Om ni undrar vad jag har gjorde igår, så behöver ni inte fundera så mycket längre utan bara fortsätta läsa nu! Jag kan säga att jag hade årets hittills sugigaste dag. Ja, jag vet att jag klagade på helgen som gick för att jag blev så sjuk, men den här dagen var alltså sugig för att precis ALLT gick fel!

Först började dagen med en massa dåliga nyheter, sedan åkte jag på ett möte som blev inställt när jag nästan var framme. Efter att ha mött upp med mamma i stan och hade tur att bli bjuden på lite lunch, så var det dags att åka på nästa möte. Det mötet blev riktigt bra och det var typ det enda braiga som hände igår! Det mötet var på Bloggbyrån och där slog jag ihjäl några trevliga timmar av min i övrigt sugiga dag, med en superhärlig Mats! Tack för den energiboosten, mitt i den dagen som för övrigt sög mer energi från mig än den gav! 🙂

Så här vackert och vårlikt var det i alla fall på Skeppsbron igår

Sedan åkte jag hem. Jag hade förberett att jag skulle handla mat på vägen hem och tagit med cykeln och parkerat den vid T-banan, för att kunna dra hem matvarorna på cykeln. Jag tog cykeln, gick till affären, handlade, packade kassarna på cykeln och skulle börja cykla hem. Det gick bra. I typ 10 meter. Sedan kände jag att jag liksom cyklade direkt på fälgen… Jag klev av och mycket riktigt så hängde gummidäcket där och dinglade. Jag började leda cykeln hemåt, men kom inte så många meter till, innan det tog tvärstopp!! Ja, innerslangen hade helt enkelt tittat ut utanför däcket och virat in sig i kedjan och stoppade nu upp hela cykeln.

I stället för att enkelt dra hem mina matvaror på cykeln fick jag nu bära matkassarna, handväskan och bakdelen på cykeln till ett bra cykelställ för att sedan bära hem maten.

Väl hemma fick jag i alla fall möjlighet att häva ur mig hur totalt värdelös dagen varit och jag öste på och öste på tills jag avbröts av en telefonsignal och ja, det värdelösa var liksom inte slut där. Fick telefonsamtalet som lyckades förstöra resten av kvällen tillsammans med samtal med ena barnet. Ja, just nu är livet tungt, så tungt och jag vet, det blir ljusare och jag vet att det blir bättre och jag vet att allting har en ände, men korven den har två och pannkakan den har ingen, men den är glad ändå…

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, när livet är pest, ironi, bloggbyrån,