Jag skrev tidigare om hur jag fått livslust, livshopp och glädje under veckan som gått, i olika former. I Torsdags var en sån dag när livet verkligen kändes så himla bra.

Regissören för filmen: The Hand of Fate, Ibraheem Ceesay

Först tog jag med en nära vän, en av mina allra närmaste vänner på filmen som jag skrivit om både här på bloggen och i webbtidningen. Den var enormt bra och intressant och jag är verkligen jätteglad över att jag kunde se den!! Kvällen innan (Onsdag) fick jag dessutom möjlighet till samtal och intervju med regissören som just nu är i Sverige (det blir mer om det framöver). Det var verkligen givande, både samtal och filmen!!

Därefter kom en av Binta´s kompisar som jag tycker så väldigt mycket om och hon körde hem min vän och hennes man. När vi kom fram fick jag först en jättefin present (churay) som jag verkligen uppskattar, men så hade vi ett långt samtal som var så intressant så det slutade med att vi blev stående i ett garage i kanske 1 ½ timme och pratade vidare. Under samtalets gång så berättade min väns man att han träffat gamla bekanta till oss medan vi varit och sett filmen och han berättade att dessa personer hade sagt så fina saker om mig. Jag blev rörd (som jag ju ofta blir), men jag kände särskild glädje över att höra dessa saker om mig, dels för att jag tycker mycket om dessa personer också, men även för att jag, som jag skrev tidigare idag, haft mycket motgångar en längre period och då kan små saker göra en så väldigt glad.

Bland annat fick jag höra att jag är bra på att få människor att känna sig bekväma och välkomna i mitt hem och i min närhet och det gladde mig väldigt mycket att få höra. Jag fick också höra att jag har en förmåga att samla människor omkring mig och det gjorde mig full i skratt, för jag tror att de här personerna som pratat om mig, känner mig väldigt väl! 🙂

Där kunde en väldigt skön, rolig och härlig dag med en massa positivt vara slut. Men det var den inte. I stället så skjutsade Binta´s fina kompis mig i den superfina bilen (som jag var jätterädd att åka i, för att hon drog på så rejält 😉 )  till ett jättemysigt café mitt i stan. Väl där bjöd hon på jättegod arabisk mat (som jag älskar), fruktfat och vattenpipa. Där att vi, utomhus utan att frysa det minsta i sommarvärmen och pratade om allt mellan himmel och jord. Om religion (det är så himla intressant att prata om religion med unga människor, för de har ofta en så vansinnigt sund syn på det!!) och vi pratade om olika kulturer, vi pratade om förorter, människosyn och vi pratade om den fortfarande förlegade synen på kvinnor och kvinnors sexualitet.

Till slut åkte vi hem och där stod barnen som fågelholkar över att jag haft en helkväll på mina egna villkor, framför allt att jag var ute till sent på natten och när jag till slut gick och la mig, delande säng med två till, så kände jag mig upprymd, glad, hoppfull och fantastiskt tillfredsställd över själva livet, för första gången på väldigt länge.

Jag känner tacksamhet!!

(Jag tycker det till och med lyser igenom bilderna som dottern tog på mig i förrgår, för första gången på väldigt länge, känner jag mig rätt nöjd med foton jag ser på mig själv.)

Även fredagen blev hoppfull och löftesrik och idag när du läser detta så är jag på bröllop (men nej, det är inte jag som ska gifta mig, men det visste ni nog redan 🙂 )!!

Läs även andra bloggares åsikter om glädje, livsglädje, tankar, personligt, glädjande, vänskap,