Jag kan inte påstå att hon har gjort någon stor inverkan på mitt eget liv, men jag har ju hört om henne sedan barnsben och jag är övertygad om att mina mor- och farföräldrar nynnat en hel del på hennes sånger och själv känner jag igen både en och annan. Men egentligen handlar inte det här inlägget om Alice Babs själv, utan jag ser henne som ett exempel på när människor blir överkörda för att man blir äldre eller på annat sätt är oförmögen att bestämma över sitt eget liv.
Sedan en tid tillbaka har jag läst på många bloggar och följt debatten om Alice Babs liv idag. Enligt många så hävdar Alice själv att hon inte har någon kontroll över sitt eget liv och hindras från att hålla kontakt med sina vänner. Sedan publicerades DENNA artikel och DENNA bland andra, där man får en helt annan syn på saken. Sedan såg jag det här klippet som visades i September 2012:
Ja, det är förstås alltid svårt att avgöra något i en persons liv, när man inte känner henne eller honom i fråga. Gör Alice´s barn detta för hennes eget bästa, eller blir Alice överkörd och saknar rätt att bestämma över sitt eget liv? Det är det som är frågan.
Sedan fick jag höra detta ljudklipp, där Alice själv uppges berätta om sin situation:
Jag läste också DENNA överklagan som Alice ska ha dikterat, men fått hjälp att skriva ned. Någon av Alice Babs vänner har också skrivit ett ÖPPET BREV till äldrevårdsminister Maria Larsson.
Jag känner inte Alice och jag kan inte så mycket om demens, men jag tycker ändå att det är märkligt att en person som är så pass verbal och kan uttrycka sig så väl, helt anses sakna kapacitet att bestämma ens de enklaste sakerna i sitt liv, så som vilka personer hon vill träffa, ringa till och hålla kontakten med.
Om det är så att dessa vänner inte skadar henne på något sätt, så kan jag verkligen inte förstå hur man kan köra över hennes vilja att träffa dem och hålla kontakten med dem. Om det är så att hon blir så trött av besökare, som dottern och andra hävdar, varför fortsätter då Alice att strida för att få träffa dem, om hon egentligen inte orkar? Ja, frågorna är många, men jag tror de flesta av oss blir skrämda och oroliga över vår egen ålderdom eller våra anhörigas ålderdom, när vi läser om fall som detta.
Det är en tragedi när en människa säger att hon känner sig som levande begravd.
Hur man än vänder och vrider på det, så är det en oerhört stor tragedi för alla inblandade och jag hoppas det går att finna en lösning för att Alice ska få fler fina år.
Vad tänker du när du läser detta?
Läs även andra bloggares åsikter om alice babs, äldrevård, ålderdomsvård, demens, anhöriga,
Min mamma är dement och har hamnat på ett mycket bra äldreboende. Hon är också fortfarande periodvis verbal och verkar vara med i samtalet. Efter c:a en halvtimme går det rundgång i hennes huvud och hon frågar om och vet inte riktigt var hon är. Hon har aldrig blivit fråntagen rätten att träffa sina vänner, men hon är själv osäker på om hon skulle komma ihåg vad hon skulle prata med dem om.
Alla människor är ju olika och hur det har blivit så här är svårt att säga. Men jag tror inte att barnen till Alice Babs är elaka, utan kanske vill de bara vara diskreta för att inte lämna ut sin världsberömda mamma alltför mycket. Hon var för övrigt en stor stjärna i mina föräldrars liv, tillsammans med Swe-danes som man kunde se på TV igår. I och med det hade hon också en stor musikalisk plats i min barndom. När jag såg och hörde trion på TV kunde jag inte annat än fälla en tår när jag tänkte på hur min pappa, som själv spelade fiol, skulle ha älskat Sven Asmussens och Alices ljuvliga musikaliskt unisona inpass…och insåg hur mycket jag saknade min frånvarande pappas passionerade vurm för dessa musikaliska utflykter….
Men det här var ju inget svar på dina frågor – bara just, funderingar. 😉
Det här är som sagt jättesvåra frågor. Särskilt när man inte känner personerna i fråga. Jag kan inte så jättemycket om demens heller, som sagt var… det är så svårt att tro att en vuxen dotter som man haft bra kontakt med hela livet, skulle vilja en illa när man börjar bli gammal och hjälplös på olika sätt, samtidigt är det svårt att förstå varför ens barn ska vilja sälja kära tillhörigheter när man fortfarande lever, hindra en helt och hållet att träffa ens vänner, ha pengar att bjuda någon på kaffe för 10 kronor. Det känns så himla absurt… Jag har inte heller några svar, bara funderingar och frågor. Tack för att du delade med dig av dina egna funderingar. 🙂
Om man har / haft erfarenheter med demens i familjen så vet man att vissa ”vänner” inte kan hantera eller förstå att personen faktiskt är sjuk. Men det är nog ett betydligt större problem att hantera om ens anhöriga är kändis. Dementa tappar koll på ekonomi, kan signa upp sig på avtal, skriva under papper utan att veta vad det är de skriver på mm. Kanske Alice Babs vänner själva är på gång att bli dementa, det vet man inte. Kanske kan de inte acceptera att hon är sjuk. Ensamhet är nog ett väldigt mycket vanligare problem för dementa och andra gamla.
mariebrima: Men snälla du, har du hört Alice prata själv? Låter hon dement? Det är någonting i detta som är väldigt fel och det står inte Alice Babs för. Lyssna en gång till och hör vad hon faktiskt säger, http://www.youtube.com/watch?v=oirwuIdm0Cg
Jerry: Hon låter ju inte dement i klippet, det tycker inte jag heller, men om det är som millroll skriver ovan att det kan komma och gå, då kan det ju ändå stämma… Eller som mariebrima skriver här att vännerna inte ser hennes bästa, då är det ju inte heller bra. Men tänk om det faktiskt är så att Alice inte är dement eller om det är familjen som är skadlig för henne i nuläget och inte förstår hennes bästa? Ja, den här historien har verkligen bara förlorare, hur man än ser på det och hur det än ligger till på riktigt.
Nej, det är ju just det att man inte vet, men jag tycker det är så tragiskt dels att hennes kontakt med familjen blivit så kritisk och dels inte får träffa sina vänner. Det är förstås jättesvårt att acceptera att någon blir sjuk, särskilt om man är så verbal som Alice. Samtidigt har jag svårt att förstå det här med att sälja ut hennes saker som hon hållit kära. Tänker också att OM hon fått helt fel diagnos, tänk om hon inte ens är dement, eller inte är det till den grad som påstås, vilken fruktansvärd situation och då verkar det svårt att få rätt. Då känns hon så oerhört rättslös. Ja, en tragedi hur man än vänder på det. Vem är rätt person att bestämma om vännerna är bra för henne eller ej? Tänk om det faktiskt är familjen som inte är bra för henne? Ja, så många frågor, så få svar och en sann tragedi hur man än ser på saken.
All respekt till Alice Babs, som sågs som en rebell och totally wild and crazy med sin ”swing it magistern” 🙂 Första moderna svenska ”popartisten”.
Ja jag har följt det här ett tag nu o vet sannerligen inte vad man ska tro mer än att det verkar förbaskat eländigt o orättvist. Alice verkar ju så klar o stark. O hon är ju en social människa som verkar bli fråntagen allt. Måtte det blir ordning på detta. Blir så ledsen när man läser! Tack för din blogg om detta …. du skriver så fantastiskt bra!
Kramelikraaam / Miafia =0)
Jag är så kluven i den här berättelsen just för att man inte vet allt och om familjen har goda intentioner så förstår jag att de ändå inte vill gå ut med det och därmed lämna ut sin mamma, samtidigt som du säger, när man hör Alice ord och hennes vänner, så känns det verkligen som om de håller på att ta ifrån henne ALLT!
Kram tillbaka! 🙂
Som de flesta andra här känner jag mig kluven. Det är verkligen hemskt om familjen hindrar Alice från att ha kontakt med sina vänner och annat.
Huruvida Alice är dement eller inte vet ju bara den som ställt diagnosen och de närstående. Dementa personer kan verka väldigt klara, utan att vara det 100 procent av tiden.
Det är svårt att ta ställning när man inte har hela bilden, man vet inte allt.
Men varför skulle vänner hindras från att besöka Alice – även om hon nu vore dement? Det är en sak att en dement person kanske inte kan ha telefon eller sköta pengar, men träffa vänner, vad är det för skada i det?
Det är många frågetecken i detta och när man inte har hela bilden blir det svårt att ta ställning. Verkligheten och sanningen är oftast inte svart eller vit.
Kram!