Nyligen var jag på en nypremiär av föreställningen Efverman på slak lina. Först var det lite mingel och sedan var det själva föreställningen och efter den hade man efterföljande panelsamtal:

”Efterföljande panelsamtal med Vanja Hermele, Sisela Lindblom, Martina Montelius och Anna-Lena Efverman där vi berör ämnen som – Varför matas vi med ett närmast normaliserat kvinnovåld/kvinnohat i varje tevedeckare vi ser? Var ligger de dolda maktstrukturerna som upprätthåller kvinnornas underordning? Hur ser de ut? Vad kan man göra för att punktera dem? En angelägen fråga för de som arbetar med konstnärlig verksamhet: Är vi fortfarande fast i en normativ blick både vad gäller gestaltning och innehåll? Hur förändrar vi det?”

Själva föreställningen var underhållande och rolig och jag var väldigt nöjd efter den. Föreställningen var en enmansföreställning med flera olika gestaltningar av allt från Edith Piaf till Persbrandt och skådespelerskan Anna-Lena Efverman lyckades locka till många igenkännande skratt och tolkningar av olika kvinno- och mansroller.

Så var det då dags för efterföljande panelsamtal och Martina Montelius, som höll i samtalet inledde det med att ställa frågan om män generellt ”kommer undan med” mer än kvinnor? Hon tog exempel då på en manlig chef som ofta gick runt med snuset rinnande längs tänderna. Publiken skrattade menande och de flesta insåg att det skulle vara svårt att ha en kvinnlig chef med snuset rinnande i linjer längs tänderna. Hon berättade sedan om en manlig överordnad som bajsat så det på något vis rann över toalettkanten, varpå en arg, man ur publiken började ryta att det där var bara så äckligt att vi inte skulle vara tvungna att lyssna på sånt strunt…

Här replikerade då Martina att det faktiskt var en sann historia och att kvinnor ofta är tvungna att stå ut med detta och liknande saker, medan en man blir upprörd över att ens behöva höra detta återberättas. Mannen replikerade då surt: ”Ja, men även om det är en sann historia, så ska väl det här inte handla om dig, utan det ska väl vara ett samtal om feminism!” Varpå Martina skrattande säger att det här är precis det feminismen handlar om, att män ofta ”kommer undan” med saker som kvinnor inte kommer undan med. Här bytte man samtalsämne och släppte det här och fördjupade sig i stället i panelsamtalet såsom det var planerat.

Under det fortsatta samtalets gång så kom Martina vid ett par tillfällen helt kort in på sig själv, för att beskriva en situation och då skämtade hon till det lite och sa: ”Mannen som inte vill höra om mig, får ursäkta nu…” eller något liknande. Jag funderade på det här. Självklart är inte alla män lortgrisar som bajsar över toakanten eller har rinnande snus i munnen och det tror jag ingen i publiken uppfattade det som heller, men visst ligger det något i att många män, särskilt i högre ställning, kan ”komma undan” med mycket som är väldigt tabubelagt för oss kvinnor?

Det som blev väldigt uppenbart för mig i det här samtalet är att när den här mannen (det var fullsatt i salongen och någon räknade ut att det var endast 12 män i publiken) protesterade mot både exemplet och att Martina talade utifrån sig själv och en egen erfarenhet, så gick man visserligen emot mannen i fråga och påtalade att det här är en del av det som är innebörden med att vara kvinna, MEN i nästa andetag valde man ÄNDÅ att lämna den diskussionen och i nästa andetag bytte man helt samtalsämne. Vi satt alltså en hel salong med kvinnor och lyssnade till ett intressant samtal, med en lustig beskrivning på en händelse, EN MAN protesterar och genast byter man samtalsämne. I en debatt om feminism.

Under resten av samtalets gång, när Martina nämnde något om sig själv, så bad hon om ursäkt till den här mannen, visserligen skämtsamt och med lite ironi, men det var ändå ursäktande!

Jag tror att mycket av vårt beteende i vår vardag, är så djupt inpräglade att vi knappast själva lägger märke till hur vi låter män styra oss på medvetna eller omedvetna sätt och jag tror det är väldigt viktigt att hålla dessa frågor levande, för annars kommer vi nog att stå stilla och stampa i många år till i dessa frågor om jämställdhet och feminism.

HÄR är en vimmelbild av mig och mamma från evenemanget. HÄR kan du läsa när de få föreställningar som är kvar av just denna uppsättning, kommer att hållas och har du möjlighet att gå och vill bli underhållen en stund, så tycker jag absolut att du ska passa på att gå!

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, feminist, efverman på slak lina, anna-lena efverman, linda skugge, brunnsgatan fyra, föreställning, teater, paneldebatt, panelsamtal,