Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat

Debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat i Liten skär och alla små brokiga har rasat på under ett par månader nu. Åsikterna har varit många och långa.

En del av artiklarna har skrivits av människor som uppenbarligen saknar både kunskap och erfarenhet av ämnet, andra artiklar har varit någon form av hopslafs i sista minuten och en del artiklar har skrivits i princip för att kritisera meningsmotståndare. Det finns förstås debattartiklar som skrivits som varit väl underbyggda också, även om jag inte delar åsikten, men att förlöjliga oss som är kritiska mot Lilla Hjärtat tycks ha varit huvudämnet i denna debatt. Att osynliggöra, förlöjliga och håna oss. Det har handlat om allt från att kalla folk för kvasiforskare, lögnare, kärringar, lättkränkta och jag vet inte allt.

Nu tänker jag gå ned på samma låga nivå själv, för den artikel som måste vara den allra lägsta i det här ämnet, är den som publicerades i förrgår av Margareta Rönnberg på SVT Debatt. Vad Margareta framför allt glömmer bort är att många av oss 40 föräldrar till svarta barn, som skrev under debattartikeln som publicerades härom dagen (och som Margareta med entusiasm kritiserar) själva är uppväxta i Sverige som svarta/mörka med rasistiska nidbilder och av oss som inte är mörka själva, har många växt upp med andra närstående som är svarta/mörka eller som har så vuxna mörka barn att de själva idag kan uttala sig om hur de har upplevt rasistiska nidbilder sedan barnsben. Eller som helt enkelt är tillräckligt lyhörda för vad just andra svarta personer som har växt upp i Sverige eller i något annat land med rasistiska nidbilder och tagit ställning till om man vill bidra med det spridandet eller ej. Frågan är vad Margareta har för erfarenhet av detta?

Jag brukar inte bedöma folk efter utbildning eller yrke. Det visar sällan på en människas intelligens eller känslomässiga utveckling, utan den visar endast på skolningen som jag bedömer det, men om en person uttalar sig i en offentlig debattartikel med titeln: ”barnkulturforskare vid Högskolan i Gävle, docent i filmvetenskap och barnist”, då förväntar jag mig en viss del sakkunskap i alla fall. Att intelligens inte sitter i yrke eller utbildning, bevisar dock Margareta med sin oerhört pinsamma debattartikel.

Om artikeln hade varit välskriven hade jag bemödat mig att motargumentera punkt för punkt, men artikeln är så pinsam att jag inte ens tänker bemöda mig med det. Artikeln får helt enkelt tala för sig själv.

För Margareta och er andra som tror att barn inte påverkas av utseende mellan vita och svarta, så se gärna denna som jag fick nys om genom Oivvio Polite:

”The Doll Test” Hassan Preisler, english version from Riksteatern on Vimeo.

Mitt senaste inlägg i debatten (som också har länkar till alla mina tidigare artiklar rörande Lilla Hjärtat) hittar du här:

Seger för våra barn

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

23 reaktion på “Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat

  1. Klarade inte ens att läsa klart hela Rönnbergs artikel! Pinsamt för Högskolan i Gävle, hon drar helt klart ner trovärdigheten för den institution hon förväntas representera.

  2. Jag hade faktiskt gärna sett att du besvarat henne. Hon har faktiskt en poäng. H u r ritar man ett svart barn så att det uppfattas som svart av en treåring utan att fastna i detta. Det är ju kärn frågan här.

    Det är möjligt att det finns ett svar på detta men jag ser det inte.

    Vidare skulle det inte vara intressant att veta hur treåringar afrikanska såväl som svenska uppfattar figuren. Tycker afrikanska barn generellt att den är obehaglig. Ja kanske det. Men det återstår ju att visa.

    • Jag har skrivit MASSOR av inlägg om det. Du får söka i sökrutan uppe till höger. Bland annat har jag skrivit en hel SERIE inlägg under hösten med exempel på barnlitteratur som gestaltat mörka barn utan att använda rasistiska nidbilder: http://fatou.se/2012/09/15/barnbocker-utan-blackface/ (Länkar till hela den serien finns inlagda i det länkade inlägget).

      Jag tycker det är ganska ointressant hur barn upplever figuren, då 3-åringar inte kan förväntas ha den historiekunskap som krävs för att se dessa figurer i ett historiskt sammanhang där Pickaninny/Gollywog-figurer härstammar från.

      Däremot är det MÅNGA afrosvenskar som vittnar om hur dåligt de har mått i sina liv, när de växt upp och kommit till insikt om vad som sagts/tecknats och avbildats när det gäller svarta negativa stereotyper och det tycker jag är viktigt i debatten!!

      Jag är också starkt kritisk till att så få av dessa har fått delta i debatten. I mängder av debatter och artiklar har vita personer som inte blivit utsatta för rasism själva fått utrymme i spaltmeter efter spaltmeter att uttala sig i. För mig är det lite som att debattera mobbning, men varken ta in personer som blivit utsatta för mobbning, deras föräldrar eller experter/sakkunniga inom mobbning.

  3. Tror du verkligen att Stina Wirsén hade för avsikt att cementera nån slags nidbild av svarta barn? Det tror inte jag. Jag tror att hon hade goda intentioner. Vad anser du för övrigt om somliga av artisterna som Blackout jobbar med, och deras syn på homosexuella? Och Panetoz, som ämnade vara förband till Chris Brown (en tämligen ökänd misshandlare)? Kanske andra ämnen, men likväl relevanta avseende ens människosyn.

    • Nej, det tror jag inte och det har jag (och många andra) skrivit om åtskilliga gånger i denna debatt. Bland annat i detta inlägg: http://fatou.se/2012/09/08/extrem-ignorans-eller-ovilja-att-forsta/ Även om jag vid ett tillfälle undrade om det kanske ändå kunde vara så och det var när jag läste denna artikel: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/tusen-nyanser-av-svart

      I debatten om Chris Brown har jag inte satt mig in helt och hållet, även om jag läst en del rubriker och har sett något nyhetsinslag om det och av det jag har sett är min åsikt som följer: Jag tycker att kvinnomisshandel är ett av de värre brotten i mina ögon och jag har i många år arbetat mot det, både privat och officiellt tagit avstånd från det. Att hindra en dömd person från att efter avtjänat straff att utöva sitt yrke, tror jag inte är någon bra lösning. I detta fall innebär straffet följande:

      ”Chris Brown fick fem års villkorlig dom. Under denna period får han inte bryta mot någon lag eller inneha skjutvapen. Var tredje månad måste han infinna sig personligen i rätten. Han får inte komma närmre än 91 meter från Rihanna eller ha någon telefonkontakt med henne.
      I samband med musikevenemang lättas detta till nio meter. Anledningen är att båda måste ha en chans att göra sina jobb.

      Chris Brown dömdes även till 180 dagars samhällstjänst.”

      Jag gillar inte Chris Brown eller hans musik. Jag gillar däremot Rihanna och hennes musik. Men jag tycker inte det är rätt att hindra någon från dess yrkesutövning om det inte i sig kan innebära att man fortsätter med sin brottslighet eller att det brottet är en förutsättning för det yrke man har. Till exempel om en läkare har begått brott mot patienter i tjänst, så tycker jag inte det är lämpligt att man fortsätter arbeta som läkare.

      Vad gäller artister som Blackout samarbetat med så kan jag inte uttala mig för Blackout, men jag kan uttala mig som privatperson för mina egna åsikter och när det gäller synen på droger och homosexualitet (till exempel) så har jag skrivit om det tidigare. Till exempel i detta inlägg: http://fatou.se/2012/04/04/min-personliga-asikt-om-homofobi-inom-musikenofobi-inom-musiken/

      men även i detta inlägg: http://fatou.se/2012/05/25/beenieman-statement/

      Sedan kan jag generellt säga att för artister som dansare är det väldigt svårt att stå för allt som varje person tycker, för att man gör ett samarbete med dem! Jag har arbetat med massor av kollegor, chefer, kunder, uppdragsgivare och andra som har åsikter jag inte alls håller med om och jag är helt säker på att jag har kollegor, chefer, familjemedlemmar, släktingar och vänner som inte håller med mig i alla mina åsikter.

      Det händer ibland att jag ändå tar avstånd från någon på grund av åsikter, men generellt tycker jag inte att man måste avstå från att arbeta ihop för att man har olika åsikter, däremot skulle jag aldrig försvara en samarbetspartner för åsikter jag inte själv kan stå för.

      För dansare som Blackout eller andra tror jag det är ännu svårare, då de inte alltid får veta sina uppdrag eller bokningar i förväg, utan oftast bara får veta att de ska ”delta i en video” eller vara ”fördansare till artist X”. Oftast får de inte heller se en färdigklippt video förrän den kommer på youtube eller liknande, vilket i praktiken skulle kunna innebära att de dansar i en video som de inte kan stå för. Vi har pratat om detta senast härom dagen och beslutat att ha mer på fötterna innan de tackar ja, men i praktiken är det svårt, då inte alltid skaparna själva vet vad slutprodukten blir. Ett sån´t konkret exempel är ”Blanda Upp” som de körde för SVT´s Grotesco. Tjejerna hade ingen aning om varken att samlagsscenen eller ”du gamla du fria” skulle klippas in i videon och de förstod nog aldrig vilket ståhej det var här i Sverige när den väl kom ut heller, eftersom de inte var i Sverige när programmet visades. Nu TROR jag inte att tjejerna ångrar detta, men i efterhand kan man konstatera att det SKULLE ha kunnat klippas in saker de inte kunnat stå för också. Det tjejerna fått höra innan var i princip att det skulle vara en ”parodi på rasism och dancehall”, vilket kanske inte är en så bra beskrivning på slutprodukten. Tyvärr är det ju så att om de skulle sätta sig in i allt innan så skulle de troligen inte ha tid att dansa längre…

  4. Hej Fatou! jag har faktiskt läst det mesta du har skrivit och har nu även kollat på länken till barnböcker. Flera av dem verkar vända sig till litet äldre barn och har ganska realistiska teckningar. Då är det så klartv inget problem hur man skall teckna.

    Som jag ser det uppstår problemet när man som Wirsen tecknar alla sina figurer barnsligt och burleskt.

    Om nån ber mig att i ord definiera vad en pickaninny är. Skulle jag säga att det är en teckning av ett afrikanskt barn eller barnslig vuxen som är just burleskt och överdrivet barnsligt gjort samt att figuren står ut gentemot hur de andra figurerna tecknas.

    Om du tar Rita och Rita som exempel så ser ser jag faktiskt ingen skillnad mellan dem och en del pickaninnys jag sett, med reservation för att bilderna inte var jättetydliga.

    Så jag vill nog fortfarande få reda på hur en afrikansk liten brokig figur skulle ha sett ut. detta i ord tack.

  5. Lilla hjärta är en fin figur, på insidan.
    Har du Margareta egna barn med ett mörkare pigment?
    Har du det så tycker jag att du visar det barnet en bild på lilla hjärta och sen tänka på alla det bilder som finns av nidbilder av svarta barn.
    Tänk sen då igen på lilla hjärta utan innehåll.
    För det är inget fel på innehållet.
    Vad ser du då?
    Tänk då på oxå att många barn får dessa bilder uppvisade för sig av oaktsamma vuxna.
    Dvs vuxna som inte ser person utan färg.
    Om du har ett barn med mörkare pigment så vet du oxå att många barn ofta kallar barn med mörkare pigment för apor, bajs och andra otrevliga saker.
    Har du ett barn med en mörkare pigment vet du oxå att ditt barn ofta undrar varför den är mörkare. Du förklarar om sol och pigment och skydd.
    Men ditt barn får så ofta höra att det är smutsigt och måste tvätta sig. Eller att det är äckligt för de luktar illa.
    🙂
    Lilla hjärta hjälper inte våra barn.
    Hon hjälper de barn som använder sig av fula knep.
    Alla svarta i världen reagerar negativt på henne.
    Så varför gör inte du det med?
    Varför reagerar du inte med dem och tänker, jag kan inte fullt ut förstå vad det är som är så farligt, men eftersom det är så många som säger att det är kränkande så håller jag på dem och sen läser på mer om detta ämne.
    Träffa barn och vuxna med mörkare pigment och prata med dem.
    I stället för att gå i försvar direkt av den kritik du sett och får så kanske du ska ta ett steg tillbaka och gräva lite djupare.
    Träffa dem det berör och vara en del av den rörelse som börjar växa fram.
    Och efter det skriva debatt artiklar med befogad kritik, mer nyanserad.
    Du kommer växa själv som person och som en som faktiskt kan säga något utan att förlöjliga och vara nedtryckande.
    Barnen är värda mer än så här!

    • Håller helt med Carina, och Fatou. Det är inte upp till vita damer och herrar att avgöra om nåt är kränkande, för att de tycker att det inte är det.

      Dels ÄR Lilla hjärtat kalkerad på nåt som avsåg att vara kränkande (skrev kräkande fmrst, inte så dumt som felskrivning…), dels är det faktiskt skitsamma att x och y som är vita tycker hon är söt – hon ser iaf ut som black face-reklam för tandkräm och leder tanken till vita skådisar med skokräm i ansiktet – och såna associationer försvinner inte.

      Igår talade nån om Lumumba. Min första tanke gick inte till politikern utan till glassen Klings Glace hade för länge sen. En chokladglass döpt efter en befintlig svart person. Inte så jättefräscht nej. Men associationen gick så, för jag hade knsppt hört om personen när jag stötte på glassen (den var förövrigt god, de var bättre på att göra glass än döpa den).

      Wirsén kan dessutom rita svarta och bruna barn, det vet vi sen förut, vi som läste hennes böcker innan LH kom in i bilden. Jag älskade Rut och Knut. Och Vem-böckerna ska vara jättebra. Det är inte Wirsén eller hennes tidigare jobb jag har nåt emot, det är arrogansen, ignoransen och bristen på förståelse och ens vilja att förstå.

      Inte bara hos henne alltså, hos många på DN, på Bonniers, i kommentarsfält, på biografer osv.

      Men vi har faktiskt lyckats med något och vi kommer fortsätta med det här fast det är trögt som att gå i snöstorm i motvind.

      • Har tyvärr ej mer tid att ägna åt detta just nu, ty måste arbeta. Får återkomma i längre format där ämnet går att utveckla grundligare än i kommentarsform.

        ”Bibliobusters” tre olika teckningsstilar (i länken ovan) är alla stiliserade, men i olika traditioner, och jag föredrar helt klart Wirséns som bäst lämpad för det sammanhang som det här gäller: bok/film för 2-4-åringar och som ej främst syftar till att tilltala vuxna, utan stärka barn av alla kulörer.

        ”PK” ovan har alltså till hälften rätt, men det är inte upp till damer eller herrar överhuvudtaget att avgöra om barn eventuellt känner sig kränkta av Lilla Hjärtat utan det avgör bara BARNEN.

        Till dess detta är vetenskapligt visat – och utifrån min mångåriga inriktning mot just BARNS egna reaktioner – envisas jag med att hävda att Lilla Hjärtat INTE kränker något barn. Tvärtom.

        De barn som tyvärr hånar någon för deras hudfärg har inte fått uppslaget från någon picaninny-bild. Inte heller har de barn som mobbar andra för deras utåtstående tänder eller dito öron – eller behov av glasögon – lärt sig detta från några illustrationer eller medieberättelser.

  6. Mycket att diskutera på en gång. Men nu bara en kort fråga. Visst är väl liten skär ett människobarn även hon. Det är de bägge andra som är kaniner.

    Jag har ingen treåring själv så jag kan ju missförstå.

  7. Ja kan vi inte vänta tills våra barn blir som barn på filmen här –

    Margareta, räcker det som bevis, eller vill du att en tre åring ska skriva en analys åt dig innan du förstår?

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

No Trackbacks.