Ibland när jag hänger med döttrarna på något event, såsom kryssningen i helgen eller något annat, så blir jag ganska naturligt presenterad för en massa människor som ”Bintas/Jai´s/Isa´s mamma”. Jag tycker om att träffa nya människor och ibland tycker jag det är kul att komma iväg ut på något roligt, även om jag inte är och aldrig varit någon riktig ”partymänniska” varken nu eller som ung.

Visst har jag klubbat och visst har jag dansat mig igenom många fester och klubbkvällar, men jag är ändå en av de som gått ut ganska sällan, stannat ganska kort stund och som ofta lika gärna kunnat suttit hemma hos någon kompis och chillat i stället.

Många av de ungdomar som inte känner mig och som blir presenterade för mig, frågar ofta saker som: ”Jaha, vad tycker du om den här musiken då?” Eller: ”Står du ut med den här musiken?” Eller: ”Har du varit på ett sånt här ställe förut?”

Ibland ler jag lite och säger: ”Ja, jag har ganska trevligt här…” som att jag aldrig satt min fot på ett liknande ställe, men ibland svarar jag som det är: ”Du, jag hängde på de här klubbarna och lyssnade på den här musiken innan någon vid det här bordet ens var född…!”

Av någon anledning verkar många ungdomar tro att vi som är 40+ liksom föddes när vi var 40+. Det är dock alltid lika roligt att se deras förvånade miner, eller höra kommentarer som jag gjorde på båten vid ett tillfälle: ”Oj, vad obetydlig jag känner mig just nu…!”

Läs även andra bloggares åsikter om ung, party, uteliv, vuxenliv, ungdomar, 40+, vardagshumor,