Jag läste och recenserade boken En halv gul sol här i bloggen för fyra år sedan. Jag gav den högsta betyg och det är en bok jag ofta har i minnet i olika situationer i livet och det brukar betyda att det är en bok som fångat mig starkt och som betyder mycket för mig.
I debatterna runt om på nätet den senaste tiden, fann jag detta klipp med författaren till boken: Chimamanda Ngozi Adichie. Jag tycker ni ska se klippet för det är viktigt, härligt och klart sevärt!
Läs även andra bloggares åsikter om en halv gul sol, författaren, Chimamanda Ngozi Adichie, författare, föredrag, videoklipp, rekommenderar, nigeria,
Vi har olika tankar på vägarna dit, det är något jag känner. Att förbjuda, ta bort och inte se är inte den väg jag tror på. Att prata, vara öppen och se de fördomar som faktiskt finns och fanns, oavsett vad det handlar om, är något jag förespråkar. Senast idag så skrev jag om feminister i Sverige som av olika anledningar inte vill se hela bilden. http://jerryolsson.wordpress.com/2012/10/06/feminism-med-grnser/ Det viktiga för mig är att problematisera, att se och prata om det som gör att vissa hatar. Att inte vilja se, att ta bort och tro att problemen är borta är en väg som jag bara tror är kontraproduktiv. Det handlar om det lilla och det stora och i det är vi inte ense, såsom jag har uppfattat dina inlägg om Tintin, barnböcker och sådant som inte passar in.
För mig är det tankar buren ur en gammal syn på saker och ting och den kan man inte bara ta bort. Den ska diskuteras och visas upp, såsom den var. För fördömer vi och försöka tro att dessa tankar inte finns, då tror jag att vägen är än längre mot tolerans och förståelse.
Läs böckerna och diskutera! Varför fanns den synen då? Osv…osv…
Jag vet inte om du tolkat fel eller skrivit fel eller tolkat in något som inte finns, men förbud har aldrig varit ett alternativ. Tvärt om. Då skulle vi (på samma sätt som vi försökt dölja Sveriges inblandning i slaveriet) även kunna mörka vår egen rasistiska historia och det tycker jag är förkastligt. Däremot tycker jag inte att det hör hemma på barnavdelningarna med nidbilder, precis som jag inte hade tyckt att det var okej att ha nidbilder av judar, just på grund av vår förskräckliga historia och att jag inte tycker att barn som inte kan förväntas ha samma fakta och möjlighet till kritisk granskning, som jag tycker kan förväntas av vuxna människor. Ett beslut att låta dessa nidbilder finnas kvar på barnavdelningarna är inte bara en ytterligare kränkning och acceptans av den rasism som IDAG pågår mot mörka barn och vuxna, men det är också att introducera en ny generation i ett förflutet som vi idag är medvetna om är felaktig. Det blir med andra ord på bekostnad av en ny generation. Det är många böcker som flyttas runt i biblioteken i Sverige då de inte anses tidsenliga. För bara någon månad sedan så drog ett bokförlag tillbaka en barnbok som hade för tydliga stereotyper på kvinnorollen och mansrollen. Då höjdes inga röster mot det. När det gäller svartas rättigheter och förlöjligande och förminskningar av svarta människor, så blir det alltid ramaskri när man motsätter sig detta.