå hålla debatten så saklig som jag kan, med tanke på att jag blir starkt berörd av den. Sällan blir jag väldigt ledsen. Jo, inom mig blir jag alltid ledsen för att rasism slår så illa, för att den skadar och gör ont och för att den är oerhört förödande för mänskligheten.
I går morse blev jag inte bara ledsen, utan insikten av rasism golvade mig fullständigt. Den finns där i min vardag, så ofta, så ofta och jag tycker nog att jag är ganska bra på att urskilja den. Att se vad som är rasism och vad som är något annat.
I går morse satt jag på tunnelbanan och tittade på nyheter om att romer har svårt att få hyra bil på bensinmackar. Jag har ofta påpekat att den rasism som romer utsätts för är bland den grövsta och mest utspridda i vårt samhälle och jag anser även att den är mer accepterad bland ”antirasister” än annan rasism.
Jag lyssnade på flera ljudklipp på hur den här undersökningen gick till och vad som sades. Hur de romer som deltog blev bemötta. Att man ljög dem rakt i ansiktet och sedan hur reportrarna blev bemötta och på vissa ställen fanns det inte nog många bilar till förfogande… Om man inte var av romskt ursprung, förstås…
I somras hade jag en ung tjej med Eritreanskt ursprung hemma hos mig. Det är en tjej som inte fått något i livet gratis, utan som tvärt om har fått kämpa sig till allt hon idag har. Hon slet i skolan för sina betyg, hon har jobbat superambitiöst och målinriktat sedan hon tog studenten. Hon har sparat till och tagit körkort, bott ensam och är både otroligt ansvarstagande och ordentlig på alla sätt och vis. Som ni förstår av min beskrivning ovan så är det här en tjej som jag verkligen tycker om och känner stor respekt för över vad hon helt själv har åstadkommit.
Nu var hon hemma hos mig på besök från Uppsala. Hon var bjuden på ett eritreanskt bröllop i Stockholm, men hade lovat släkt och vänner i Uppsala som också var bjudna att hyra bil och komma och hämta och lämna dem i Uppsala igen. Hon var ute i god tid och ringde olika bensinmackar runt om i Stockholm för att boka en bil. Jag minns inte hur långt innan det var, men det var i alla fall flera dagar. Hon ville helst ha en liten, billig bil, men kunde tänka sig en lite större om hon inte fick tag på det hon sökte.
Jag satt bredvid henne i vardagsrummet när hon började ringa. Hon presenterade sig artigt med sitt namn som alltså inte är ”svensk-klingande” och berättade att hon behövde hyra en bil ett dygn. Samtal efter samtal slutade på samma vis. De hade inga bilar inne och en del var näst intill otrevliga, medan andra ursäktade sig med att det var ”semestertider” på identiskt sätt som flera uthyrare säger i undersökningen med diskrimineringen av romer.
Till slut föreslog jag henne att om nästa svarade att de inte hade någon bil, så skulle hon be dem kolla i datorn var det fanns bilar i deras firma inom Stockholm att hyra, för det borde de kunna se i sitt system. Vi pratar nu om att hon ringde mellan 8-10 uthyrare. Det var till Statoil och OKQ8.
Nästa samtal gick som de tidigare: ”Tyvääärr hade de inga bilar att hyra ut, alla var redan bokade miiinst en vecka framåt…” Hon bad då att de skulle kolla stationer i samma företag runt om i Stockholm och först så vägrade killen göra det. Han sa att han inte kunde boka från sin station, på något annat ställe. Då förtydligade hon att hon inte ville att han skulle boka, utan att han skulle KOLLA var det fanns en bil att hyra. Motvilligt och efter att först på ett ganska otrevligt sätt försökt slippa göra detta, så gick han igenom och det visade sig att han visst kunde kolla detta. Han nämnde en station som hade en bil inne för uthyrning och hon bad om numret till denna station, vilket han först inte heller ville lämna ifrån sig, men till sist gjorde.
När den här tjejen sedan ringde upp den stationen så talade man om att de inte hade någon ledig bil att hyra ut. Då förtydligade tjejen att hon redan hade ringt en annan station som berättat att de hade en bil som inte var bokad och att det var därför hon ringde till precis denna station nu. Men personen hävdade att det då varit något fel i bokningssystemet, för att de faktiskt inte hade någon ledig bil till uthyrning där.
Så satt jag där på tunnelbanan i morse. Lyssnade på dessa berättelser, lögner och bortförklaringar för att få en anledning att diskriminera ännu en människa i Sverige. Och tårarna kom helt oväntat och kunde inte sluta rinna. Jag känner vanmakt, ilska och en oändlig stor sorg. För att människor diskrimineras för sitt namn, sitt utseende, för sitt ursprung och för att de nekas helt vanliga mänskliga rättigheter. Att bli behandlade med respekt och för den de är och inte för var de har sitt ursprung. Insikten blev så slående att jag blev helt tom inombords.
Och jag tänker på debatten om Lilla skär och alla små brokiga, jag tänker på debatten om Tintin och förlöjligandet av oss som strider för att få ett uppvaknande hos personer som tror att det handlar om rätten att få säga ”negerboll”, om rätten att få sprida rasistiska nidbilder av svarta människor till barn mellan 10 och 13 år. Jag tänker på de som tror att det handlar om att förbjuda en barnfilm där den svarta figuren är tecknad som ett blackface. Jag tänker på alla de vita, privilegierade människorna i mitt land som inte själva eller genom sina familjemedlemmar möter rasismen i sin vardag och som på allvar tror att rasism handlar om skinheads som sparkar ned invandrare på gatan, när det egentligen handlar om just den lilla och stora rasismen som förtrycker, förlöjligar och kränker människor!!
Att det finns de som på allvar tror att de inte understöder rasism när de ritar nidbilder av svarta människor eller hävdar sin rätt att få säga ”negerbollar”. Att det finns de som verkligen tror att våra mörka barn lever jämställda i Sverige idag, jämställda med blonda lintottar. Som inte inser sambanden och strukturen och hur det är uppbyggt från grunden. Hur det finns medmänniskor i mitt land, som är fortfarande inte inser de privilegier de besitter av det enda skälet att de är vita. Att det finns en massa mörka människor som är födda här, eller hitflyttade, lever sina liv här och bidrar till vårt samhälle på samma vis som vilken av oss som helst. Eller som önskar att de kunde det, om de hade fått chansen, vilket förvägras allt för många.
Att det finns en massa människor som i all sin välvilja tror att det är debatten i sig som är viktig för oss som för den och inte resultatet. Resultatet för mig är att den här unga tjejen ska ha samma rätt att hyra en bil som de som är romer eller vem som helst annan. Resultatet för mig är att mina barn ska slippa se barnfilmer där figurer med deras hudfärg framställs som makabra djungelmänniskor eller förlöjligande av svarta eller där de ska kunna gå till våra bibliotek själva eller med sina barn i framtiden och titta på barnavdelningen efter böcker där inte vita människor framställs som överordnade och mer mänskliga av den enda anledning att de bär olika hudfärg.
”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”
Jag önskar att mina fyra barn hade vuxit upp i ett land där de inte hade behövt bli nedsparkade i tunnelbanan så blodet sprutade, som skedde när min ena dotter var 2-3 år gammal med orden: ”din jävla neger, åk hem!” Jag önskar att mina fyra barn hade sluppit bli kränkta under sin barndom med tillmälen som ”jävla neger” eller ”åk hem” eller att man gjorde narr av dem för deras hudfärg, hår, läppar etc. Men inte bara det. Jag önskar att mina fyra barn hade fått växa upp i ett samhälle där deras värde avgjordes i hur de behandlade sina medmänniskor, som avgjordes av hur de gjorde bra saker för sig själva och för andra.
Nu blev det inte så. Jag sörjer verkligen det av hela mitt hjärta. Nu önskar jag i stället att mina kommande barnbarn ska få växa upp i en sådan värld. I ett sånt samhälle. Att de ska slippa se sig själva eller sina förfäder avbildas som de gör i Tintins värld, när de besöker barnavdelningarna på biblioteken. Vi behöver inte medömkan, det enda vi behöver är att våra barn behandlas med samma självklara respekt som alla andra kräver att deras barn ska behandlas i vårt samhälle.
Vi har kommit en lång väg sedan slaveriet avskaffades, men vi har ännu en lång, lång väg att gå…
Om du tycker att Tintin inte hör hemma på barnavdelningen, utan på vuxenavdelningen på våra bibliotek, så skriv gärna på HÄR!
Läs även andra bloggares åsikter om debatt, tintin, nidbild, neger, blackface, tintin i kongo, rasism, främlingsfientlighet, lilla skär och alla små brokiga, barnlitteratur, barnfilm, i have a dream, martin luther king, svartas rättigheter, afrosvenskar, lilla hjärtat, stina wirsén,
Nej, jag skriver absolut inte på någon lista om att Tintin inte hör hemma på barnavdelningen. Nu kanske man skall ta reda på fakta innan: faktum är ju att den bok man protesterar mot, ”Tintin i Kongo”, aldrig funnits på någon barnavdelning! Björn Häger skriver ett mycket bra inlägg om det här, Länk
Litet lustigt är ju också att Tintin och ”Tintin i Kongo” är populära i just Kongo! Länk
Många kongoleser verkar själva ha ett betydligt mer avslappnat förhållande till boken än vad svenska ”antirasister” har (snygga Tintin-souvenirer gör de också, jag skulle gärna köpa en själv!). Men det är klart, dessa stackars okunniga afrikaner har väl inte ens förstånd att känna sig kränkta och vad de anser skall man inte fästa någon egentlig vikt vid! Här behövs verkligen några västerländska antirasistiska missionärer, skolade i ”postkoloniala teorier”, för att lyfta dem ur det totala mörker de verkar leva i …
Nu handlar inte mitt inlägg om debatten om Kulturhuset, även om det var där hela debatten om just Tintin började (denna gång). Tintin i Kongo har visst funnits och finns på barnavdelningar på bibliotek i Sverige. Dagen efter Kulturhuset-debatten satte igång, så ställde man fram just denna bok (tillsammans med andra Tintin-böcker) på en framträdande plats på barnavdelningen i Uppsala på stadsbiblioteket (jag håller på att skriva ett inlägg om detta, som kommer upp snart). Mitt inlägg här handlar alltså inte om vilket bibliotek dessa böcker står på och jag har inte heller fördjupat mig i just Kulturhusets hantering, utan jag tycker debatten om nidbilderna är viktiga och att de inte finns i våra barns biblioteksavdelningar.
Du skriver att Tintin i Kongo är populär i Kongo och bifogar en länk. Den länken säger inget om populariteten, utan den visar att folk i Kongo avbildar Tintin för att sälja till turisterna. Här kan jag i och för sig gå in i en lång debatt om överlevnad och att det finns människor som utfört arbeten som är mer kränkande än att tälja trägubbar för sitt levebröd, men jag undviker den delen, då jag är för trött för det. Däremot menar jag att det är självklart att det finns Afrikaner som gillar Tintin och inte alls är emot dessa nidbilder, precis som att Makode är mörk, men ändå valde att göra en nidbild genom sin kända tårta och precis som jag tidigare skrivit om att det finns en massa svarta människor som använder ordet ”neger”. Vi talar om individer och det som är det viktiga i mitt inlägg när det gäller Tintin är inte vad människor i Kongo tycker (men jag är säker på att det finns MÅNGA Kongoleser som är förfärade över Tintin i Kongo, särskilt då det var en Kongoles som anmälde skaparen i Belgien för ett antal år sedan!!) utan debatten handlar om vad våra mörka barn, här i Sverige, där vi bor och lever, ska mötas av i våra biblioteks barnavdelningar. Det är DET som är viktigt för mig och många andra av oss föräldrar till mörka barn, oavsett om vi själva är vita eller svarta.
Fantastiskt bra skrivet Fatou, och jag ber Gud ge dig styrka att orka skriva sanningen som den verkligen är, inte inbäddad i politiska omsvep eller urskuldanden. Kurage min syster i mänskligheten.
Tack så mycket!
Väldigt bra skrivet! Jag försöker ständigt som svensk få andra att förstå att Sverige är ett mångkulturellt land och så länge vi inte alla anpassar oss till varandra så kommer denna rasism-klyfta finnas kvar. Jag ifrågasätter alltid vad en svensk är för dem. Hur många generationer måste man ha bott här? Får man ha mörkt hår och bruna ögon? För sanningen är att de äkta svenskarna är de fornnordiska med äkta blont hår och blåa ögon. Ska alla andra kastas ut möjligtvis? De har dom oftast inget svar på, inget vettigt iallafall. Jag tror många har missat flera års utveckling där Sverige faktiskt inte var speciellt mångkulturellt vilket det är idag. Vi måste ”helt enkelt” anpassa oss och respektera varandras kulturer. Många inser inte hur mycket bättre vi skulle ha det då. Vi alla är lika mycket värda, oavsett vilken etnicitet eller sexuell läggning etc. vi har, vi är alla människor med samma rättigheter.
Jag hade inte en aning om detta, men blir tråkigt nog inte förvånad. Detta borde uppmärksammas mer! Helt hemskt! Jag blir så nedslagen och TRÖTT!
Ja, jag tycker också att uppmärksamheten varit för liten.
Ugh! Måste bara påpeka att bilden längst upp är bland de mest rasistiska och ignoranta bilderna som finns. Har stött på den online förut. Det roliga är att dom flesta inte ens inser varför den är rasistisk. Tänk efter en stund, get it? Ger ni upp? Man skulle kunna tycka att eftersom det finns fyra världsdelar så borde det finnas fyra hjärnor men jag antar att som vanligt så räknas inte Amerikas (Nord / Syd / Karibien) urspungsbefolkning som riktiga människor. Dom har väl ingen hjärna. Antagligen har inte deras miljontals mixade ättlingar som kallas för latinamerikaner någon hjärna heller. Inte enligt denna bild i alla fall.
Jag håller inte med dig. Det finns ju nämligen inte bara fyra världsdelar, utan hela SJU. Att man INTE tagit med de övriga fyra, handlar om att de tre som är med endast utgör exempel för att visa på något. Om du vill tolka den annorlunda, så är du förstås fri att göra det, men jag håller inte med som sagt.
Jag skrev världsdelar för att göra det lite mer begripligt. För egentligen så är Amerika en världsdel (Panama-kanalen är gjord av människor) och Europa och Asien sitter ihop. Oceanien är en slags världsdel men ingen kontinent så hur räknas den? Min poäng var att en väldigt stor del av världens människor är eller har sitt ursprung i den amerikanska ursprungsbefolkningen och deras hjärna ska inte ens visas. Det är ignorans på en hög nivå och folk borde boycotta denna bild.
Dessutom så vet du väl att det inte finns några människor som härstammar ifrån Antarktis?
Så:
1. Amerika (enligt vissa Nord och Sydamerika, alltså 2)
2. Afrika
3. Eurasia
4. Oceania/Australia
Alltså 4-5 beroende på hur man räknar Amerika.
/ Geografiläraren
Känns som att detta var det minst viktiga i detta inlägg. Ändras poängen genom antal kontinenter? Nej..
Hej! Ville bara tipsa om en liten strimma av hopp i form av boken Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum. Jag vill så gärna att din dröm ska bli sann och att du ska få läsa den för ditt lilla barnbarn sen när du får barnbarn och att den då bara är en av många böcker som handlar om stora känslor och små under, där hudfärg är en bisak och mångfald en självklarhet.
Tack fina! 🙂 Det hoppas jag också!! ♥
Tack för en bra text! Det är så sorgligt att vi alla ska leva i en så trångsynt värld. Men vi som lever för att bli färgblinda och vi som vet att svenskar kommer i alla former är flest, det är vi som är det vinnande laget. Mina barn är vita men har inte upptäckt det än, att deras kompisar har alla färger är en ickefråga för dem, de har inte märkt det än. Min dröm är att det ska fortsätta vara så. Jag drömmer också om att alla beskäftiga vita män som tycker att svarta människor som tacklar rasism i sin vardag borde spänna av nära vaknar upp en dag, tittar ner från gräddhyllan och upptäcker vad empati är, den där grundläggande insikten för mänsklig samvaro som går ut på att man själv inte är världens centrum. Att man själv inte är kränkt är ju inget argument för att andra inte är det.
Allt gott!
Tack för dina väl valda ord!! Kärlek!
Vilken bra text, tack. Och jobbig. Jag blev väldigt illa berörd av Lilla Hjärtat, men mycket mer över de arroganta svaren från tecknare och förlag… Där blev ju rasismen synlig, just i förnekandet av den. Sjukt obehagligt.
Tack för att du orkar. Orkar se, orkar fortsätta, orkar skriva din blogg. Jag och många, läser och sprider.
Ja, jag tror många är illa berörda av den och så finns det de som inte ens förstår varför… Det visar tydligt på den vitmaktsordning som pågår i vårt samhälle, anser jag. Lever man inte med det, så är det kanske svårt att förstå att den ens finns?
Tack för att du läser!
Pingback: Seger för våra barn | Tonårsmorsa – Fatou
Jo vi har verkligen kommit långt sedan slaveriet avskaffades. Åtminstonde har det gått ett tag. Få se nu 1300 talet var det, Magnus Eriksson var kungen som gjorde det.
Som sagt: ”Vi har kommit en lång väg sedan slaveriet avskaffades, men vi har ännu en lång, lång väg att gå…”