Om jag skulle gå till jobbet en dag och lämna mitt rum i TOTALT KAOS. Då menar jag KAOS. Typ att det ligger så mycket saker över hela golvet att man inte kan gå på det utan att kliva på saker.

Och så kommer jag hem från jobbet. Och ”någon” (typ en person) har:

• Bäddat sängarna
• Vikt ihop rena kläder och lagt undan
• Lagt smutsiga kläder i tvätten
• Rensat hela bokhyllan, det vill säga in i minsta detalj, såsom till exempel ställt in alla böcker i storleksordning, torkat av varje hylla, rensat, plockat etc.
• Plockat av och rensat och gjort fint på byråer och alla andra ytor
• Rensat bort tomma eller meningslösa kartonger
• Dammsugit
• Tömt papperskorgen
• Skurat
• Ställt in fina ljus

Då skulle jag:

• Bli väldigt glad
• Hålla ordning och göra fint i mitt rum mycket längre än två dagar
• Inte kasta saker på golvet
• Jag skulle absolut bädda sängen när jag sovit i den

Så tänker jag.

Så tänker inte mina barn.

Varken litet barn eller vuxet barn.

Det är synd…

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, humor, ironi, tonåringar, tonårsmorsa, barn, städa, storstädning,