Igår hade Margareta Rönnberg en debatt i radion med Oivvio Polite. Jag lyssnade på debatten och försökte hålla ett öppet sinne, trots att jag vet att hennes åsikter går väldigt mycket isär med mina egna. Efter att ha lyssnat på Margareta och Oivvio en liten stund blev jag ändå så upprörd, då jag anser att det Margareta gör är att försöka förringa andra människors upplevelser och i stället försöka lägga in sin uppfattning om dessa bilder som en sanning i namnet att hon är forskare.
En av de saker som gjorde mig upprörd är att Margareta hävdade i debatten att Lilla Hjärtat inte är en person, utan ett fabeldjur. Det märkliga då är ju att i mina ögon är alla de andra figurerna just figurer, medan Lilla Hjärtat är en flicka. Eller som upphovsmakerskan själv, Stina Wirsén säger:
”Vi ville skapa en stark liten TJEJ.”
Är det här alltså ännu en efterhandskonstruktion, eller anser sig Margareta ha rätt att omtolka det som Stina själv anser vara något annat? Det här blir en märklig debatt. Samma sak när Margareta i debatten hävdar att ”barn inte ser Lilla Hjärtat som en rasistisk nidbild”. Barn ser väl sällan nidbilder och jag tycker att Oivvio Polite hade en mycket bra jämförelse där i debatten, med judiska nidbilder.
Självklart är det inte heller så att barn alltid för stunden uppfattar det man hör och ser som det budskap saker och ting har. Det betyder inte att de inte påverkar oss. Jag lyssnade mycket på politiska sagor som barn, till exempel ”Kåldolmar och Kalsipper”. Jag förstod inte alls då att det var just politiska sagor, men som vuxen har jag suttit och skrattat högt över det politiska budskapet i just dessa sagor.
Margareta vill att vi ska lyssna på barnen och vad de uppfattar, men i sanningens namn så är det vuxna som skriver barnböcker och på så vis tycker jag det är viktigt att vi vuxna görs medvetna om vad innehållet kan betyda och hur det kan påverka våra barn. Som en av mina facebook-vänner ironiskt skrev om debatten:
”Med hennes resonemang ska barnens perspektiv alltså få avgöra saker som exempelvis:
– om de ska lära sig äta grönsaker eller ej
– om de ska ha regnkläder ute när det ösregnar, eller ej
– hur ofta de ska duscha
– hur ofta de ska få äta godis
osv… för om BARNEN inte ser något fel med det, då ÄR det ju inget fel!”
Jag tycker det är en förälders plikt att vägleda, skydda och fostra sina barn, i detta ingår även en social fostran och medvetenhet, samt hänsyn. Det tycker jag att man gör som förälder när man väljer bort en saga med rasistiska nidbilder. Att det sedan finns de som inte ser det som rasistiska nidbilder, får ju stå för dem, men jag tror trots allt att de allra flesta kan se likheterna mellan Lilla Hjärtat och pickaninnyn. Oivvio Polite har gjort en egen undersökning hur man ser på dessa bilder. Den kan du se HÄR!
Självklart vill man även uppfostra sina barn till självständigt, fritt tänkande individer, samtidigt som vi föräldrar naturligtvis påverkar våra barn, troligen mer än vad vi själva inser. Det anser jag att man kan göra genom att debattera och diskutera med sina barn, just den här typen av frågor, när de blir stora nog för det. Förklara vad man själv tycker är fel och rätt och varför man reagerar på ett visst sätt inför vissa saker, samtidigt som man berättar och lyfter fram vad kritikerna anser om samma sak. Det finns många sätt att uppmuntra sina barn till att fatta egna beslut, att gå emot ens egna åsikter och att uppmuntra till att ta ställning i olika frågor.
Utan den här debatten om nidbilder, Lilla Hjärtat och pickaninnyn, är jag inte säker på att jag uppmärksammat likheterna mellan Lilla Hjärtat och Pickaninnyn. Jag är inte säker på att jag tänkt på det. Nu när någon annan påtalat likheterna så kan jag inte förstå hur man INTE kan se dem och se vad de har för historisk påverkan på människor. Vi människor, barn och vuxna behöver samtala, debattera och byta åsikter. Ibland kommer vi till insikt. Ibland håller vi fast vid åsikter som vi tror på, även när andra är av en annan åsikt, men viktigast är att veta var vi står och varför och vem vi är i ett större sammanhang och inför våra barn och fundera på vad vi vill föra vidare till våra barn.
Dessutom tänker jag att det finns ju skäl till att Stina Wirsén och förlaget valt att dra in böckerna med Lilla Hjärtat och även om jag inte är säker på att det är för att de håller med om att det är en rasistisk nidbild, så tycks de i alla fall vara överens om att det var ”bad business” eller så vill de visa hänsyn till alla de föräldrar som tycker att det inte är lämpligt att återväcka en rasistisk nidbild som borde fått stanna i graven!
Debatten i P1, Nya Vågen: Är Lilla Hjärtat en mullvad?
Tidigare bloggat: Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat
Läs även andra bloggares åsikter om lilla hjärtat, margareta rönnberg, pickaninny, rasistisk nidbild, oivvio polite, debatt, radiodebatt, nya vågen, p1, liten skär och alla små brokiga, stina wirsén,
Det är ganska fantastisk att människor vågar uttala sig efter att bara ha hört mig i 3 minuter…
Själv skulle jag aldrig yttra mig innan jag hade läst den bok eller artikel som jag dissar, men det är du i denna debatt i och för sig inte den enda som gör…
Bara några små, korta påpekanden och en önskan om precisering:
1) filmen innehåller fem fabelDJUR och som med alla sådana i barnböcker så representerar de givetvis ”egentligen” samtliga fem människor: Bosse är en vit (sjuk) kille, Liten skär är en vit bortskämd, aggressiv tjej, Lilla hjärtat är en snäll och empatisk svart figur som kanske är tjej, även om det inte utsägs i filmen/boken, och en del barn tar hen för en pojke (jo, killar kan ha sådant hår) och masken är en baby. Nu till min fråga A: EXAKT VAD i bilden gör att Lilla hjärtat INTE skulle vara ett djur? Vilken är skillnaden mellan Hjärtat och Skär?
2) Ska BARN få ”avgöra” om det är ett djur eller inte? Eller jag? Eller du och Polite? Eller andra vuxna svarta?
Jag ”avgör” här inte något, utan tolkar helt enkelt hur 35 av de 40 barnen (varav 15 inte är etniskt svenska) i åldern 2-5 år uttalar sig om Lilla hjärtat, nämligen i figuren ser ett djur. Ty OM de skulle ta skada och utsättas för rasism, måste de dels a) tolka hen som en människa, dels b) måste det i så fall finnas något förnedrande, nedvärderande i gestaltningen av Lilla hjärtat. Såväl du som Oivvio Polite och de 38 övriga undertecknande föräldrarna har envist vägrat ange exakt VAD som skulle vara negativt med figuren. Fråga B: Vad är det för fel på Lilla hjärtats agerande, eller på de övrigas behandling av Hjärtat?
3) Polites s.k. undersökning är ju rena skämtet! Bara ännu ett exempel på det vuxennormativa i hela kampanjen: än en gång ska VUXNA få bedöma vad en figur för 3-5-åringar föreställer… Än en gång förringas barns upplevelser.
4) Att Wirsén dragit tillbaka sina böcker ska nog inte tas som något erkännande om ”skuld”, utan att hon ville få slut på den fruktansvärda förföljelsekampanj, för att inte säga de drev mot henne, som helt utan skäl framför allt bedrivits på sociala medier – förutom tagits upp i 20-talet tidningsartiklar i fyra hela månader. Hade jag varit hon, vet jag inte om jag hade pallat.
Ser verkligen fram emot svaren på fråga A och B. Här duger det inte med att någon annan har sagt det…
Ironier och fördömanden är lätt att häva ur sig, att ge argument är betydligt svårare.
Hälsningar
Margareta Rönnberg
Först och främst: varför skulle jag inte ”våga” uttala mig om en debatt som skett offentligt i en radiokanal? Du hävdar att du fått 3 minuter och då undrar jag: står du alltså inte för det du har sagt, eller var det något uttalande du gjorde under dessa tre minuter som var felaktiga?
Du skriver: ”Själv skulle jag aldrig yttra mig innan jag hade läst den bok eller artikel som jag dissar.”
Faktum är att jag inte ens nämnt din bok i detta inlägg, då jag inte uttalar mig om den över huvudtaget, utan det jag uttalar mig om är just den offentliga RADIODEBATT du hade härom dagen!!
Till dina numrerade frågor:
1. Som jag citerade i inlägget och även länkade till, har Stina Wirsén själv hävdat: ”Vi ville skapa en stark liten TJEJ.” Att det skulle handla om fabeldjur har du påstått, men det har jag inte sett något uttalande av Stina med, tvärt om har hon alltså sagt att Lilla Hjärtat är en TJEJ!! DET gör att jag inte ser LH som ett fabeldjur utan en mänsklig avbildning, i kombination med att LH till skillnad från de andra brokiga inte ser ut som ett djur, utan som en person, utan varken öron eller svans, som jag också bildlänkat till ovan. Skillnaden mellan Lilla Hjärtat och Liten Skär är att den första ser ut som en pickaninny, medan den senare inte gör det!!
2. Du skriver att ”du tolkar”. Tolkar är ju inte en konkret sanning, utan just en tolkning av något. Du tolkar detta på ditt sätt eller som du TOLKAR att barn ser det och många andra tolkar de tecknade figurerna på ett annat sätt. Att du ställer barn ansvariga för att tolka in historiskt rasistiska nidbilder, eller ens ha kunskaper om vad det är, är verkligen att ställa höga krav på små barn, som troligen inte ens känner till vad en pickaninny är eller inser varför de är rasistiskt framställda.
a) Ja, jag och många med mig tolkar LH som en flicka då Stina hävdat att det är det!
b) Det är förnedrande att gestalta en barnboksfigur (flicka) som en pickaninny!
Polite, jag och många av de andra undertecknade har envist hävdat att LH är rasistisk för att hon påminner väldigt starkt om den stereotypa rasistiska pickaninnyn. Många har varit tydliga med att hävda att de INTE tror att Stina Wirsén är rasist för det. Nu får andra svara för sig, men det kan väl inte ha undgått dig att jag anser att LH är tecknad på samma grunder och med extremt stora likheter som en pickaninny? Det är där det nedvärderande ligger för min del och det är där min kritik ligger!!
B) Jag har inte klagat på LH´s agerande eller de andras agerande mot LH. Jag har kritiserat att LH är tecknad kusligt likt en pickaninny, som jag anser vara en gammal begravd rasistisk stereotyp som inte hör hemma i en modern barnbok!
3. Ännu en gång: Hur kan du lägga det ansvaret på ett litet barn att se om en karaktär/bild påminner ett litet barn om en gammal, stereotypisk, rasistisk bild, som de flesta barn inte har någon aning om vad det är? Bara för att barn inte ser det, betyder det inte att föräldrar vill pumpa in dessa stereotyper i sina barn. Det finns barn som inte vill gå till skolan för att de inte inser att det kommer att ge en bättre möjlighet i framtiden för dem, det betyder inte att man låter barnen stanna hemma från skolan för det. Strukturell rasism handlar om att bryta gamla mönster för att ge våra barn en bättre demokratisk värld att leva i. Den ger vi inte genom att låta barnen läsa böcker med stereotypa rasistiska nidbilder eller hävda att en kvinnas plats är i köket och att homosexuella inte är lika mycket värda. En bättre och mer demokratisk värld är att försöka bryta just dessa mönster och därför menar jag att beslutet om att sluta producera lilla hjärtat i dess nuvarande form är ett bra beslut!
4. Orsaken till att hon dragit tillbaka böckerna spelar inte så stor roll för mig personligen, det viktiga är att de dragits tillbaka. Jag har kritiserat hennes Lilla Hjärtat och jag har även kritiserat hennes försvar av att teckna densamma. Jag har aldrig haft någon förtalskampanj och kan då heller inte ta ansvar för det.
Vidare skriver du att hon förutom i sociala medier har utsatts för 20-talet kritiska artiklar under fyra månader, men om du tycker så synd om Stina för att man kritiserat hennes LH, så förstår jag verkligen inte varför du går och skriver en bok om just denna debatt, samt ger ut den själv och debatterar LH i media nu när hennes beslut att sluta teckna LH gått ut och debatten i princip upphört. Då har ju du i allra högsta grad agerat för att blåsa liv i debatten igen och därmed väcker kritiken mot hur Lilla Hjärtat har avbildats!!
De svar som jag givit dig ovan och som du så gärna ville ha svar på har jag nu besvarat på ett extremt övertydligt sätt, men det finns ingen av dessa frågor som inte har besvarats tidigare av mig och andra personer i artiklar, inlägg och i olika flöden. Vad var det i dem som du inte förstod då? Eller är det helt enkelt så att du inte VILL förstå kritiken i hur LH har tecknats?
Du hävdar att jag i RADIOdebatten försökte ”lägga in min egen uppfattning om bilderna som en sanning”, men jag sa ju tvärtom – i radiodebatten – att MIN uppfattning var oväsentlig… Jag berättade om hur BARN tolkade bilderna, vilket måste vara det avgörande om det nu är BARN som eventuellt skulle ta skada. Det behövs inte speciellt djupsinnig tolkning av barns beskrivningar av figurerna, när de självmant säger att de är olika djur. Det krävs bara att man LYSSNAR på dem.
Nej, du har uppenbarligen inte läst boken, som bland annat tar upp just dig som en av sex centrala personer. Du ingår som en röst bland framför allt ett dussin antirasister i en skandalös förtalskampanj, som inte tagit avstånd från påståenden som att Lilla hjärtat skulle vara fråga om ”visuell hatpropaganda”. Ni säger att Wirsén ”inte är rasist, fast utfört rasistiska handlingar”. Hur går det ihop? Är hon fjärrstyrd? En buktalares docka? Ingen svensk författare/illustratör har som Wirsén på detta sätt fått löpa gatlopp i fyra månader. Jag förstår inte hur ni kan sova om natten.
FT: ”Wirsén har själv hävdat…””.
Wirsén skulle förstås aldrig säga något så uppenbart som att det rör sig om fem djur… Hon vill väl inte idiotförklara mottagaren? LITE får läsaren/tittaren tänka själv också. Du fortfar med att hävda att LH inte ser ut som ett djur, trots att 35 av 40 barn säger att hen GÖR det… D v s de barn som skulle ha fått möta figuren, om inte du och andra sett i syne. Titta efter nämare: Liten skär har heller inga öron, ingen svans! Din förklaring till varför LH ser ut som en pickaninny är verkligen upplysande: ”Det är för att hon ser ut som en pickaninny.” Ja, ja…
FT: ”Du skriver att ’du tolkar’. ”
Exakt! En tolkning bygger här på vad barnen (=den tänkta publiken) säger om figurerna. Varför skulle barn behöva tolka in historiska rasistiska bilder, bara för att tillfredsställa er vuxna? Ni som förföljt Wirsén i denna kampanj HÄVDAR bara detta, utan att ge några konkreta argument. ”Det KÄNNS så för er…” Eller ”nån annan har sagt det…”
Så HUR skiljer sig gestaltningen av Lilla hjärtat från den av Liten skär? Mina frågor är fortfarande obesvarade av dig. A löd: EXAKT VAD i bilden gör att Lilla hjärtat INTE skulle vara ett djur? Vilken är skillnaden mellan Hjärtat och Skär? Du ”svarar”:
”a) Ja, jag och många med mig tolkar LH som en flicka då Stina hävdat att det är det!
b) Det är förnedrande att gestalta en barnboksfigur (flicka) som en pickaninny!”
Du förklarar fortfarande inte varför Lilla hjärta MER skulle se ut som en pickaninny än som en mullvad, björn eller pingvin… Du anger inga som helst ”grunder” för hur LH är tecknad!
Jag förväntar mig självklart rediga svar! Inte som nu: att du återigen lutar dig på auktoriteter eller Wirsén, vars åsikter ni ju i övrigt underkänner. Varför tro henne just här? Om jag omformulerar frågan så här då: EXAKT VAD i bild gör att Lilla hjärtat inte skulle vara en DJURflicka, medan Liten skär däremot skulle vara en MÄNNISKOflicka?
En människas utseende kan aldrig vara rasistiskt, inte heller ett djurs. Det avgörande är om någon gör detta utseende till något förnedrande, vilket utläses av sammanhanget, figurens handlingar och andras handlingar gentemot figuren.
Du frågar: ”Hur kan du lägga det ansvaret på ett litet barn att se om en karaktär/bild påminner ett litet barn om en gammal, stereotypisk, rasistisk bild, som de flesta barn inte har någon aning om vad det är?”
Du insisterar alltså fortfarande på att det är er VUXNA tolkning som är den enda riktiga… Just där går den avgörande skiljelinjen mellan oss. I över 30 år har propagerat för att värdet av kulturprodukter avsedda för barn ska bedömas av barnen eller ur barns synvinkel. Jag har envist kritiserat vita kulturskri¬benter, barnteveproducenter, filmrecensenter, barntevechefer, forskare, filmarbetare och en massa andra för att vara fast i sina vuxna synsätt och pracka på kulturproduk¬terna menade för barn sina vuxna preferenser. Om jag nu inte gjorde samma sak med de företrädesvis svarta som drivit kampanjen mot Lilla hjärtat, vore det – som jag ser det – snarast ett uttryck för rasism: att jag behandlade er på ett nedvärderande sätt, som om ni inte skulle tåla mothugg. Som om ni vore barn som ”inget förstår”…
Avslutningsvis: varför har jag skrivit denna bok? Inte för att blåsa liv i debatten, inte för att ärerädda Wirsén, utan för att påtala hur olycksbådande, hur föga insiktsfull och hur självupptagen denna kampanj varit och den skada den gjort inte bara för svensk barnkultur utan för det offentliga samtalet om orättvisor generellt – för decennier framöver.
Jag kan helt enkelt inte hålla käften, när orättvisor begås mot småfolket.
Inväntar alltså fortfarande med spänning dina svar på fråga A och B. Apropå ditt videoklipp kan jag informera dig om att Curb Your Enthusiasm inte är en dokumentär utan en situationskomedi med manus skrivet av vuxna…
Hälsningar
Margareta Rönnberg
Apropå barns tolkningar och möjligheter att förstå symboler:
Eftersom du fått mycket utförliga och konkreta svar på dina frågor av mig ovan, men fortfarande hävdar att du inte fått det, så utgår jag från att du:
a) inte har förmågan att ta in konkreta argument
b) inte VILL förstå
c) vägrar inse att det finns människor som är av en helt annan uppfattning än dig
Oavsett vilket så anser jag det vara lönlöst att fortsätta debatten med dig.
Svar på de frågor jag ännu inte har besvarat: Skillnaden på Lilla Hjärtat och Liten Skär, som i mina ögon båda KAN VARA små flickor, är att Lilla Hjärtat är tecknad som en pickaninny, medan Liten skär inte är tecknad som en pickaninny, eller som någon annan rasistisk nidbild. Det är det som är skillnaden och det är det som är problemet!
För övrigt är jag osäker på om LS är en flicka eller ett djur, då vissa bilder gör att det ser ut som en liten flicka som bär rosett: http://www.bonnierforlagen.se/upload/Kataloger/BC/2010VINTER/4D-Brokiga_pysselbok01.jpg> Medan andra bilder ser ut som om hon är ett litet djur med öron: http://nojesguiden.se/sites/default/files/users/7800/liten_skar-580×320.jpg
Lilla Hjärtat tycker jag däremot ser ut som en pickaninny hela tiden: http://fatou.se/wp-content/uploads/2012/11/377313_4555953266727_161114878_n.jpg
Du skriver: ”Du ingår som en röst bland framför allt ett dussin antirasister i en skandalös förtalskampanj, som inte tagit avstånd från påståenden som att Lilla hjärtat skulle vara fråga om ”visuell hatpropaganda”
Att du kallar konstruktiv kritik för en skandalös förtalskampanj, får stå för dig och jag tycker det är oförskämt att kalla det för det. Om man ritar en figur som många människor (och nej, vi är väldigt många fler än ett dussintal som kritiserat LH) anser vara tecknad som en rasistisk nidbild, måste man få möjlighet att säga det, på samma sätt som SW har rätt att försvara det, då hon uppenbarligen är av en annan uppfattning. Jag har gett min syn på debatten, på samma sätt som många andra och det har ALDRIG handlat om att ”ge sig på” SW som person. Man måste skilja på kritik och personangrepp och det tycker jag inte du lyckas med alls! Varför skulle jag ta avstånd från att det skulle vara fråga om ”visuell hatpropaganda”? Jag har ALDRIG ens sett någon uttrycka sig på det sättet!! Jag har aldrig läst det i någon debatt, någonstans och jag ser det inte heller på det sättet! Däremot har jag till viss del sett det som att SW varit ignorant i debatten, men i och med tillbakadragandet och det hon uttalat sig om det, så kan jag känna att jag inte är säker på om det längre är ignorans eller om hon faktiskt tagit till sig den kritik som hon hävdar att hon gjort: http://www.svt.se/kultur/stina-wirsen-stoppar-lilla-hjartat-bocker
Du skriver: ”Du förklarar fortfarande inte varför Lilla hjärta MER skulle se ut som en pickaninny än som en mullvad, björn eller pingvin…”
Svaret är enkelt, i mina ögon ser LH inte ut som en mullvad, björn eller pingvin, utan just som en pickaninny.
Lilla Hjärtat: http://4.bp.blogspot.com/-oEEt3Ad0EmM/UPn8e4-iZxI/AAAAAAAACoE/b9wdRjE8KhY/s1600/lillahjartat.jpg
Mullvad: http://hd.se/multimedia/dynamic/00502/mullvaden2_502998v530x800.jpg
Björn: http://static.freepik.com/bild-fritt/tecknad-bjorn_17-711092441.jpg
Pingvin: http://81.209.9.135/skolor/skolbilder/filer/8cb84969b31ad7cd8f169261fdf03a67.pingvin_1.png
Pickaninny och LH: http://fatou.se/wp-content/uploads/2012/11/377313_4555953266727_161114878_n.jpg
Du skriver: ”Ni som förföljt Wirsén i denna kampanj” Jag kan säga att jag personligen aldrig någonsin har FÖRFÖLJT SW!! Jag har inte heller sett någon annan göra det! Jag har skrivit inlägg på min blogg, min facebook och skrivit under debattartiklar som kritiserar SW´s försvar av LH och i min värld är det en himla skillnad mot att förfölja någon. Jag har förutom i just denna debatt endast hört positiva saker om SW och hennes teckningar och böcker och har inget emot henne personligen. Tvärt om var jag nyligen en av över 100 personer som skrev ett tackbrev till SW och Bonnier för att de dragit tillbaka böckerna med LH.
För övrigt vet jag ingenting om SW. Jag vet inte vilken del av landet hon bor, eller om hon ens bor i Sverige, jag vet inte var hon verkar eller något om hennes familj, vänner, släkt etc. Jo, jag läste någonstans om att hon tidigare har jobbat på DN. Om det är sant eller ej vet jag inte, men det skulle ju vara en förklaring till att DN tog in väldigt många artiklar som var positiva till LH och väldigt lite kritiska artiklar, medan de andra tidningarna i alla fall tog in både positiva och kritiska artiklar i debatten.
Att jag och andra personer med mig skulle ha ”förföljt” eller haft någon slags ”skandalös förtalskampanj” mot SW personligen är ett väldigt oförskämt påstående i en demokratisk debatt!
Varför är dina och SW´s åsikter okej och vi som varit kritiska i debatten skulle ha ”förföljt” eller ingått i någon slags ”förtalskampanj”?
Du nämner hela tiden barnen och deras upplevelser och jag menar att man inte kan kräva den historiska kunskapen av små barn, men både Polite och andra mörka debattörer i denna debatt har försökt förklara för dig om figurer som de mötte i sin barndom och som de som vuxna sedan kände att de stått för något annat än de förstått då och att det byggt på den känsla av utanförskap och rasism de upplevt under sin uppväxt, men även där har du slagit dövörat till och vägrar lyssna på dessa berättelser… Det är det jag kallar ignorans.
Och ja, så länge jag står upp för det jag tror på och kan förhindra att bidra till en strukturell rasism i vårt samhälle och för mina barn, så kommer jag att sova förbaskat skönt på nätterna!!
Certain discussions are better to take on a more institutional level with experts in racial imagery and with those concerned with racism. Lifts up the arguments from irresponsible sensationalism to critical cultural analysis. Experts like bell hooks, Stuart Hall, Patricia Hill Collins, Paul Gilroy, Angela Davis. Soon enough they will come to rescue us from inconsequent nonsense. And add to the work already done here by experts like Ylva Habel, Lena Sawyer, Jeff Werner, Tobias Hübinette.
Jag tror det är viktigt att debatten tas av experter inom institutioner, men jag tycker också det är viktigt att debatten tas på ”gräsrotsnivå” och att ”vanliga konsumenter” tar ställning i den här frågan då jag tycker den är väldigt viktig. Jag tycker inte debatten ska uteslutas i något forum, då olika forum når olika människor.
Vi har uppenbarligen helt olika definitioner av vad argument är. Du menar att det är ett ”argument” när du svarar ”i mina ögon ser LH inte ut som en mullvad, björn eller pingvin, utan just som en pickaninny”. Jag kallar detta för en personlig åsikt.
Du har förvisso rätt i att Liten skär inte är tecknad som en pickaninny… Hon kan dock mycket väl av överkänsliga vita eller albinos tolkas som en nidbild av en ”trevlig, fin flicka”, vars enda förmildrande omständighet – i mina ögon – är att hon gillar att sparka fotboll i rosa kläder. Fler såna tjejer, tack!
Det är mängden kritik från alla möjliga håll och det utdragna som gör det hela till en kampanj, där du ständigt har återkommit till ämnet så snart tillfälle givits. Har du räknat hur många träffar det blir med ditt namn på, om man på google söker på ”Lilla hjärtat”? Tycker du inte att det ser lite väl mastigt ut, i relation till den ”rasistiska handling” som Wirsén anses ha begått?
När jag skriver ”Ni som förföljt Wirsén i denna kampanj” menar jag givetvis med hundratalet artiklar, flera hundra facebookyttranden, 700 ”kommentarer” till andras inlägg o s v, upprop, öppna brev, massor av ”gillanden”, dina hejarop av typen ”Mycket, mycket bra!” till andras tveksamheter. Inte att ni skulle ha gjort det rent fysiskt, förstås. Kan du dock inte förstå att det kan upplevas som en liten skillnad, och vidrigt att varje morgon i fyra månaders tid vakna upp och undra vilka påhopp och krav som ska komma idag då?
Vem har skrivit om Lilla hjärtat som ”visuell hatpropaganda”. Svaret är John Jennings i det av Polite och Rubin Dranger initierade uppropet. Du kanske inte kände till det, men du kan inte svära dig fri från att du ändå är en del av helheten. Jag skriver inte att bara ett dussintal kritiserat bilden, utan att cirka 12 varit mest aktiva. Bland annat du, som rent av ingår i den mest aktiva sextetten.
Om Polites tolkning som vuxen av hur han som 10-11-åring upplevde Fredag i Robinson Kruse kan vi aldrig veta ifall den är autentisk eller inte. All minnesforskning säger dock att vi ständigt omtolkar och nytolkar gångna händelser i ljuset av vad vi just nu vet och förstår. Jag föredrar att lyssna på barn nu.
På en punkt håller jag dock med dig: det torde vara lönlöst att fortsätta debatten med dig, när du t ex upptäcker öron på Liten skär! Bägge ”öronen” sitter i så fall på samma sida av skallen, i bakhuvudet… Det förblir obegripligt vilken bild du i så fall syftar på. I filmen bytlånar Skär till och med sina ”öron” mot Lilla hjärtats hårprydnader…
Jag ger upp! Precis som Wirsén gjorde.
Hälsningar
Margareta Rönnberg
Att du ifrågasätter Polites upplevelser tycker jag säger allt om dig, Margareta och vart du vill komma och din respekt för andra människor och deras upplevelser.
Angående vad som skrivits och vem som sagt och skrivit vad så tar jag ENDAST ansvar för det jag skrivit och sagt och inte vad NÅGON annan person har skrivit eller sagt!
Ja, jag har skrivit flera gånger om LH. Sedan den 7:e September 2012 tills idag den 14:e April 2013 har jag sammanlagt skrivit 10 inlägg där LH, nidbilder, pickaninny och blackface nämns (några av dessa 10 inlägg har dock fokus på Tintin och närstående debatter), samtidigt har jag då alltså skrivit 156 (!!) inlägg under den tiden. Ställt i den proportionen kanske 10 inlägg på drygt ett halvår inte är så många, särskilt som några av dessa inlägg inte har förstahandsfokus på just LH?
Huruvida det är öron eller rosett på LS känns helt oväsentligt, men när jag bildgooglade på henne, så fann jag EN bild där det ser uppenbart ut att det är en rosett och resten av bilderna kan det lika väl vara ”kaninöron”, men för debatten är det oväsentligt. Jag förstår dock inte vad du hakar upp dig på det för, eftersom du hela tiden hävdar att det tillhör konsten att få göra fria tolkningar, men det jag tolkar, det är alltså ”FEL”?
Du skriver: ”Vi har uppenbarligen helt olika definitioner av vad argument är. Du menar att det är ett ”argument” när du svarar ”i mina ögon ser LH inte ut som en mullvad, björn eller pingvin, utan just som en pickaninny”. Jag kallar detta för en personlig åsikt.”
Jag har den personliga åsikten ja och det är mitt argument till att jag anser att LH ser ut som en pickaninny? Ja. Jag argumenterar det jag tolkar och ser, på samma sätt som du hävdar att du argumenterar att du tolkar det 40 barn ser.
Eftersom du underkänner Polite´s undersökning han gjorde och hänvisar till din egen, som du i princip kan fråga 100 barn eller varför inte 1000 och de kommer inte någon av dem att säga att det ser ut som en pickaninny eller en rasistisk stereotyp, eftersom de inte har den historiska kunskapen, men varför inte göra om din undersökning, Margareta och visa barnen bilderna på en pickaninny och på Lilla Hjärtat och fråga om de anser att de liknar varandra? Då får du ju barnens svar direkt, precis så som du hävdar att du vill!
Idén att barn alltid förstår mer än vuxna är inte ny och den har Margareta Rönnberg framfört i olika sammanhang under många år – om tevetittande, leksaker mm. Det är viktigt att använda ett barnperspektiv men samtidigt måste vi som vuxna också lägga till vår kunskap, våra erfarenheter – också av att ha varit barn!!!
Idag har jag lärt mig av mitt barnbarn att en bärbar telefon är en väldigt rolig leksak för en ettåring med en massa roliga knappar och rätt vad det är kommer en röst… Men ska jag dra slutsatsen att telefoner, fjärrkontroller, ipads etc är de bästa leksakerna? Att barn förstår mindre än vuxna och påverkas lättare är nog de flesta överens om, därför studerar och diskuterar vi barns utveckling, granskar deras leksaker och – därför har vi ett förbud mot reklam riktad till barn!
Är Lilla Hjärtat ett barn eller ett fabeldjur, som Margareta Rönnberg påstår?
Barn ser skillnad mellan dockor och leksaksdjur. En svart docka är lika lite ett fabeldjur som en skär docka utan en människoliknande leksak. Som barn är figuren lik en Pickaninny medan Lilla Hjärtat som docka är mycket lik en Gollywog = en rasistisk tygdocka som inte skulle kunna säljas i någon leksaksaffär idag. I en av novellerna i samlingen ”Kärlek X 21” av Sarah Ladipo Manyika minns huvudpersonen hur hon blev kallad ”Gollywog” på skolgården av de vita klasskamraterna, ett nedsättande uttryck för en stereotyp docka .http://en.wikipedia.org/wiki/Golliwogg
Jag har många afrikanska tygdockor inköpta på Afro art och under resor i Sydafrika, Tanzania och Ghana – de har inga likheter med Lilla Hjärtat!
Mitt barnbarn fick en sydafrikansk docka när hon var någon månad gammal och uppfattade den genast som människa – jag har filmat när hon försöker prata med dockan! http://www.youtube.com/watch?v=_vl-9qZhfe8 ja, hon blir arg därför att dockan inte svarar!
Fyrtio små barn uppfattar inte någon rasism i en barnboksfigur – men vad säger det oss vuxna? Min slutsats är att vi ska vara försiktiga med vad vi ger barn just därför att de inte har förmågan att avvärja den påverkan de utsätts för. Att stereotyper som Lilla Hjärtat dyker upp igen är också ett bevis på detta de bilder vi matas med som barn följer med upp i vuxen ålder och finns kvar om vi inte bearbetar dem som vuxna! Lyssna på människor som har erfarenheter av rasism och läs på om rasismens olika uttryck i historien – hur kan vi annars förändra? Vi som är vuxna har ansvar för vilka värderingar vi ger våra barn, egna och andras! Böckerna om Lilla Hjärtat finns kvar på många bibliotek och i många förskolor.
Barn föds inte med fördomar och de ska inte ärva äldre generationers medvetna eller omedvetna rasistiska föreställningar! Alla barn är lika värda och har rätt att mötas med kärlek och respekt! Karin Sohlgren
Jag har inte påstått att barn förstår mer än vuxna utan att de ofta förstår annat än vuxna. Helt enkelt OLIKA, utifrån vederbörandes skilda erfarenheter och annorlunda läge i en makthierarki. När vuxna kunskaper verkligen är kunskaper ska de givetvis förmedlas i lämplig form. Men när det – som i detta fall – rör sig om vuxen okunskap och oförmåga, blindhet och envishet, självupptagenhet och maktmissbruk, ska dessa ”kunskaper” tillbakavisas. Ja, motarbetas, enligt mig.
Om man, som Polite i radiointervjun, säger sig inte bry sig om innehållet, utan bara ser till hur figuren är tecknad – och inte ens kan SE och jämföra med hur kompisarna bredvid Lilla hjärtat är tecknad (eller som Touray: tolkar in öron i en rosett), ja, då ska vuxnas okunskap göras något åt med hjälp av barns klokskap. Barn har tack vare/på grund av sin ännu rudimentära verbala förmåga en skärpt bildavläsningsförmåga och de är födda gemenskapsvarelser. De fokuserar därför på storleksförhållanden och karaktärers handlingar och relationer.
Dagens nya tekniska prylar är exakt vad vi GÖR dem till och beroende av vilka VI är. Det är inte alls otänkbart att en mobil är en lika bra leksak och snuttefilt för barn, som den blivit för flertalet vuxna. Den bästa ”leksaken” för bägge är förstås andra människor. Att barn skulle påverkas mer än vuxna är tveksamt, inte minst med tanke på hur en hoper vuxna (1 000 av säg ett par miljoner) låtit sig påverkas av de heltokiga påståendena i denna kampanj.
Barn förstår inte alls mindre än vuxna, utan de förstår helt andra ting, som vuxna hunnit glömma eller förtränga. Att ”vi” studerar och diskuterar barns utveckling, granskar deras leksaker och har ett förbud mot reklam riktad till barn är helt enkelt en form av maktutövning och belägg för att ”vi” skulle vara ”vuxna”.
Sohlgren vill tydligen göra gällande att en svart figur utan öron, pupiller eller fingrar bredvid en lika stor vit figur utan öron, pupiller eller fingrar (plus tre djur till) är en docka respektive ett djur. Till skillnad från barn ser hon uppenbarligen ingen skillnad mellan dockor och fabeldjur. Det skulle eventuellt i hennes tolkning röra sig om två människoliknande leksaker som leker med tre gosedjur? I vilkendera gestalten är Lilla hjärtat hur som helst – enligt Sohlgren, vill säga – ”rasistisk”:
”Som barn är figuren lik en Pickaninny medan Lilla Hjärtat som docka är mycket lik en Gollywog = en rasistisk tygdocka som inte skulle kunna säljas i någon leksaksaffär idag”.
MYCKET LIK en gollywog!? Bildbevis, tack! På Lilla hjärtat och golliwogs ställda bredvid de afrikanska tygdockorna ”inköpta på Afro art och under resor i Sydafrika, Tanzania och Ghana”. Men återigen fokuserar ni bara utseende, inte figurernas handlingar…
I min bok tar jag upp också denna fråga, men eftersom ingen tycks behöva kolla där utan oblygt anklagar mig för än det ena, än det andra, uppmanar jag här Sohlgren och alla andra hugade (förutom Oivvio Polite och Moa Matthis, som inte vågar ta en grundlig dialog med mig):
Ge mig exempel på en pickaninny som leker jämlikt med vita barn, uppvaktas på födelsedagen och i alla avseenden är jämbördig! Hittar ni det, går jag med på att Lilla hjärtat skulle vara det ni hävdar. Men först då.
Din tolkning av babyn Barbro kan ifrågasättas på en mängd sätt och du har ingen aning om huruvida femveckorsbarnet försöker tala med dockan. Det är din egen tolkning, Karin Sohlgren.
”Fyrtio små barn uppfattar inte någon rasism i en barnboksfigur – men vad säger det oss vuxna?”, frågar du. Din slutsats är att ”vi ska vara försiktiga med vad vi ger barn just därför att de inte har förmågan att avvärja den påverkan de utsätts för”.
MIN slutsats i boken bygger däremot på den samlade amerikanska forskningen i ämnet. Jag HAR just läst på om forskningen och hur expertisen menar att vi kan förändra, till skillnad från alla andra i denna debatt. Fast det är förstås jobbigt att FÖRST läsa och SEDAN reagera…
Också Sohlgren har rätt på en punkt: ”Barn föds inte med fördomar och de ska inte ärva äldre generationers medvetna eller omedvetna rasistiska föreställningar!” Det är vi vuxna som i så fall genom våra ORD – inte genom bilder – ger dem dessa fördomar.
De ord som kampanjens antirasister använt är skadligare än mullvaden Lilla hjärtats utseende.
Margareta Rönnberg är forskare, fint, och du hänvisar till amerikansk forskning som uppenbarligen går stick i stäv mot den forskning som medlemmarna på forumet tagit del av. Jag förutsätter att du redovisar den i boken och återkommer till det när jag hunnit läsa själv.
Huvudfrågan för mig står fast, att 40 utvalda barn i en studie inte kan avgöra vad som är kränkande för afrosvenska föräldrar och deras barn! Att tala om för dessa föräldrar att deras upplevelser inte är vetenskapligt belagda är naturligtvis nonsens och ytterligare en kränkning! Så vill du inte att vi ska behandla barn – men just så bemöter du vuxna! Vuxna som med sin erfarenhet av att vara afrosvenska barn reagerar.
Min erfarenhet är att arbeta med barn och föräldrar i ett multietniskt samhälle. Där har jag med ljus och lykta sökt efter barnböcker som bekräftar alla barn, inte bara de blonda blåögda som blivit en stereotyp för alla barn. Barn med annan hår- hudfärg, annan bakgrund, barn med funktionshinder, med annan social bakgrund lyser med sin frånvaro.
Jag samarbetar med ett engelskt förlag som ger ut flerspråkiga böcker utifrån ett inkluderande perspektiv – något som saknas i dagens marknadsstyrda svenska utgivning! När jag visar Lilla Hjärtat blir de uppriktigt förvånade – vad har hänt i Sverige? En sådan bok skulle aldrig kunna ges ut i Storbrittanien! I England finns organisatonen ”Bookstart” som delar ut böcker till barn i olika åldrar – jag träffade grundaren Wendy Cooling som berättade om hur deras krav på inkluderande barnböcker påverkat marknaden. De beställer alltså böcker i enorma upplagor och självklart måste alla barn vara synliga – och tanken på att ge ut böcker som kan kränka barn och föräldrar är naturligtvis helt omöjlig.
Studera gärna hur afrikanska barnböcker idag avbildar barn, eller amerikanska, engelska, Att göra ett barn helt svart utan ansiktsdrag med vita ögonhålor och vit mun – nej,så kan man inte göra.
Om du vill se andra rasistiska bilder finns en utställning på Museum of London docklands – London sugar & slavery där Leslie Braine Ikomis samling visas.
Hela utställningen bygger på forskning och utgår från många människors vittnesbörd.
Till sist – använd inte din forskarstatus till att trycka ner människor! Det krävs inte avancerade studier för att ”bevisa” om en figur är kränkande eller inte – lite empati och en gnutta sunt förnuft! Eller byt ut Lilla Hjärtat mot en judisk sterotyp, tänk tanken TIntin i Auschwitz …
Karin Sohlgren
Karin Sohlgren: Tack för din kommentar och de aspekter du tar upp i den. Jag tycker särskilt om dina 11 sista rader!
Det är väl inte så konstigt att små barn inte uppfattar Lilla Hjärtat som rasistisk eller ser likheten med en pickaninny, det vet ju med största sannolikhet inte ens vad en pickaninny är och än mindre vad den står/stod för! Ärligt talat så gjorde inte jag det heller när den här debatten drog igång (pinsamt, jag är ändå vuxen och ska föreställa välutbildad, men så var det).
Men det fina är att man FÅR lära sig nya saker, och man FÅR använda dessa till att bilda sig en insatt uppfattning. Och råkar man redan ha bildat en uppfattning innan så FÅR man ändra sig, som förhoppningsvis Stina Wirsen och hennes förlag gjorde.
Jag tycker likheten mellan LH och pickaninnyn är så slående att man inte behöver vara det minsta insatt i konst för att se den. Det kan ju vara en omedveten influens och i så fall får det väl betraktas som ett olycksfall i arbetet från Wirsens sida. Men huvudsaken är att figuren är borta nu.
Jag håller med dig, Jenny! Jag tycker också likheten är så slående att jag anser att MR bara försöker vara tvärt emot som envist hävdar att det inte är så. Jag har verkligen svårt att se hur man INTE kan se likheten och ja, jag håller med dig. Mycket av debatterna under 2012 i flera olika fall har fått mig att öppna mina ögon och ändra mig i sakfrågor jag haft andra åsikter eller inte några klara åsikter alls om och det är ju det som kallas att få utvecklas.
Margareta Rönnberg,
Jag utgår i min kommentar nedan, precis som Fatou, från intervjun med dig i Nya Vågen, vetenskapliga artiklar där du framfört dina teorier om ”adulto-normativitet” i barnkultur, samt dina kommentarer i olika webb-debatter i ämnet. (Jag beklagar att jag inte läst din nya bok, men jag anser mig ändå ha rätt att kommentera dina uttalanden).
Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är som forskare att på ett kort media-ögonblick redogöra för den kunskap man samlat på sig under årtionden. Samtidigt uttalar du dig så tvärsäkert om Lilla Hjärtat både i radio och på webben, att det är svårt att tolka dina ord som annat än definitiva slutsatser. Har jag fel?
Jag är konsument av barnkultur, inte forskare, men med bakgrund i samhällsvetenskap har jag svårt att förstå hur du som filmvetare (humanist?) så tvärsäkert kan sätta dig till doms över hur människor bör och inte bör reagerar på Lilla Hjärtat, samtidigt som du så ihärdigt låter bli att sätta in dina forskningsresultat i en större samhällskontext. För mig går det inte ihop.
Den intervjuundersökning med 2-3-åringar som du utfört lär visa att små barn inte nödvändigtvis tolkar figuren Lilla Hjärtat som en människa, och därför inte nödvändigtvis sätter figuren i samband med svarta människor IRL. Eftersom böckerna och filmen inte har rasistiskt innehåll, är rasistiska tolkningar – enligt dig – inte möjliga.
Som samhällsvetare ställer jag mig frågan: kan man på ett vetenskapligt trovärdigt sätt dra några andra slutsatser av din undersökning? Vad gör dessa 2-åringar av bilden av Lilla Hjärtat när de växer upp och möter andra Pickaninny-figurer med rasistiskt innehåll? Om de som små barn fått lära sig att Pickaninny-figuren i form av Lilla Hjärtat är ok, finns det då inte risk att de som vuxna – precis som du gör här – försvarar den in absurdum? T o m när en uppsjö av människor omkring dig ihärdigt påpekar att de känner sig kränkta av figuren p g a dess historiska ursprung?
Du säger i princip att Lilla Hjärtat inte kan bidra till rasism. Hur kan du veta det, utan att göra en longitudinell studie? Rent vetenskapligt, menar jag? Vilken vetenskaplig forskning grundar du ett sådant antagande på? Diskuterar du detta i din bok?
Det är inte små barn som skapar rasistiska ideologier, ropar rasistiska slagord, eller förföljer och misshandlar svarta på våra gator. Det är vuxna. Men alla vuxna har en gång varit små och oreflekterat konsumerat den barnkultur som satts framför dem. Det är dessa vuxna som inte kan eller vågar ifrågasätta sina egna värderingar, ifrågasätta hur vithetsnormativitet påverkar deras omdöme och sitt självpåtagna tolkningsföreträde. Inom sociologin kallar vi det socialisering; de värderingar man växer upp med internaliserar man oftast helt utan att reflektera. Som vuxen kräver det ofta ganska mycket arbete att frigöra sig från de värderingar man socialiserats in i som liten. När jag hör dig och läser dina texter undrar jag om du är bekant med begreppet socialisering, eller om det gått dig helt förbi? Det skulle i så fall förklara varför jag har så svårt att förstå ditt sätt att argumentera.
Hur anser DU att rasistiska trossystem förmedlas och reproduceras, om det inte sker via socialisering och oreflekterad internalisering med hjälp av kulturell konsumtion?
Till sist: Du säger i radiodebatten att det är Oivvio Polites ensak om han på känslomässiga grunder vill förbjuda sina barn att läsa Wirséns böcker, men att varken han eller någon annan har rätt att bestämma om andra svenskar ska ha tillgång till böckerna. Därmed verkar du utgå från att Polite och hans familj är ett undantag, en av ett fåtal som reagerat negativt på Lilla Hjärtat.
Det är egentligen oväsentligt (eftersom varje individ förtjänar respekt) men är du då medveten om att Sverige, procentuellt sett, har den största svarta befolkningen av alla Europas länder? Svarta är inte här på tillfälligt besök, Margareta Rönnberg. De ingår sen länge i den svenska befolkningen och har var och en samma rätt till respekt och hänsyn som vem som helst.
De röster du hittills hört i media är bara en liten, liten del av alla oss svenskar som anser att våra barn har rätt att växa upp i en kultur rensad från rasistiska stereotyper. Både i barnkultur och vuxenkultur.
hälsar,
Helena
Jag har inte påstått att barn förstår mer än vuxna utan att de ofta förstår annat än vuxna. Helt enkelt OLIKA, utifrån vederbörandes skilda erfarenheter och annorlunda läge i en makthierarki. När vuxna kunskaper verkligen är kunskaper ska de givetvis förmedlas i lämplig form. Men när det – som i detta fall – rör sig om vuxen okunskap och oförmåga, blindhet och envishet, självupptagenhet och maktmissbruk, ska dessa ”kunskaper” tillbakavisas. Ja, motabetas, enlig mig.
Om man, som Polite i radiointervjun, säger sig inte bry sig om innehållet, utan bara ser till hur figuren är tecknad – och inte ens kan SE och jämföra med hur kompisarna bredvid Lilla hjärtat är tecknad (eller som Touray: tolkar in öron i en rosett), ja, då ska vuxnas okunskap göras något åt med hjälp av barns klokskap. Barn har tack vare/på grund av sin ännu rudimentära verbala förmåga en skärpt bildavläsningsförmåga och de är födda gemenskapsvarelser. De fokuserar därför på storleksförhållanden och karaktärers handlingar och relationer.
Dagens nya tekniska prylar är exakt vad vi GÖR dem till och beroende av vilka VI är. Det är inte alls otänkbart att en mobil är en lika bra leksak och snuttefilt för barn, som den blivit för flertalet vuxna. Den bästa ”leksaken” för bägge är förstås andra människor. Att barn skulle påverkas mer än vuxna är tveksamt, inte minst med tanke på hur en hoper vuxna (1 000 av säg ett par miljoner) låtit sig påverkas av de heltokiga påståendena i denna kampanj.
Barn förstår inte alls mindre än vuxna, utan de förstår helt andra ting, som vuxna hunnit glömma eller förtränga. Att ”vi” studerar och diskuterar vi barns utveckling, granskar deras leksaker och har vi ett förbud mot reklam riktad till barn är helt enkelt en form av maktutövning och belägg för att ”vi” skulle vara ”vuxna”.
Sohlgren vill tydligen göra gällande att en svart figur utan öron, pupiller eller fingrar bredvid en lika stor vit figur utan öron, pupiller eller fingrar (plus tre djur till) är en docka respektive ett djur. Till skillnad från barn ser hon uppenbarligen ingen skillnad mellan dockor och fabeldjur. Det skulle eventuellt i hennes tolkning röra sig om två människoliknande leksaker som leker med tre gosedjur? I vilkendera gestalten är Lilla hjärtat hur som helst – enligt Sohlgren, vill säga – ”rasistisk”: ”Som barn är figuren lik en Pickaninny medan Lilla Hjärtat som docka är mycket lik en Gollywog = en rasistisk tygdocka som inte skulle kunna säljas i någon leksaksaffär idag”.
MYCKET LIK en gollywog!? Bildbevis, tack! På Lilla hjärtat och golliwogs ställda bredvid de afrikanska tygdockorna ”inköpta på Afro art och under resor i Sydafrika, Tanzania och Ghana”. Men återigen fokuserar ni bara utseende, inte handlingar…
I min bok tar jag upp också denna fråga, men eftersom ingen tycks behöva kolla där utan oblygt anklagar mig för än det ena, än det andra, ställer jag här denna fråga till Sohlgren och alla andra hugade (förutom Oivvio Polite och Moa Matthis, som inte vågar ta en grundlig dialog med mig): Ge mig exempel på en pickaninny som leker jämlikt med vita barn, uppvaktas på födelsedagen och i alla avseenden är jämbördig! Hittar ni det, går jag med på att Lilla hjärtat skulle vara det ni hävdar. Men först då.
Din tolkning av babyn Barbro kan ifrågasättas på en mängd sätt och du har ingen aning om huruvida femveckorsbarnet försöker tala med dockan. Det är din tolkning, Karin Sohlgren.
”Fyrtio små barn uppfattar inte någon rasism i en barnboksfigur – men vad säger det oss vuxna?”, frågar du. Din slutsats är att ”vi ska vara försiktiga med vad vi ger barn just därför att de inte har förmågan att avvärja den påverkan de utsätts för”. MIN slutsats i boken bygger däremot på den samlade amerikanska forskningen i ämnet. Jag HAR just läst på om forskningen och hur expertisen menar att vi kan förändra. Fast det är ju jobbigt att FÖRST läsa och SEDAN reagera…
Också Sohlgren har rätt på en punkt: ”Barn föds inte med fördomar och de ska inte ärva äldre generationers medvetna eller omedvetna rasistiska föreställningar!” Det är vi vuxna som genom våra ORD – inte genom bilder – ger dem dessa fördomar.
Till Jenny W är mitt, vid detta lag rätt tjatiga, svar när hon skriver ”Det är väl inte så konstigt att små barn inte uppfattar Lilla Hjärtat som rasistisk eller ser likheten med en pickaninny”. De uppfattar figuren som ett djur och jag har aldrig hört talas om rasistiskt framställda mullvadar.
Till Helena: Några definitiva slutsatser tror jag aldrig att vi kan få om någonting över huvud taget. Däremot har jag velat framföra barns syn i frågan, eftersom jag menar att det är ytterst legitimt i fallet med en produkt riktad till dem och som DE påstås skulle ta skada av. För att utvidga Per Wirténs kommentar i Dagens Arena (11/4-13):
Arbetarrörelsen framkallade ett starkt ”vi” hos arbetarklassen och senare löntagarna. Feministerna ett kvinnligt ”vi”. Martin Luther King och andra framgångsrika antirasister har valt samma väg. Befriande rörelser verkar inte möjliga utan identitetspolitik.” Jag tillfogar således: När det gäller barn, vem strider i offentligheten för deras ”vi”? De har nämligen lite svårt att göra det själva. Är det en ”större samhällskontext” nog?
Du frågar (indirekt): ”Eftersom böckerna och filmen inte har rasistiskt innehåll, är rasistiska tolkningar – enligt dig – inte möjliga.” Mitt svar: Alla tänkbara tolkningar är förstås möjliga, men vilka är mest relevanta i detta fall? I en barnbok/barnfilm, som säger till barn att svarta och vita är jämlika, hudfärg är oväsentligt?
Du frågar vidare: ”kan man på ett vetenskapligt trovärdigt sätt dra några andra slutsatser av din undersökning? Vad gör dessa 2-åringar av bilden av Lilla Hjärtat när de växer upp och möter andra Pickaninny-figurer med rasistiskt innehåll? Om de som små barn fått lära sig att Pickaninny-figuren i form av Lilla Hjärtat är ok, finns det då inte risk att de som vuxna – precis som du gör här – försvarar den in absurdum? T o m när en uppsjö av människor omkring dig ihärdigt påpekar att de känner sig kränkta av figuren p g a dess historiska ursprung?”
Här mot slutet sätter du fingret på något avgörande: att andra människor med sina ORD påpekar att det rör sig om något annat än det som barnet själv sett. Jag godtar helt enkelt inte att vuxna koloniserar även barnfilmer och barnböcker! Jag fokuserar ”hög-ålders-normativiteten”.
När barn växer upp (miss)tolkar de i backspegeln på ett vuxet sätt allt möjligt utifrån de erfarenheter och kunskaper de senare fått. Vi vet idag inget om vilka dessa erfarenheter kommer att bli, inte ens om de kommer att se några pickaninnybilder då. Mig veterligt handlar vetenskap inte om siande. Du fortsätter:
”Du säger i princip att Lilla Hjärtat inte kan bidra till rasism. Hur kan du veta det, utan att göra en longitudinell studie? Rent vetenskapligt, menar jag?” Mitt svar måste ju bli: Kan DU göra en sådan longitudinell studie? Rent vetenskapligt, alltså? Enligt forskningens nuvarande ståndpunkt är det INTE BILDER som gör människor till rasister. Ja, detta tar jag upp i min bok. Jag säger dock aldrig att Lilla hjärtat inte kan bidra till rasism. Utifrån den kampanj som förts är det mycket möjligt att den gör just det, men av helt annan anledning än figurens egenskaper och handlingar. Och utan egen eller Wirséns förskyllan.
Det är ytterst få vuxna som ropar rasistiska slagord, förföljer och misshandlar svarta (de sedvanliga 3 procenten, max?), trots att säkert hälften av alla vuxna läst Tintin i Kongo och 90 procent känner till Pippis pappas titel. Som symbolisk interaktionist går jag inte med på att vi internaliserar allt utan att värdera. Vi har en möjlighet att säga emot, vilket inte minst barn tidigt visar. Jag har skrivit en avhandling på 528 sidor, just MOT begreppet socialisering.
Du frågar: ”Hur anser DU att rasistiska trossystem förmedlas och reproduceras, om det inte sker via socialisering och oreflekterad internalisering med hjälp av kulturell konsumtion?”
Det framgår av boken, men är – enligt USA:s främsta på området – inte genom oreflekterad internalisering av kulturprodukter.
Till sist: Om Polite och hans familj är ett undantag, en av ett fåtal som reagerat negativt på Lilla Hjärtat? Nej, det är säkert ett par tusen till som gjort likadant och ett par miljoner som inte gjort det. Jag förespråkar inte minoritetens tyranni. Alla svarta är långt ifrån avståndstagande. Om du visst hur många svarta som till mig sagt att de inte alls reagerar negativt.
Antyder du att jag inte skulle mena att alla barn har rätt att växa upp i en kultur rensad från rasistiska stereotyper? I så fall kunde du inte ha mer fel. Jag har däremot satt mig in i vad som skapar rasism hos barn. Inte är det då bilder.
Till Helena: Några definitiva slutsatser tror jag aldrig att vi kan få om någonting över huvud taget. Däremot har jag velat framföra barns syn i frågan, eftersom jag menar att det är ytterst legitimt i fallet med en produkt riktad till dem och som DE påstås skulle ta skada av. För att utvidga Per Wirténs kommentar i Dagens Arena (11/4-13):
Arbetarrörelsen framkallade ett starkt ”vi” hos arbetarklassen och senare löntagarna. Feministerna ett kvinnligt ”vi”. Martin Luther King och andra framgångsrika antirasister har valt samma väg. Befriande rörelser verkar inte möjliga utan identitetspolitik.”
Jag tillfogar således: När det gäller barn, vem strider i offentligheten för deras ”vi”? De har nämligen lite svårt att göra det själva. Är det en ”större samhällskontext” nog?
Du frågar (indirekt): ”Eftersom böckerna och filmen inte har rasistiskt innehåll, är rasistiska tolkningar – enligt dig – inte möjliga.” Mitt svar: Alla tänkbara tolkningar är förstås möjliga, men vilka är mest relevanta i detta fall? I en barnbok/barnfilm, som säger till barn att svarta och vita är jämlika, hudfärg är oväsentligt?
Du frågar vidare: ”kan man på ett vetenskapligt trovärdigt sätt dra några andra slutsatser av din undersökning? Vad gör dessa 2-åringar av bilden av Lilla Hjärtat när de växer upp och möter andra Pickaninny-figurer med rasistiskt innehåll? Om de som små barn fått lära sig att Pickaninny-figuren i form av Lilla Hjärtat är ok, finns det då inte risk att de som vuxna – precis som du gör här – försvarar den in absurdum? T o m när en uppsjö av människor omkring dig ihärdigt påpekar att de känner sig kränkta av figuren p g a dess historiska ursprung?”
Här mot slutet sätter du fingret på något avgörande: att andra människor med sina ORD påpekar att det rör sig om något annat än det som barnet själv sett. Jag godtar helt enkelt inte att vuxna koloniserar även barnfilmer och barnböcker! Jag fokuserar ”hög-ålders-normativiteten”.
När barn växer upp (miss)tolkar de i backspegeln på ett vuxet sätt allt möjligt utifrån de erfarenheter och kunskaper de senare fått. Vi vet idag inget om vilka dessa erfarenheter kommer att bli, inte ens om de kommer att se några pickaninnybilder då. Mig veterligt handlar vetenskap inte om siande.
Du fortsätter:
”Du säger i princip att Lilla Hjärtat inte kan bidra till rasism. Hur kan du veta det, utan att göra en longitudinell studie? Rent vetenskapligt, menar jag?”
Mitt svar måste ju bli: Kan DU och de andra i debatten av din uppfattning veta att det BIDRAR, utan att göra en sådan longitudinell studie? Rent vetenskapligt, alltså?
Enligt forskningens nuvarande ståndpunkt är det INTE BILDER som gör människor till rasister.
Ja, detta tar jag upp i min bok. Jag säger dock aldrig att Lilla hjärtat inte kan bidra till rasism. Utifrån den kampanj som förts är det mycket möjligt att den gör just det, men av helt annan anledning än figurens egenskaper och handlingar. Och utan egen eller Wirséns förskyllan.
Det är ytterst få vuxna som ropar rasistiska slagord, förföljer och misshandlar svarta (de sedvanliga 3 procenten, max?), trots att säkert hälften av alla vuxna läst Tintin i Kongo och 90 procent känner till Pippis pappas titel. Som symbolisk interaktionist går jag inte med på att vi internaliserar allt utan att värdera. Vi har en möjlighet att säga emot, vilket inte minst barn tidigt visar. Jag har skrivit en avhandling på 528 sidor, just MOT teorin bakom begreppet socialisering.
Du frågar: ”Hur anser DU att rasistiska trossystem förmedlas och reproduceras, om det inte sker via socialisering och oreflekterad internalisering med hjälp av kulturell konsumtion?”
Det framgår av boken, men är – enligt USA:s främsta på området – i vart fall inte genom oreflekterad internalisering av kulturprodukter.
Till sist: Om Polite och hans familj är ett undantag, en av ett fåtal som reagerat negativt på Lilla Hjärtat? Nej, det är säkert ett par tusen till som gjort likadant och ett par miljoner som inte gjort det. Jag förespråkar inte minoritetens tyranni. Alla svarta är långt ifrån avståndstagande. Om du visst hur många svarta som till mig sagt att de inte alls reagerar negativt.
Antyder du att jag inte skulle mena att alla barn har rätt att växa upp i en kultur rensad från rasistiska stereotyper? I så fall kunde du inte ha mer fel. Jag har däremot satt mig in i vad som skapar rasism hos barn. Inte är det då bilder.
Margareta Rönnberg,
Du skriver:
”När barn växer upp (miss)tolkar de i backspegeln på ett vuxet sätt allt möjligt utifrån de erfarenheter och kunskaper de senare fått. Vi vet idag inget om vilka dessa erfarenheter kommer att bli, inte ens om de kommer att se några pickaninnybilder då. Mig veterligt handlar vetenskap inte om siande.”
Jag utgår från att detta är en ganska grundläggande utgångspunkt i din forskning? Att vi som vuxna inte är trovärdiga i hur vi tolkar vår barndom och det vi upplevde när vi var små? Det är i alla fall en åsikt som du fört fram flera gånger i olika ordalag.
Jag har själv forskat en hel del om sexuella övergrepp och sexuella trakasserier. Det finns ingen seriös forskare inom denna forskningsgren som ifrågasätter att man kan fara illa av sexuella övergrepp och sexuella trakasserier även i de fall att man är så ung eller omedveten att man inte förstår hela vidden av vad man utsätts för.
Jag anser att rasism är direkt jämförbart med sexuella övergrepp och sexuella trakasserier.
Jag har aldrig hört någon seriös forskare påstå att en vuxens reaktion på sexuella övergrepp eller trakasserier på nåt sätt skulle förminska den skada det åsamkar utifrån att reaktion bygger på en ”efterkonstruktion”. Däremot förekommer sådana argument OFTA bland människor som vill dölja och förneka förekomsten av sexuella övergrepp och trakasserier.
När det gäller sexuella övergrepp och sexuella trakasserier är forskningsvärlden enig om att det är OFFRET och INTE förövaren som avgör vad som är ett övergrepp eller en kränkning (och jag talar nu inte i legala termer, utan utifrån vad som leder till skadliga konsekvenser och ohälsa för offret).
Det borde inte råda någon tvivel om att det är den som utsätts för rasism som avgör vad som är kränkande eller inte. Det är alltså inte du, Margareta Rönnberg, som utifrån någon slags föreställning om ”vetenskaplig objektivitet” kan fälla avgörandet om människor med mörk hudfärg kan uppleva Lilla Hjärtat som rasistisk eller inte.
Huruvida det är 1, 10, eller 10 000 personer som känner sig kränkta av Lilla Hjärtat-figuren i Wirséns böcker, borde i mina ögon, inte spela nån roll. Inte om vi säger oss vilja leva i ett samhälle som respekterar individen.
Jag vill inte leva i ett samhälle där en åsiktsmajoritet (vilken det än må vara) ska bestämma huruvida en individ har rätt att känna mig kränkt eller inte. Jag anser att det är individen själv som måste få bestämma var gränserna går. Så vill jag att det ska vara för mig som kvinna i en mansdominerad värld. Och den rätten vill jag att alla andra oxå ska ha.
I en av kommentarerna ovan skriver du, angående radiodebatten i P1:
”Om Polites tolkning som vuxen av hur han som 10-11-åring upplevde Fredag i Robinson Kruse kan vi aldrig veta ifall den är autentisk eller inte. All minnesforskning säger dock att vi ständigt omtolkar och nytolkar gångna händelser i ljuset av vad vi just nu vet och förstår. Jag föredrar att lyssna på barn nu.”
Du har visserligen helt rätt när det gäller minnesforskning. Men kommentaren är för mig ändå en oerhörd kränkning gentemot Polite som person, eftersom du ger dig själv tolkningsföreträde som forskare. Det går emot all god forskningsetik i mina öron. Det människor känner att de känner kan du omöjligt ogiltigförklara, utom möjligen om du är kapabel att göra en psykiatrisk medicinsk bedömning. Vilket jag inte tror du är.
Men än värre: Du ger dig själv tolkningsföreträde i din egenskap som vit, genom att – som rasister ofta gör – vifta bort Polites egen upplevelse och identifikation med figuren Fredag i Robinson Crusoe.
VAD vet du om hur det är att ha mörk hudfärg och växa upp bland en majoritet av vita, Margareta Rönnberg? Vilken personlig erfarenhet har DU av det? Har du, som du säger, tagit del av både forskning och livshistorier, så VET du att det är många som delar Polites upplevelse och känsla av kränkning av vitas representation av svarta i vårt samhälle.
Har du läst på i ämnet rasism så vet du oxå att rasism, diskriminering, mikro-agressioner och direkt förnekande av alla de kränkningar som människor med mörk hudfärg utsätts för dagligen och stundligen när de lever i en vit majoritetsbefolkning, har påtagliga och mätbara negativa konsekvenser för folkhälsan.
Om inte, så är en bra & tydlig inkörsport i denna forskning t ex Tim Wise’s ”Racism, Public Helath & The High Cost of White Denial” (2012).
http://www.timwise.org/2012/10/racism-public-health-and-the-high-cost-of-white-denial/
hälsar,
Helena
TACK för den kommentaren, Helena!! Du sätter ord på många aspekter som jag inte lyckats sätta ord på! Jag skulle i och med din kommentar också vilja gå tillbaka till min personliga grund till mitt ställningstagande:
Flera svarta och bruna personer i media och omkring mig anser att LH är väldigt lik en pickaninny (och det kan jag absolut och tveklöst hålla med om när jag bildgooglar på pickaninny och gör detsamma på Lilla Hjärtat) som är en rasistisk stereotyp som förpassats till historien av helt korrekta skäl. Det finns människor som tar illa vid sig av att våra mörka barn idag ska få denna figur introducerade igen, i deras barndom och uppväxt och det är en tillräcklig anledning för mig för att vilja ta bort LH från våra bokhyllor. Så enkelt.
PS
till Helena:
Jag tappade i hasten och morgontröttheten bort några ord i ovan.. Det SKA förstås stå:
”Du säger i princip att Lilla Hjärtat inte kan bidra till rasism. Hur kan du veta det, utan att göra en longitudinell studie? Rent vetenskapligt, menar jag?”
Mitt svar måste ju bli: Kan DU (eller någon annan i debatten aktiv) veta att det BIDRAR till rasism, utan att göra en sådan longitudinell studie? Rent vetenskapligt, alltså?
Hälsningar
Margareta
Är det inte era egna tolkningar och värderingar som gör Lilla Hjärtat till en pickaninny? Pickaninnys kan se på ut på många olika sätt, det är synd att ni bara sett den som Lilla Hjärtat påminner om.
Och om hon nu, påminner om en pickaninny, spelar det så stor roll? Kan det inte vara en chans att ”ta tillbaka” stereotypen av svarta människor? Lilla Hjärtat behandlas med vänlighet, respekt och omtanke, det kan gjordes inte de svarta människor pickaninnys skulle göra narr av.
Varför gå till angrepp på just Lilla Hjärtat och inget mer aktuellt än pickaninnys? Finns många svarta människor idag som lever på att göra narr av sig själva och andra svarta, just i egenskap av fördomar om deras hudfärg (se afro-amerikanska komiker, de flesta använder sig av väldigt extrema stereoptyper som sätter svarta människor i dålig dager). Jag mår illa när jag andra svarta sitta i publiken och skratta, utan att förstå att de sprider den överdrivna getto-stereotypen de stämplats med.
Och varför just Lilla Hjärtat för att hon är svart? Liten skär är ju en tydlig nidbild av en kvinna. Kanske också en vit kvinna. Kanske en playboys-bunny till och med? Har sett bilder på nätet där hon liknas med en sån nämligen och hon påminner mycket om det.
Fatou och Margareta ni disskuterar på olika nivåer, Margareta har tydliga argument och för fram dem på ett bra sätt, Fatou jag tror du inte riktigt förstår hennes akademiska språk eftersom du inte verkar förstå vad hon säger, du är på en mer känslomässig dialog i ditt hat mot pickaninnys, men ta inte ut det på lilla hjärtat, hon är ingen pickaninny, hon råkar bara påminna om en viss typ pickaninnys.
Elisa: Först och främst har jag inget HAT mot pickaninnys, men jag tycker väldigt illa om det och det anser jag att alla sanna antirasister borde göra för att bli trovärdiga.
Självklart är det mina egna tolkningar som gör att jag tycker LH är väldigt lik en pickaninny, vems tolkningar ska jag annars gå efter? Jag tycker det är förkastligt att gå efter barns tolkningar i detta fall, då de inte kan ha den historiska kunskap som krävs för att se detta.
För mig personligen spelar det en väldigt stor roll om LH ser ut som en pickaninny. Jag vill att mina barn och andra mörka barn ska kunna växa upp utan att få slängt en massa nidbilder (som de ju ändå får, men i alla fall tänker jag göra vad jag kan för att förhindra att de drabbas av fler än nödvändigt) som jag är övertygad om kommer att påverka deras självkänsla och möjlighet att se sig själva som en likvärdig del av vårt samhälle, oavsett hudfärg och det menar jag att tillräckligt många vuxna, mörka personer berättat om att de saknat eller känt ett utanförskap för att de under hela sin barndom och uppväxt fått detta slängt på sig med nidbilder av svarta.
Jag tror absolut inte på att ”ta tillbaka” något som tvingats på människor som aldrig bett om och aldrig känt sig bekväma med. Av samma skäl som jag inte tror att man kan ”ta tillbaka” det vidriga ”N-ordet” då det är förknippat med allt för mycket sorg, förlust, förnedring och historisk mänsklig stöld.
Du skriver: ”Finns många svarta människor idag som lever på att göra narr av sig själva och andra svarta, just i egenskap av fördomar om deras hudfärg (se afro-amerikanska komiker, de flesta använder sig av väldigt extrema stereoptyper som sätter svarta människor i dålig dager)”
Jag har aldrig tyckt att det är okej och om debatten kom upp där jag uppmärksammar den i vårt samhälle, skulle jag troligen uttala mig om det också. Nu har jag gett mig in i denna debatt, då jag väldigt sällan är inne på amerikanska debatter.
Du skriver: ”Och varför just Lilla Hjärtat för att hon är svart? Liten skär är ju en tydlig nidbild av en kvinna. Kanske också en vit kvinna. Kanske en playboys-bunny till och med?”
För att LS inte är en rasistisk nidbild. Lustigt att du nämner ”playboy-bunny”. Du menar öronen då? De som MR hävdar att det INTE är öron? Till en så hög grad att hon anser att min tveksamhet till om det kanske är kaninöron, inte går att diskutera med mig alls…?
Att jag och Margareta inte alls diskuterar på samma språk, är solklart, dock har jag inte stött på några ”svåra akademiska ord” som jag inte förstår.
Du kan uppenbarligen utläsa ”tydliga argument” från MR och inte från mig. Det är ju bra. Det är mer än jag sett och hört någon annan göra under dessa månader av debatt i det här ämnet, oavsett om man i sak hållit med MR eller inte.
Du och MR är för övrigt de första som inte förstått mina argument under denna halvårslånga debatt, oavsett om man hållit med eller emot mig…
SJÄLVKLART är det här en känslomässig debatt för mig och så jag kommer att bemöta den, det handlar ju om mina och andras barn och de som vi håller mest kära i hela världen. Jag debatterar ju för att jag tror på det jag debatterar om, inte för debattenandet i sig.
Du skriver: ”hon råkar bara påminna om en viss typ pickaninnys” . Jag svarar på samma sätt som jag gjorde i en kommentar ovan:
”Jag skulle i och med din kommentar också vilja gå tillbaka till min personliga grund till mitt ställningstagande:
Flera svarta och bruna personer i media och omkring mig anser att LH är väldigt lik en pickaninny (och det kan jag absolut och tveklöst hålla med om när jag bildgooglar på pickaninny och gör detsamma på Lilla Hjärtat) som är en rasistisk stereotyp som förpassats till historien av helt korrekta skäl. Det finns människor som tar illa vid sig av att våra mörka barn idag ska få denna figur introducerade igen, i deras barndom och uppväxt och det är en tillräcklig anledning för mig för att vilja ta bort LH från våra bokhyllor. Så enkelt.”
Jag tror du missförstår min ståndpunkt i frågan, jag håller med om att det är onödigt att använda sig av en figur, bild, ord osv. som får någon att må dåligt.
Vad jag däremot ifrågasätter är dina argument. Du verkar ha svårt att skilja på hållbart argument och personlig åsikt. Bara för att flera personer delar en åsikt blir det inte per automatik ett hållbart argument.
Att kräva censur, vilket det är ni gör, kräver mycket starka argument för varför denna figur åsamkar så pass stor skada att den bör förbjudas/utrotas. Varför ska en del personers känslor få gå före andras rätt att uttrycka sig konstnärligt?
Har du sett en pickaninny/blackface in action i en pjäs? Har du sett filmen med lilla hjärtat? I så fall hade du inte tyckt att de påminner ett dugg om varandra annat än vissa utseendemässiga likheter. Ska vi verkligen förbjuda alla som utseendemässigt påminner om någon eller något som kränkt andra? Är det inte kränkande i sig?
Lilla Hjärtats personlighet och agerande är långt ifrån en/ett? Blackface hade gjort i en pjäs under den tiden de var aktuella. Blackface var en hånande, kränkande, nedvärderande och vidrig skildring av svarta människor. Men är verkligen Lilla Hjärtat det?
Det är ju även utförandet av pickaninnys och blackface som kritiserats, inte endast agerandet och på samma sätt så kritiserar jag LH. Vad gäller cencur så tycker jag inte alls att man kan kalla det cencur, men väljer man att göra det, så är det upp till den personen.
Barnlitteratur tycker jag absolut ska ha en sträng kontroll. Vi tillåter inte barnböcker som innehåller våldshandlingar, drogliberala texter och bilder och mycket annat. På samma sätt tycker jag inte att man ska tillåta uppenbart rasistiska stereotyper.
Du skriver: ”Varför ska en del personers känslor få gå före andras rätt att uttrycka sig konstnärligt?”
Av samma skäl som vi inte tillåter hån av funktionshindrade, homosexuella och annat…
Elisa: Angående mina ”personliga tolkningar och värderingar:
”SvDs korrespondent i USA, Karin Henriksson:
”Hon tycker också att medvetenheten i USA är större om vikten att respektera reaktioner från en utsatt minoritet. Att jaga folk i tunnelbanan utifrån deras hudfärg, skulle inte ses med blida ögon i USA.
–Det är ju ”racial profiling” av värsta slag. Helt otroligt.
Och när Karin Henriksson visade bilden av den svarta figuren Lilla hjärtat ur den omdebatterade filmen ”Liten Skär och alla små Brokiga” för en journalistkollega i Washington, fick hon kommentaren: ”Herregud. Det är ett ”blackface”! Riktad till barn? Vad sänder det för signal?
–Rasistiska skämt kan vi i en majoritet kanske tycka är kul, bara ett skämt. Men nej, det är inte kul om man har en annan bakgrund, säger hon.
I boken ger hon en känga åt dem som menar att klagomålen på rasistiska uttryck och sanering av föråldrade stereotyper bara är uttryck för ”tröttsam politisk korrekthet”.
–Det är det inte. Det är att visa respekt.”
http://www.svd.se/kultur/med-blick-for-usa_8057138.svd
Elisa,
För mig handlar det inte om vad jag personligen har för känslomässigt förhållande till Pickaninny-figuren. Jag är vit, född och uppväxt i Sverige, och har tidigare bara stött på Pickaninny-figuren i gamla svart-vita filmer och i ”klassisk” amerikansk litteratur. Pickaninny-figuren driver inte med mig eller min hudfärg.
Däremot vet jag en mängd personer runt omkring mig som känner sig kränkta av Wirséns Lilla Hjärtat för att den påminner dem och får dem att återuppleva den kränkning som Pickaninny-figuren inneburit för dem under deras uppväxt.
Du kan läsa mer om figurens bakgrund här:
http://www.ferris.edu/htmls/news/jimcrow/picaninny/
Det är inte jag som vit som avgör vad som är kränkande för människor med mörk hudfärg. Men det är mitt ansvar som medmänniska att se till att människor omkring mig inte känner sig kränkta. Vem det än är.
När det är dags att återinföra Pickaninny-figuren och försöka ge den nytt, positivt innehåll är inte för mig eller nån annan vit att bestämma. Det kan bara de som den var avsedda att kränka göra.
Jämför t ex med svastiskan, nazisternas symbol, som de i själva verket kidnappade ur ett helt annat sammanhang. Vem skulle drömma om att sätta den på leksaker eller i barnböcker för att försöka ”skoja till det” och ladda den med ett positivt innehåll? Om det n-å-n-s-i-n ska göras är det inte jag, som icke-jude, som ska göra det. Det initiativet måste komma från de som drabbades värst under tyska nazismen; som t ex judarna och romerna.
Angående svarta människor som gör narr av sig själva:
Att göra narr av sig själv är inte samma sak som att göra narr av andra.
Dessutom: jag kan visserligen ha åsikter om amerikansk kultur (och det har jag, tro mig!). Men de får själva välja vilken kultur de vill ha, det kan inte jag som svensk göra åt dem.
hälsningar,
Helena
För er som vill läsa så finns det idag en recension/artikel om Margaretas bok som hon nämner i kommentarerna ovan: http://www.expressen.se/kultur/alla-far-sina-fiskar-varma/?fb_action_ids=633930569955980&fb_action_types=og.recommends
Min egen anmärkning på artikeln är att den påminner mycket om min kritik byggd på Margaretas uttalanden i olika media under det senaste halvåret. Jag har alltså ännu inte läst boken, men som sagt tycker jag att mycket stämmer väl in med den kritik som framförs i artikeln mot boken, med min egen kritik mot Margaretas resonemang i artiklar, debatter, kommentarer och annat av det jag läst och lyssnat på!
En till recension av boken finns nu att läsa i DN: http://www.dagensnyheter.se/shared/e19728ba-355f-4df4-8b6c-807310ca6aba
Margareta: Eftersom du helt gått ifrån sakfrågan och i stället använder mitt kommentarsfält för att försöka misstänkliggöra dina kritiker, så har jag valt att inte publicera fler av dina kommentarer till detta inlägg.
Du har en hel bok till ditt förfogande där dina åsikter framgår, så jag tänker inte fortsätta upplåta mitt kommentarsfält till dina kommentarer som har gått ifrån debatten och i stället kommit att handla om personfrågor och personangrepp.
Du skriver upprepade gånger ”jag kräver” och i sanningens namn kan du inte kräva ett skit från mig!!
Jag har nu klargjort mitt ställningstagande i debatten och du har fått möjlighet i en hel bok och ett flertal kommentarer i min blogg. Att mängden av kritiker dissar din bok, ger dig inte rätt att gå till personangrepp i stället för att diskutera innehållet i debatten.
Jag blev arg när jag läste Elisas första kommentar. Vilken härskarteknik att försöka fördumma Fatou. Påstå att hon debatterar på ”en annan nivå” och antyder att orden som MR skriver är för krångliga för att Fatou ska ”förstå”.
Jag tycker nog det är MR och Elisa som har svårt att (eller helt enkelt inte vill) förstå. Och då menar jag inte i bemärkelsen ordförståelse/ språkligt utan snarare i empatisk bemärkelse och förmåga att sätta sig in i andras livssituationer, upplevelser och känslor.
tycker inte folk som elisa och mr har på den här sajten att göra..folk som inte försvarar anti rasism ska inte uttala sig överhuvudtaget om hur det är att vara mamma till barn med annat etniskt ursprung sånt hör inte hemma på en blogg som den här som tar upp samhällsdebatter i olika frågor. Det finns säkert andra politska forum för det..som typ avpixlat. Hur kan an vara ”forskare” och ha så liten repekt för andra människor??.mh Marika Franck mamma till en vacker brun två åring och en ljus vacker sjuåring.