Härom dagen skrev jag om händelserna med busschauffören som så fint ordnade med sitt eget lilla ”apartheidsystem” i busskön.

Efter artiklarna om händelsen, gick chauffören själv ut med ett uttalande:

”Enligt honom gjordes uppdelningen av rent praktiska skäl, för alla passagerares bästa.

– Det finns de resenärer som man kan kalla för ”snusgubbar”, som har mycket bagage och är bara ute efter att köpa snus på Åland. De andra som inte kommer med något bagage, sådana gäster som bara är ute för att äta, utan att handla, fick sitta mer ostört, säger chauffören Bengt Backman, till Expressen.”

Jag läste uttalandet om och om igen och kan verkligen inte förstå att denna man inte själv ser att hans uttalande egentligen bara cementerar det han är så upprörd över att anklagas för. Sedan kan jag känna också att det är väldigt vad känsliga människor är för att säga saker rakt ut. Om det finns ett problem med de s.k. ”snusgubbarna”, så ta det med dessa individer om eller när de stör övriga passagerare. Att i stället låta en hel buss fyllas med folk som ”ser ickesvenska ut” eller som har ”ej svenskklingande namn”.

Dagen efter rapporterade medier även om att dessa problem fanns på andra rederiers samarbetande bussbolag, även om det rådde delade meningar för om detta skett eller ej. Se gärna inslaget i länken och skapa en egen uppfattning.

Det tycks dock finnas ett problem, både historiskt sätt och om man ser på nutiden. Då tänker jag både på indelningar som skedde på bussarna i Sydafrika under apartheidtiden, bussarna som Rosa Parks startade ett uppror som spred sig. Jag tänker även på händelsen med min son som vägrades plats bredvid en äldre dam (som jag nämnt vid flera tillfällen), jag tänker på andra bussrelaterade händelser i min egen familj som handlat om liknande händelser, jag tänker på dessa rederiers samarbetspartners med olika bussbolag och jag tänker på andra händelser det rapporterats om i media och som handlat om just bussar och rasism.

Det finns naturligtvis en väsentlig skillnad på det som sker i Sverige idag och det som jag tagit som exempel på det som skett historiskt sätt och det är att då handlade det om lagar, nu handlar det om enskilda individer. Ibland busschaufförer och ibland passagerare.

Gemensam nämnare tycks vara att det är svårt för människor med olika hudfärg att samsas på bussens utrymme. Eller det är svårt för ljusa människor att behöva dela bussäte med en som är mörk.

Busschauffören Bengt är upprörd. Han är naturligtvis ingen rasist! Det enda han ville var ju att skydda alla ljusa svenskar mot ”snusgubbarna” och han kom på den förträffliga idén att låta dem sitta med alla som eventuellt kunde ha ”utländsk” bakgrund, för det gör väl inget om de skulle bli störda av ”snusgubbarna”…?

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, rasism, debatt, bussar, rasåtskillnad, apartheid,