Jag saknar verkligen min mellandotter nu. Vi bor ju i olika städer. Hon bor kvar i Uppsala och jag i Stockholm. Det är verkligen inte långt emellan, tar 45 minuter med tåget, alltså mindre än en timme. Men det blir lätt så när båda jobbar oregelbundna, men ändå inte samma tider, då kan det ta lite tid mellan gångerna man ses. Jag är bara inte så van vid det.

Vi har setts så ofta och regelbundet sedan jag flyttade hit, men nu var det som sagt ett tag sedan. Nåja, jag får hoppas hon får en lucka över för mig snart och får hon inte det så får jag se till att skaffa en lucka eller två för att åka till henne. Man borde vänja sig vid att barnen blir stora och har egna liv, men det är svårt när de varit hela ens liv, vardag och allt under så många år!

Lilla, fina Jai som hunnit bli 22 år, men som alltid kommer vara mammas lilla tjej med klackskor och ett så vackert leende!

Läs även andra bloggares åsikter om jai, saknad, dotter, längtar efter, avstånd,