Bilder och historier av Stockholms snökaos har du nog sett och hört nog av, men om du inte gjort det, så kommer det här inlägget också:

Jag skulle träffa en vän igår. Vi har haft kontakt på nätet i många olika sammanhang och i väldigt många år, men nu skulle vi alltså ses för första gången. Vi bokade upp ett möte för säkert en månad sedan och nu var det dags, vi skulle ta en lunch ihop och hinna prata en del.

Men så jobbade jag ju natt i förrgår och hade inte hunnit ställa om dygnet, trots att jag nu är ledig i några dagar och så var jag vaken länge i går natt och så lyckades jag med konststycket att försova mig till ett möte som skulle ha börjat klockan 11.30. Nåja, jag vaknade 11.25 och slängde iväg ett mess att jag var sen men skulle komma på stört. Slängde på mig kläder, borstade tänderna och drog några tag med hårborsten genom håret och så snabbt iväg. Högg tag i soppåsen på vägen ut.

När jag kom ut såg jag att det var SNÖ. Inte snö som i lite snöfall. Inte snö som i lite pudersnö. Jag menar SNÖ som i att hela omgivningen är VIT! Plumsade fram till sopnedkastet med snö upp till knäna. Sedan skulle jag ta mig till centrum. Det var ett enda långt plumsande. Det blev så tungt att jag stannade till ett par gånger, för att hämta andan, men medan jag plumsade tänkte jag på min vän som kanske satt och väntade på mig så jag plumsade vidare. När jag passerade busstorget innan centrum hörde jag en tjej stå och skrika upprört i sin mobil: ”MEN VADDÅ KOMMER INTE? MENAR DU ATT JAG LAGT EN TIMME PÅ ATT TA MIG HIT I DET HÄR VÄDRET OCH SÅ KOMMER DU INTE ENS…?!”

Samtidigt hör jag någon säga till någon som stod på en busshållplats: ”Det går inga bussar. Alla bussar är inställda!”

När jag kom in på vår mötesplats ser jag att jag fått ett meddelande från min vän att även hon har försovit sig och har punka på bildäcket. Hon föreslår att jag ska komma till henne i stället. Jag går ut för att se om någon T-bana går snart och precis när jag kommer ut hör jag ett anrop via högtalare: ”För närvarande är ALL trafik inställd!”

Vi bestämde att vi helt enkelt får ses en annan gång… Det var liksom inte meningen igår.

Jag ringde en annan vän för att kolla om hon ville käka lunch med mig i centrum och det ville hon. Medan jag väntade så gick jag runt och shoppade lite småsaker. När vi sen skulle ses gick jag ut och ställde mig där vi bestämt och PRECIS när jag står där, så rasar det ned en STOR snöhög från taket, rakt i mitt huvud. Det lät K-A-B-O-O-O-M när snömassan träffade marken. Där stod jag, helt vingelkantig. Snö över hela mig och snö i hela min handväska som inte var stängd. Jag kände efter och insåg att jag levde, men var som sagt ganska vingelkantig av den där snöhögen rakt i huvudet.

Efter käk och lite shopping så var det dags att dra hemåt. På väg hem var det fullt med bilar, bussar och en massa trafik som stod stilla för att en massa bilar, bussar och annan trafik kört i diket, fastnat eller åkt på snedden och inte kom vidare. Folk hjälptes åt, men allt verkade väldigt hmmm… kaotiskt.

På vägen hem mötte jag en kvinna av troligen asiatiskt ursprung som gick mitt på gatan och skrattade förtjust åt mig när hon hojtade: ”Det äl loligt! Det äl en gång i livet!”

Glädjen över snön hos henne gjorde mig på gott humör och jag önskar jag kunnat känna samma glädje och lycka över att plumsa runt i denna snö!

Så småningom kom barnen hem. Stackars Isa (19) som har en bit till sitt jobb (drygt en timme) kom hem först efter fem (5) timmar, fast i trafiken!! Mabou (10) tog också en stund på sig, men då hade han också stannat och hjälpt polisen att knuffa bort några bilar från gatan. Efter att ha gjort så mycket samhällsnytta, så fick han förstås både varm choklad med vispgrädde och en bakelse när han kom hem. En hårt arbetande kille måste förstås ha något i magen också, för att inte tala om lite omtanke och kärlek!

Jag, som infödd Norrlänning brukar skratta lite åt Stockholmarna när det snöar och de kallar det ”snökaos”, men igår är jag nog benägen att hålla med då det snöat rejält. Å andra sidan vet jag inte om själva snön gjorde mest skada, eller det faktum att man är så ovan att hantera den här nere?

Hur som helst hoppas jag på lite mindre snö framöver, så inte hela stan stannar.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, snö, snökaos, stockholm, kaos, klass 2 varning,